För ett år sedan, den 17/2 2011 kunde vi i DN läsa skådespelerskan Lena Nymans dödsannons. Som sörjande stod Släkt och många vänner, men även ”All personal på avd. 2 Stockholms sjukhem”. Och det sista är enligt min mening något besynnerligt. I annonsen görs ett avsteg från en närmast vedertagen och sedan länge tillämpad praxis inom äldreomsorgen, nämligen att personal eller verksamheter inte skall vara med på begravningar eller stå med i annonser. Därför är det exceptionellt när ett vårdboende står med i en dödsannons. Det boendena normalt brukar göra är att flagga i samband med dödsfall. Men då gör man det för alla sina vårdtagare och inte bara för vissa utvalda. En minnesstund på avdelningen brukar också tillhöra det vedertagna.
Ett handlande, som att selektivt stå med i dödsannonser, är i konflikt med likabehandlingsprincipen inom äldreomsorgen. Åtminstone ur etisk synvinkel. Och på likabehandlingsprincipen skall det inte tummas. Varken under vården eller när livet flyr. Ingen enskild skall av sjukvård och omsorgen favoriseras pga. status, pengar, makt eller kändisskap. Den professionella hållningen kräver likhet i ord och handling . Om det vore så att Stockholms sjukhem stod med i alla annonser för avlidna som har bott hos dem, skulle jag förstå det. Men så verkar inte vara fallet. Man passade kanske bara på att få lite billig reklam på Lenas bekostnad. Eller att framställa sig själv i god dager. Skamligt utnyttjande skulle man kunna säga. Och avsteget ligger också farligt nära en skymf av Lenas minne.
Och än märkligare blir det när man på Stockholms sjukhems hemsida under Värderingar och vision kan läsa ” Vår grundsyn är tanken om alla människors lika värde.” Kort kan man bara säga - Lev upp till detta. För det gör man inte om man hakar på kändis dödsfall för att få synas.
fredag 24 februari 2012
fredag 17 februari 2012
Omsorg – Hemtjänsten har för dålig utbildning i att hantera tekniska hjälpmedel
Hemtjänstpersonalen och för all del även personalen på äldreboendena har för dålig kunskap i hur de tekniska hjälpmedlen fungerar och skall hanteras. Hjälpmedelsproblemen är ett dolt område som aldrig syns eller rapporteras. De fel och missöden som inträffar förblir dolda och okända. Statistiken är dålig, för att inte säga obefintlig och kunskapsläget lämnar också mycket i övrigt att önska.
Några exempel. När personalen har svårt att köra över tröskeln till balkongen med rullstolen tar man bort tippskyddet. Med en starkt ökad risk för att den gamle kan tippa rullsolen. Bromsarna på rollatorn blir aldrig kontrollerade. När den gamle en dag går i en backe tar bromsarna för dåligt med risk för fallskador. När den gamle sätts (felaktigt) i rullstolen är det lätt att klämma fast foten i fotstödet. Det gör fruktansvärt ont och kan leda till ett benbrott. Många äldre har rollatorer som i stort sett bara duger för innebruk. När den gamle kommer ut i snömodd och iskanter med dessa är fallrisken mycket stor. Andra exempel är felaktiga lyft med sängliftar som tippar eller låser i upphissat läge. Eller att man använder en felaktig lyftsele avsedd för annan brukare.
Avvikelsehanteringen när det gäller hjälpmedlen måste systematiseras bättre. Likaså måste det till en bättre introduktionsutbildning av personalen. Även innehållet i utbildningar och omfattningen av desamma måste förbättras. Hjälpmedelsverksamheten har med åren kommit på undantag. Andra frågor såsom vård och omsorg har trängt tillbaka intresset för de tekniska hjälpmedlen. Kanske även den konstlade uppdelningen mellan det kommunala och det landstingskommunala ansvaret hat hjälpt till att sänka intresset. I vilket fall som helst är det dags för en uppryckning.
Några exempel. När personalen har svårt att köra över tröskeln till balkongen med rullstolen tar man bort tippskyddet. Med en starkt ökad risk för att den gamle kan tippa rullsolen. Bromsarna på rollatorn blir aldrig kontrollerade. När den gamle en dag går i en backe tar bromsarna för dåligt med risk för fallskador. När den gamle sätts (felaktigt) i rullstolen är det lätt att klämma fast foten i fotstödet. Det gör fruktansvärt ont och kan leda till ett benbrott. Många äldre har rollatorer som i stort sett bara duger för innebruk. När den gamle kommer ut i snömodd och iskanter med dessa är fallrisken mycket stor. Andra exempel är felaktiga lyft med sängliftar som tippar eller låser i upphissat läge. Eller att man använder en felaktig lyftsele avsedd för annan brukare.
Avvikelsehanteringen när det gäller hjälpmedlen måste systematiseras bättre. Likaså måste det till en bättre introduktionsutbildning av personalen. Även innehållet i utbildningar och omfattningen av desamma måste förbättras. Hjälpmedelsverksamheten har med åren kommit på undantag. Andra frågor såsom vård och omsorg har trängt tillbaka intresset för de tekniska hjälpmedlen. Kanske även den konstlade uppdelningen mellan det kommunala och det landstingskommunala ansvaret hat hjälpt till att sänka intresset. I vilket fall som helst är det dags för en uppryckning.
fredag 10 februari 2012
Omsorg – Vilket samhälle vill via ha
Idag tänkte jag göra ett avsteg och inte direkt behandla ett ämne som har en omedelbar koppling till äldreomsorg eller funktionsnedsättning. Jag tänkte tala om den allmänna omsorgen eller snarare bristen på densamma. Och jag gör det utan att ta partipolitisk ställning åt något håll. En försämrad utveckling har skett under bra många olika regeringar av skiftande kulörer. Jag tar bara allmänpolitisk ställning för människan.
