fredag 25 maj 2012

Äldreomsorg – Äldre behöver stöd av Juridiken

Ja, idag tänkte jag beröra det här med de äldre och juridiken. Allt enligt utfästelse i ett inlägg för någon vecka sedan.
 
Hur är det med juridiken för äldre då? Under ett helt liv kan vi fundera på att skriva ett testamente eller åtminstone söka upp en jurist och sätta oss in i olika frågor. Men blir det gjort medans vi är pigga och rörliga? Nej, alltför sällan. Vi hinner liksom inte med. Men när vi kommit upp i åren tränger dessa frågor på. Den äldre vill få ordning på det juridiska innan det är för sent. Men får många detta? Nej, man sluter sina ögon med en gnagande oro. Och tankarna dessförinnan är många. Hur skall jag göra på bästa sätt. Bara dom/barnen inte bråkar. Jag borde sagt min mening.  Hur ser jag till att mitt testamente inte ”försvinner”? Den gamles funderingar ger upphov till mycken inre oro och ångest.
Men att säga sin mening eller sätta sig in i juridiken på äldre dar är minsann ingen enkel uppgift. Ok, det går så länge du är rörlig och hyfsat pigg, men sedan då? När du är isolerad i hemmet eller bor på särskilt boende? Kan man få hjälp då? Generellt sett är svaret nej. Det går inte. Juridiken har i praktiken övergett våra äldre gamla. Man gör inga hembesök. Varför ser vi/samhället inte till att den gamle ges en möjlighet att få säga sin mening innan det är för sent? Jag bara undrar ..
Visst kan någon måhända klandra alla äldre som inte klarat av sina juridiska frågor i tid. Men till vad nytta? Livet är en pågående process där olika frågor och problem tar upp vår vardag. Och att lämna livet är kanske inte den mest pockande frågan i yngre dar. Men tankarna omkring detta faktum växer till efterhand. Och till slut är de högst påtagliga och påträngande. Men då finns oftast inte möjligheten att kunna få juridisk hjälp. Många äldre sitter ensamma och funderar sina tankar utan att bottna i klarhet.
Sorg och stöd när någon anhörig till en äldre gått bort är en verksamhet som finns i vissa kommuner. Oftast via äldreomsorgen eller mera den övergripande sociala omsorgen och dess kuratorer. Men i övrigt är det ganska klent ställt, men behovet är lika stort för det. De praktiska och juridiska frågorna är många. Och det handlar om äldre människor där de kognitiva funktionerna såsom minne, tanke och koncentration inte är som förr, och där personen har svårt att fatta ”egna” kloka beslut. Sen tidigare har de flesta äldre inte en upparbetat kontakt med jurist för rådfrågning och man kan inte ta sig till advokatkontoret eller motsvarande. Den gamle vänder sig då till hemtjänsten eller personalen på äldreboendet och råden blir därefter.  Professionell rådgivning kring arv, testamente, nya ekonomiska levnadsvillkor borde därför, enligt min mening och erfarenhet, finnas lätt tillgängligt för äldre och dessutom till en rimlig kostnad.

fredag 18 maj 2012

Äldreomsorg – Är trossamfunden även till för äldre?

I ett tidigare inlägg berörde jag hastigt den inte helt enkla frågan om äldres rätt till sin religion. Idag tänkte jag säga några ytterligare ord i saken!  Grunden är att även äldre människor skall få ha sin tro ifred, men att man skall kunna få stöd och vägledning av det samfund man tillhör. Detta oavsett vilken religion man tillhör eller inte tillhör.

