Äldreomsorg – Kan man köpa ut alkohol till äldre

Följande citeras från den webbaserade tidningen veteranen

”Bara om en vårdtagare som missbrukar alkohol är föremål för ingripande från de sociala myndigheterna kan hemtjänstpersonal neka att handla ut alkohol. Så ser lagen ut, konstaterar Socialstyrelsen.”

Detta betyder att om någon (icke ung) vårdtagare har en beviljad insats om inköp avgör vårdtagaren själv om han eller hon vill ha alkohol. Än en gång väger självbestämmandet tyngst. Det saknar i princip betydelse att vårdtagare är storkonsument av alkohol och missbrukare, och riskerar sin hälsa och sitt liv.  Det ruckar inte på principen. Inte ens om vårdtagaren därtill utgör ett stort arbetsmiljöproblem i samband med förtäring, det s.k.  självbestämmandet väger ändå tyngst. 

Är detta rimligt, är den fråga jag ställer mig. Och inom mig svarar jag nej.  I praktiken har de flesta äldreomsorger en viss restriktivitet när det gäller att handla ut alkohol. Det finns ett motstånd av någon anledning. På något sätt vore det intressant att få klarlagt vad detta organisatoriska motstånd har för djupare bevekelsegrunder. För de flesta av oss är det självklart att inte tillhandahålla droger till en narkoman, tobak till en person med lungcancer, alkohol till en alkoholist. Och vår hållning handlar inte bara om vad lagen säger utan också vad vår inre kompass visar. Kanske är det moraliska ställningstagande, kanske är det omsorg om en medmänniska. Kanske är det något annat. Det sitter en uppfattning i vår samhällskultur som inte går i takt med socialstyrelsen i denna fråga. Men riktigt varför kompassen visar som den gör har åtminstone inte jag kläm på!

Eller är det så att socialstyrelsen och därmed ytterst lagstiftaren som misstror vårdgivarna att kunna göra kloka bedömanden. Om så vore är jag benägen förstå tanken. Missgreppen inom äldreomsorgen är och har varit många och omdömet kan många gånger ifrågasättas. Men ändå tycker nog gemene man att samhället inte skall tillhandahålla alkohol till en grav missbrukare.

Att hoppas på en lagändring är nog att sikta i det blå inom överskådlig tid. Detta är en politisk svår fråga.  Nej, lösningen ligger nog i att tillämpa dagens regler och genom att socialförvaltningarna blir aktivare i att hjälpa även till åren komna alkoholister. De senare kan inte lämnas därhän för att kvalfullt dö i förtid. Kanske förvaltningarna skall börja hjälpa mer och noga överväga fler s.k ingripandet. Om socialförvaltningarna tar sitt ansvar och ger planerad vård och stöd så kan inköpen av alkohol få en rimligare hantering. I vissa fall kan tom hemtjänsten få rätt i att visa restriktivitet och kanske också i vissa fall neka inköp.Men det fordrar en aktivare inställning från socialvården.

__________________________________________________________________________

 

Se även http://www.veteranen.se/nyheter/hemtjansten-tvingas-kopa-sprit-till-missbrukare/

Funktionsnedsättning – Socialtjänstens oförmåga

Jag har många gånger funderat på varför socialtjänsten gör ett så dåligt arbete. Och jag tror det beror på en felaktig arbetskultur. Man ser inte människor som människor utan som objekt. Något som man har att handskas med. Och när man talar om kostnaden för socialtjänstverksamheten nämns aldrig kostnaden för organisationen utan bara kostnaderna för försörjningsstöd.

I grunden handlar allt om människosyn och hur man tolkar sitt uppdrag. På många håll är uppdraget att minska på utgifterna läs försörjningsstödet, men detta ger mycket marginella besparingar. Lösningen ligger i att se kunden, dvs. den medmänniska som för stunden behöver samhällets hjälp och stöd. I att se kunden ligger just uppdraget. Man skall hjälpa kunden ur svårigheterna. Och det går i de allra flesta fall. Många av bidragstagarna både vill och kan bidra med sitt arbete om de bara ges en chans. Och här ligger den stora potentialen till besparing. Hushållandet ligger inte i att skära bidraget för den dagliga födan från 55 kr till 53 kr. Kraften ligger att få bort 55 kronan.

Den svaga utfallet av socialtjänsternas arbete hänger samman med att ledningen beskuret personalens alla frihetsgrader. Man kan inte åstadkomma resultat och man får inte åstadkomma resultat.  Det uppskattas inte om rullstolsburna Anna får hjälp att skaffa ett arbete i det stora företagets växel och försörjer sig själv. En socialtjänsteman får inte arbeta på detta sätt. Det ingår inte i arbetsuppgifterna. Så jobbade man förr. Nu skall Anna själv ta sig i kragen och ta ansvar för sitt liv och skaffa arbete. Den hjälp socialtjänsten kan erbjuda är en kurs på arbetsförmedlingen hur man skriver ett CV.

