fredag 16 december 2011

Äldreomsorg – Driv inte individualiseringen för långt

Utvecklingen inom äldreomsorgen gör mig ibland något betänksam. Till exempel finns det idag nya "moderna" korttidsboenden som inte har några gemensamma ytor. De så kallade dagrummen är borttagna. Det finns inga ytor för gemenskap. Istället finn det teve på varje rum. Ja, till och med platteve.

Nästa steg blir väl att de gemensamma rummen som dagrum med mera tas bort från ordinarie äldreboenden. Eller att maten börjar serveras på rummen för alla. Denna utveckling skulle inte förvåna mig ett endaste dugg. Den har förresten redan börjat! Äldreomsorgens företrädare verkar inte förstå att människan är en social varelse. Många äldre vill inte sitta och uggla på sina rum. De vill ut och tala med andra. Vi vill umgås, få intryck, få lära in och ut. Skratta och vara glada i andras sällskap.

Men människan vill också ha sin privata sfär. Men denna får inte överbetonas. Det är så lätt att gömma krassa ekonomiska överväganden i den fina omtanken om den enskilde. I den goda omsorgens namn kan mycket dumt hittas på såsom att gemensamma ytor tas bort så att brukarna inte normalt kan umgås på boendena. Man vill stärka den enskildes boendesituation. Men även den starka fokuseringen på hemtjänsten kan ifrågasättas. Kvarboendeprincipen och Hemtjänsttanken kan drivas så långt att hemmet blir ett fängelse den gamle. Han eller hon träffar aldrig andra personer än vid hemtjänstens minst sagt snabba besök. Av dygnets tjugofyra timmar är den gamle ensam i tjugotre timmar.

Jag har sagt det förr och säger det än en gång – äldreomsorgen måste back to basic. Idag sysslar vi mest med suboptimering av andra faktorer än de som är väsentliga för den gamle. Äldreomsorgen måste byggas upp från grunden, det vill säga utifrån de äldres behov och önskemål.

fredag 9 december 2011

Äldreomsorg – Är äldreomsorgen av godo?

Många äldreomsorger fungerar alldeles utmärkt. Och de vård- och omsorgstagare som har möjligheten att välja dessa är gratulera. Men det finns också alltför många omsorger som man verkligen inte vill att någon skall drabbas av. De närmast omyndigförklarar sina omsorgstagare. När man som äldre hamnar i dessa omsorgers klor är man utan inflytande. Allt utgår från organisationens vilja och förmåga eller personalens nådiga vilja till handlande. Som brukare är man utan inflytande. Detta antingen vi talar om särskilt boende eller hemtjänst.

Bäste läsare tänk dig att inte själv få bestämma när du vill stiga upp eller gå lägga dig. Tänk dig att inte få bestämma när du skall äta frukost eller lunch. Inte vad du skall äta eller ha för kläder på dig. Andra bestämmer över huvudet på dig. Ena dagen får du frukost kl åtta, nästa dag kommer personalen halv tio. Aldrig några fasta rutiner eller kända rutiner. Det blir som det passar organisationen.

Duscha idag? Inte tal om. Du duschade för en vecka sedan. Gå ut när det är fint väder? Inte tal om. Sitta på balkongen? Ja, om du kan ta dig in själv. Ta ett bad i karet? Helt uteslutet. Få känna doften av hemlagad mat? Helt uteslutet. Klippa naglarna? Hinner inte idag. Lägga håret? Hinner inte. Hjälp med stödstrumporna? Nja, du får försöka själv först. En tårtbit till kaffet på födelsedagen? Hinner inte. Gå till optikern? Vi får se längre fram. En flaska vin till födelsedagen? Vet hut. Här super vi inte.

Tänk dig att inte få vara med och bestämma något i din egen vardag. Du är helt utlämnad till organisationens gottfinnande och personalens godtycke. Ditt liv är en ständig väntan på att någon liten del av dina önskningar i nåder skall bli uppfylld. Du är ständigt beroende av vilket humör personalen är just den dagen. Eller att alla är i tjänst. Är någon sjuk eller föräldraledig blir det du som får betala priset med lägre vård och omsorg. Detta är vardagen för många äldre. Tvi vale!

fredag 2 december 2011

Äldreomsorg – Aktivare äldrehälsovård önskas

Det finns säkert mycket att säga om dagens skolhälsovård, men den verkar trots allt fungera bättre än äldrevården. Eleverna erbjuds normalt hälsobesök tre gånger under grundskoletiden samt en gång i gymnasiet. Hälsobesöken omfattar bland annat kontroll av längd, vikt, syn och hörsel. Några gånger under skoltiden har skolsköterskan också hälsosamtal med eleven.

Något motsvarande finns inte inom äldreomsorgen. En vårdtagare kan bo på ett äldreboende i tio år utan att träffa en läkare. Det samma gäller äldre personer med eget boende. Några hembesök av läkare är det då inte tal om. Den gamle får i så fall själv släpa sig till vårdcentralen.

Men en lite ljusning kan likväl skönjas. Vissa, framförallt privata vårdcentraler, erbjuder hembesök. Det finns också vårdcentraler som har läkare inriktade på äldre. De har kanske inte geriatrisk specialistkompetens, men ändå kunskap och intresse för äldre. Så borde vara på fler ställen.

Den här frånvaron av läkarkontakt får konsekvenser. Det finns hälsoproblem som inge bryr sig om idag. Till exempel frågor som är kopplade till det ortopedtekniska området. Många äldre lider av halgus valgus, sneda ryggar, olika längd på benen mm. Hjälp finns att få. Men det verkar inte gälla våra äldre! För utan läkarkontakt och hälsokontroller får den gamle lida på med sina krämpor.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen- Äldrehälsovården måste reformeras från grunden. Dagens lösning och tillämpning är en skamfläck. Vården är till för de äldre, inte tvärtom!