Detta inlägg handlar således inte primärt om relationen vårdare – vårdtagare och den ömsesidiga påverkan som där kan förekomma eller om de det multikulturella samhället med alla olika religioner, utan om det grundläggande behovet av att på äldre dar få tala med någon om djupare ting som vi kan kalla andligt stöd och vägledning. Många äldre har funderingar om livet och om livets mysterium och man önskar i sitt inre att få stöd och hjälp av någon med sina tankar. Många äldre är också smärtsamt medvetna om att de befinner sig i slutet på sin livsresa. Och man funderar över om de levt livet på bästa sätt och man gjort rätt i livet. Många får skuldkänslor. Man får tid att tänka på mycket som man inte hunnit med under sin mera aktiva del av livet. Kort sagt man gör en summering! Men kan kyrkan eller andra religioner möta de äldres behov? Vi måste betänka att många äldre i dag lever och slutar sina liv i det egna hemmet. Men starkt beskuren möjlighet till att förflytta sig och många gånger mycket isolerade.  

Jag är absolut ingen ”expert” på äldre och religion utan bygger/funderar utifrån det jag på olika sätt kommit i kontakt med. Vi har alltså på några årtionden fått en stor förändring som innebär att mänskor idag inte lever och slutar sina dagar på sjukhus, sjukhem eller ålderdomshem. Många får istället alla vård i hemmet och man somnar också in där efter sin livsgärning. Sjukhuskyrkan m.fl. fyller en viktig funktion i den slutna vården, men hur ser det ut för alla äldre som vistas sina hem? Har vi någon ”Hemkyrka”?
Jag tror i och för sig att religionernas engagemang i äldre människors behov och är starkt, men att man inte lyckats utveckla nya tankemönster och arbetsformer. Så svaret på min fråga om hemkyrkan finns blir således nej. Några/Många församlingar har uppsökande verksamhet för att ge stöd vid sjukdom och vård i hemmet och för att bryta ensamhet och isolering. Denna verksamhet bärs upp som en frivilligverksamhet av många församlingsmedlemmar. Även diakoner med flera andliga ”sakkunniga” gör sociala insatser för de äldre. Men när vi når till prästerna eller motsvarande synes insatserna vara mera blygsamma.
 Ibland får jag ett intryck av att kyrkan och andra trossamfund idag betonar den sociala verksamheten mycket större än den andliga. Visst finns det mycket nöd och isolering bland de äldre och visst sviker samhället många av sina äldre medborgare och i dessa lägen är religionernas frivilliginsatser av största värde. Men trossamfunden får inte glömma att många äldre har en andlig törst som inte låter sig släckas av en blomma på nittioårsdagen. Äldre vill tala om sina liv. Och man vill tala med kompetent personal som kan sin sak. En kompetent person, som förstår att lyssna och ta tag i det sagda och det icke sagda, kan öka en äldres livskvalitet många snäpp. Ja, mycken ånger och oro kan vårdas och minskas med några bra samtal. Även äldre behöver bekräftelse i vardagen. Visst behöver religionerna sin frivilligverksamhet, men det behövs också ett ökat engagemang för de äldre bland präster, diakoner och andra utbildade företrädare för olika trossamfund. Trossamfunden och dess företrädare behöver lämna det slutna rummet och söka sig ut bland människorna.

fredag 11 maj 2012

Äldreomsorg – Några grundläggande funderingar

Hallå socialstyrelsen är Maslows behovshierarki kanske bekant eller betraktar ni detta tänkande som passerat? Kolla annars gärna på trappa 2 - Behov av trygghet. När socialstyrelsen gör sina enkäter ut i äldreomsorgen så undrar man hur de tänkt? Eller ens om man tänkt!

 Har du haft förmånen att på ett djupare plan få samtala med en äldre människa så är det tre områden som den gamle ständigt återkommer till nämligen religion, relation och juridik. Här finns tankarna och funderingarna. Men avspeglar detta sig i socialstyrelsens enkäter och i kommunernas beslut om insatser. Ack, nej. Dessa brännande områden håller myndigheterna intresset borta ifrån. I sina enkäter blundar socialstyrelsen och inga frågor ställs! Men vad handlar saken om då?
När vi blir äldre förändras våra tankar. Ungdomens existentiella frågor väcks åter till liv. Men nu kan vi sätta tankarna i relation till all livserfarenhet. Och hur är det, finns något bortom livet? Tidigare, när äldreomsorgen till stor del skedde på långvård och på sjukhus så fanns kyrkan närvarande. Det fanns mötesplats för olika tankar. Men hur är det idag när en stor del äldrevården sker i hemmet? Finns kyrkan där? Nej, det verkar som kyrkan inte varit närvarande de senaste tjugo åren och upptäckt förändringen i samhället. Man fortsätter med den fina sjukhuskyrkan, men där finns inte de äldre. De är hemma och får hjälp av hemsjukvården! När det gäller äldre och religionen finns det utvecklingspotential. Och när jag säger kyrkan så menas all religion och olika trossamfund.

