fredag 25 januari 2013

Äldreomsorg – Regler för bemanning inom demensomsorgen

Så har då socialstyrelsen (för ett halvår sedan) kommit med bemanningsregler för demensomsorgen. Ledsamt att de skulle behövas. Jag hoppades in i det längsta att kommunerna skulle ta sitt ansvar och ge brukarna och de anhöriga en värdig eller i vart fall bättre demensverksamhet. Men så blev inte fallet; både enskilda kommuner som dess förbund svor sig ständigt fria och hänvisade till dålig ekonomi.

Jag vill nu egentligen ta till ett kraftutryck, men nöjer mig att säga att kommunernas slappa hållning är beklaglig. Så det blev det nödvändigt för socialstyrelsen att visa var skåpet skall stå. Kul att denna myndighet för ovanlighetens skull tog i lite grand. Det skulle man göra oftare. Enda chansen att få en rimlig ordning på äldreomsorgen.

I ett pressmeddelande av den 2 juli 2012 säger socialstyrelsen
”Gång på gång upptäcks allvarliga missförhållanden inom äldreomsorgen genom inspektioner och anmälningar. Äldre med demens lämnas utan tillsyn nattetid och personalen räcker inte till. I dag publicerar Socialstyrelsen nya regler om bemanning på äldreboenden där det bor demenssjuka. Behoven ska styra vilken omsorg de får.
– Äldre personer med demens är ofta i behov av mycket omsorg när de flyttar in på särskilt boende. Trots det ser vi löpande exempel på att de lämnas ensamma på nätterna och att det dröjer innan de får hjälp om de har ramlat eller behöver gå på toaletten. Därför har vi beslutat om de nya bindande reglerna för bemanningen på alla äldreboenden där det bor demenssjuka, säger Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm.”
Man skulle nu kunna tro att kommunförbundet skulle ligga lågt och bita i det sura äpplet. Ingalunda istället går SKL samma dag ut med ett pressmeddelande där man på gammalt känt maner tar avstånd från socialstyrelsens krav.
                    
"De nya föreskrifterna och allmänna råden om bemanning på boenden för dementa, som Socialstyrelsen nu beslutat om, innebär att staten försöker detaljreglera kommunala verksamheter på ett sätt som strider mot konstruktionen med ramlagstiftning. SKL ifrågasätter om regleringen verkligen ligger inom Socialstyrelsens befogenhet.


– En god demensvård ser de behov som varje enskild individ har. Dessutom måste verksamheterna vara flexibla och snabbt kunna anpassas till de förutsättningar som finns lokalt. Därför är det egendomligt att Socialstyrelsen nu skapar regler som kommer att tvinga kommunerna att omfördela pengarna från ett individanpassat system, till mer generella lösningar. Det säger SKL:s ordförande Anders Knape."
 
Som vanligt är det pengarna som lyfts fram. När det egentligen handlar om andra saker som ansvar, kvalitet och trygghet. SKL bryr sig inte ett dugg om uppgiften och innehåll i äldreomsorgen utan ser den bara som en kostnadsmassa. Det hade varit klädsamt om SKL åtminstone hade försökt förstå vad det innebär att ha ansvar för en så viktig verksamhet som äldreomsorgen.

Egentligen är det bara att beklaga SKL´s hållning. Vill man se något positivt i saken kan man tro att en sådan talanglös hållning skyndar på en utveckling mot andra lösningar. Kommunerna verkar inte vara mogna för det ansvar man har idag, alt. den frihet man har idag. Nån form utveckling, läs förändring, får man hoppas på.

fredag 18 januari 2013

Funktionsnedsättning – Vem behöver utbildningen mest och bäst?

Idag blir det ett kort inlägg. Såg i ett pressmeddelande från SKL (Sveriges kommuner och Landsting) att man har en ”Grundläggande kurs för överförmyndare/ledamöter och tjänstemän”.

”Överförmyndarens verksamhet handlar till största delen om myndighetsutövning. För att skapa rättssäkerhet för den enskilde och förenkla överförmyndarens/handläggarens vardag krävs kunskap om gällande lagstiftning.”

Jag säger bara – det var nog på tiden. Behovet är stort. Kan man sen i framtid även i utbildningen spegla verksamheten från gode männens och förvaltarnas synvinkel vore det ett steg bättre. Inte minst via denna blogg har jag efterhand nåtts av stora problem inom verksamheten. Många gode män står praktiskt tagit utan hjälp och stöd från överförmyndarkanslierna. Dagligen tvingas man ta ställning till svåra frågor, men man har ingen att rådfråga. Det verkar inte bero av underbemanning på kanslierna utan snarare av en felaktig arbetskultur och måhända också av bristande kunskaper. Utvidga gärna kursen till kunskap om servicetänkande och varför inte lite kunskap om vad förvaltningslagen säger om service.

fredag 11 januari 2013

Äldreomsorg – Inga skillnader sa socialstyrelsen


I maj månad, 2012 sa socialstyrelsen i ett pressmeddelande
”Det går inte att se några stora och entydiga kvalitetsskillnader mellan privat och offentlig äldreomsorg. Däremot har storleken på den enhet som utför olika insatser till äldre betydelse. Äldre som bor i små särskilda boenden är nöjdare än de som bor i stora boenden, visar en rapport från Socialstyrelsen.”
Kanske detta var nyheter för många. 1) Det finns inga kvalitetsskillnader mellan privat och offentlig omsorg. 2) Små boende ger nöjda brukare. Men om man har insikt i branschen så blir man inte överraskad.

Men några reflektioner kan man dock göra. Sannolikt är det så att privata utförare till och med gör ett bättre jobb än det offentliga. Men denna sanning är vi inte mogna för än. Denna insikt kommer att växa fram så småningom. Det är också att det inte bara är de äldre som är nöjdare på små äldreboenden, utan även personalen visar på bättre trivsel. Detta framkommer i alla enkäter och de kan också utläsas av i sjukstatistiken. Personalen är mindre sjuka.

Sen är de faktiskt också så att mindre boendeenheter faktiskt också är kostnadseffektivare än motsvarande stora enheter. Tvärtemot vad som oftast sägs jobbar man effektivare på en liten enhet. Alla hjälps åt på ett bra sätt.

Men tar kommunerna till sig denna enkla kunskap som socialstyrelsen förmedlar. Nej, man fortsätter sitt motstånd mot det privata och man lägger ner alla mindre äldreboenden på löpande band. Ledsamt är ordet.