Men det Anna verkligen behöver hjälp med, nämligen att beskriva sin förmåga och kompetens, det får hon inte hjälp med. Många arbetsgivare har en rädsla för funktionsnedsättningar med mera och här ligger de stora hindren. Problemet är således inte Annas förlamning i benen utan arbetsgivarens egen förlamande rädsla. Och denna kan en erfaren socialarbetare informera bort. Problemet för Anna är inte att skriva ansökningar utan i allt väsentligt samhällets attityder och rädslor. Socialtjänsterna måste börja arbeta kundorienterat.

Funktionsnedsättning – Mycket prat, lite verkstad

Den 11 oktober 2012 arrangerade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) konferensen "Tillgängligt för alla – vi kan bättre!" i Stockholm. Inför kursen sa man  - ”Kommuner, landsting och regioner arbetar aktivt för att öka tillgängligheten för människor med funktionsnedsättning, men än finns det mycket att göra och lära”.

Det är inte utan att man reservationslöst kan hålla med i orden - …än finns det mycket att göra och lära. Men det vore nog bra för att inte säga bäst om man la tonvikten vid att göra. Prat har vi haft nog av decennier nu. Och det blir inte mer legitimerat för att SKL sanktionerar pratet. Nej, vad SKL borde göra är att istället sätta press på kommuner och landsting så att de gör vad de skall. För kom inte och säg att kunskapsläget är dåligt. Det finns så mycket kunskap om problem och lösningar att det mer än väl räcker till. Nej, problemet är viljan. Kommuner och landsting med flera tar inte tillgänglighetsuppgiften på allvar. Man pratar hellre än att handla. Det blir billigast så!

Planer och dokument finns det gott om hos huvudmännen - Fina och välskrivna handlingar. Men det är genomförandet som fallerar. Jag tycker att SKL skulle ta och rangordna kommunerna och landstingen med hänsyn till hur man i verkligheten löst  (OBS tempus) tillgängligheten.

Förr (och kanske fortfarande) hade man inom verkstadsindustrin s.k. avsynare. De såg till att produkterna höll den kvalitet som underlaget angav. Det kanske vore nåt. Låt årligen kunniga människor komma och avsyna kommunerna ur ett tillgänglighetsperspektiv. Avsyning behövs för uppenbarligen verkar inte internkontrollen att fungera. Rangordna sedan kommunerna efter hur de skött sig. Skulle nog skapa mer verkstad än en konferens i Stockholm.

Äldreomsorg – Din toalett kanske inte blir städad denna månad

Förr i världen städade hemtjänsten den gamles toalett varje vecka, eller rättare sagt den städades när det behövdes, om det så var varje dag. Men detta är en svunnen tid. Sen införde många kommuner någon form av riktlinjer för verksamheterna och där sattes ofta städfrekvensen för toaletter till var fjortonde dag. Och detta var illa.

Var och en förstår själv hur toaletten ser ut efter fjorton dagar hemma hos en äldre person med urin- eller avföringsinkontinens. Det kan vara något rent ut sagt förskräckligt.  Men detta är en bister verklighet som många brukare och anhöriga lever under.

Förfärligt kan man tycka. Men det kan bli värre. En hel del kommuner har på sistone infört städning av toalett högst var tredje vecka. Om det är förskräckligt efter två veckor, är det vidrigt och ovärdigt och omänskligt efter tre veckor. En sanitär olägenhet! Ingen, absolut ingen äldre skall behöva ha det så här. Toaletter skall städas när det behövs och därmed basta.

Denna praxis med städning högst var tredje vecka har börjat utvecklas efter en dom i regeringsrätten som tolkar ut att städning var tredje vecka är en skälig levnadsnivå. Domen är olycklig då man vet att kommunerna kommer att rida på den och avslå alla ansökningar om tätare städning. Men kommunerna vet också att domen handlade om förhållanden som var förhållandevis gynnsamma. När vi kommer till hög ålder, sjukdomar och inkontinens av olika slag är den inte prejudicerande och inte tillämpbar.

Får man som brukare avslag på sin ansökan god städning av toaletten skall man omedelbart överklaga till förvaltningsrätten. Chansen att där få rätt är stor. Bifoga intyg från läkare, miljöförvaltning om behov av tätare städning, ange också särskilda hälsoproblem såsom allergi och astma, bensår eller annan negativ påverkan av misären såsom minskad matlust, sömnsvårigheter. De flesta som överklagar kommer att vinna!