Hur är det med juridiken då? Egentligen på ett likartat sätt. Under ett helt liv kan vi fundera på att skriva ett testamente eller åtminstone söka upp en jurist och sätta oss in i olika frågor. Men blir det gjort medans vi är pigga och rörliga? Alltför sällan skulle jag vilja säga. Men när vi kommit upp i åren så pockar och tränger dessa frågor på. Och den äldre vill få ordning på det juridiska innan det är för sent. Men får många detta? Nej, man sluter sina ögon med en gnagande oro. Bara dom/barnen inte bråkar. Jag borde sagt min mening. Varför ser vi inte till att den gamle ges en möjlighet att få säga sin mening innan det är för sent?

Och så till slut några ord om relationer. När man talar med en äldre människa och en öppning sker så kommer den nästan alltid via funderingar om relationer. Oftast gäller det kontakten med barnen, men också kontakten med den egna barndomen. Varför blev det som det blev. Det borde ha blivit bättre. Vad gjorde jag för fel i uppfostran? Varför kommer barnen så sällan och hälsar på. Och varför var jag inte själv snällare mot mina föräldrar? De som var så uppoffrande. Frågorna och funderingarna är många. Men finns det kontaktpunkt för att hantera dessa? Nej, och åter nej. Det finns inte. Men det borde finnas! I hemmen sitter många äldre och gråter för man tror sig ha gjort fel. Men så är det sällan eller aldrig. Man behöver oftast bara tala om saken.
I inlägg framöver återkommer jag till vart och ett av det tre ovanstående områdena. Det finns en hel mer att säga.  Funderingar om religion, relation och juridik kan inte behandlas med psykofarmaka etc. Här behövs mänskliga samtal.

fredag 4 maj 2012

Omsorg – Varför sitter vi fast i vissa lösningar

Det finns något i samhället som heter god man. Han eller hon hjälper någon som har svårt att klara sig själv i samhället. Det kan vara en äldre person eller någon med funktionsnedsättning. Den gode mannen hjälper till med ekonomin och ser till att personen i fråga får den hjälp och stöd som samhället skall ge.  

Ibland har jag funderat på att god manskapet skulle kunna utvecklas till att inte bara vara en "se till"-verksamhet utan också bli en göra-verksamhet! Idag finns det ett stort glapp mellan det hemtjänster gör och det personen/brukaren behöver. Sysslor som idag utförs av anhöriga, grannar och gamla vänner. Det kan gälla att köpa ett par nya stödstrumpor, lite garn till stickningen, hastigt inköp av kaka till kvällskaffet, hjälpa till med telefonsamtalet till dottern, läsa tidningen. Jag vågar påstå att de flesta brukarna har någon back up som gör allt detta som hemtjänsten inte förmår och som inte heller ligger i godmanskapet. Inte minst märks verkligheten när den hjälpande grannen eller motsvarande av olika anledningar inte längre kan utföra sin tysta hjälp. Då blir de kaos i vardagen för brukaren.

Nä, det fungerar inte, säger verksamheterna. Det måste vara professionella bedömare och utförare. Snack säger jag! Den som vet behoven bäst är den gamle.  Han eller hon är proffs på sitt behov. Hemtjänsten behövs – ingen tvekan om det. Men det behövs också en utvecklad god mans roll som stöd för många brukare. I min tankevärld skall god manskapet inte utföras nästan gratis som idag, utan det skall utgå en skälig ersättning för uppdraget. Och den gode mannen skall i första hand sökas i brukarens närhet. Någon som känner denne och som vill ge en medmänniska en hjälpande hand.