Jag förstår inte hur samhället har kunnat bli så känslokallt och egotrippat som det har blivit. Individualismen tar sig allt märkligare uttryck. Det verkar som om vi glömt bort att ett samhälle måste bygga ansvarstagande även för andra. Vi har ett gemensamt ansvar - även för varandra. Jag är bara så arg och behöver lätta på ventilen.
Vad är det för ett sätt att byråkrater kan tvinga svårt cancersjuka ut i arbete? Emot läkarnas inrådan och emot det mest elementära sunda förnuftet. Visst kan alla arbeta och bidra med något. Men det finns en gräns för denna dogm. En människa som är genomsjuk och som har en tydligt utmätt tid på jorden skall självklart inte jagas och plågas. Vad är det för byråkrater som letar andra möjliga eller snarare omöjliga orsaker när en undersköterska drabbats av arbetsskada.
Vad är det för märkliga byråkrater som tvingar isär och tvångsskiljer gamla på äldreboenden. Man vill inte ge två gamla personer plats på samma äldreboende. De kan ha varit gifta och levt ihop i över sextio år. Men de bryr sig inte byråkraterna om. Gamla människor skall självklart behandlas med respekt och inte plågas av några omdömeslösa och inskränka personer.
Vad är det för ett samhälle som inte kan ordna värdiga arbeten åt personer med funktionsnedsättningar. Arbetslösheten och ”förtidspensioneringen” är skrämmande hög inom för dessa personer. Det föreligger ingen brist på ord inom handikappområdet. Däremot råder stor brist på handling och duglig personal. Det behövs mera verkstad och mera verkliga tag. Sätt munkavel på de orerande byråkraterna.
Tänk dig ett barn som är så svårt förlamat att det behöver hjälp med allt. Föräldrarna får slita dag och natt. Hjälp från samhället? Nä, inte alla gånger. Försäkringskassan och kommunen kan närmast glatt avslå ansökan med hänvisning till en byråkratisk fint som för stunder håller frågan borta. Och det blir inte bara avslag en gång. Det kan pågå i år och beslutet om assistanshjälp finns på armlängds avstånd från de utslitna föräldrarna, men ändå så långt borta. Det lilla barnet? Hur det lider skall vi bara inte tala om.
Ett exempel till. Våra gamla inom äldreboendena och hemtjänsten får äta fabriksmat! Visst kan det vara en gott någon enstaka gång. Men skall du varje dag äta någon av de tjugo rätter som bjuds så blir maten till slut en plåga. Den står dig upp i halsen. Och som gammal äter du mindre och mindre. Med den effekt det får på ditt allmänna välbefinnande. Gamla behöver riktig mat och god mat. Om det är någon i samhäller som behöver goda måltider är det våra gamla. En god måltid sätter guldkant på dagen och lägger liv till åren.
Nej, det behövs en ordentlig uppryckning i fråga gemenskap och ansvar. Detta är en allmän politisk fråga för den är allmänt mänsklig. Äh, det hjälpte inte. Jag är fortfarande arg. Ja, ja - bristen på klok politik finns ju kvar. Så det är bara att fortsätta .. och va arg.
Jag förstår inte hur samhället har kunnat bli så känslokallt och egotrippat som det har blivit. Individualismen tar sig allt märkligare uttryck. Det verkar som om vi glömt bort att ett samhälle måste bygga ansvarstagande även för andra. Vi har ett gemensamt ansvar - även för varandra. Jag är bara så arg och behöver lätta på ventilen.
Vad är det för ett sätt att byråkrater kan tvinga svårt cancersjuka ut i arbete? Emot läkarnas inrådan och emot det mest elementära sunda förnuftet. Visst kan alla arbeta och bidra med något. Men det finns en gräns för denna dogm. En människa som är genomsjuk och som har en tydligt utmätt tid på jorden skall självklart inte jagas och plågas. Vad är det för byråkrater som letar andra möjliga eller snarare omöjliga orsaker när en undersköterska drabbats av arbetsskada.
Vad är det för märkliga byråkrater som tvingar isär och tvångsskiljer gamla på äldreboenden. Man vill inte ge två gamla personer plats på samma äldreboende. De kan ha varit gifta och levt ihop i över sextio år. Men de bryr sig inte byråkraterna om. Gamla människor skall självklart behandlas med respekt och inte plågas av några omdömeslösa och inskränka personer.
Vad är det för ett samhälle som inte kan ordna värdiga arbeten åt personer med funktionsnedsättningar. Arbetslösheten och ”förtidspensioneringen” är skrämmande hög inom för dessa personer. Det föreligger ingen brist på ord inom handikappområdet. Däremot råder stor brist på handling och duglig personal. Det behövs mera verkstad och mera verkliga tag. Sätt munkavel på de orerande byråkraterna.
Tänk dig ett barn som är så svårt förlamat att det behöver hjälp med allt. Föräldrarna får slita dag och natt. Hjälp från samhället? Nä, inte alla gånger. Försäkringskassan och kommunen kan närmast glatt avslå ansökan med hänvisning till en byråkratisk fint som för stunder håller frågan borta. Och det blir inte bara avslag en gång. Det kan pågå i år och beslutet om assistanshjälp finns på armlängds avstånd från de utslitna föräldrarna, men ändå så långt borta. Det lilla barnet? Hur det lider skall vi bara inte tala om.
Ett exempel till. Våra gamla inom äldreboendena och hemtjänsten får äta fabriksmat! Visst kan det vara en gott någon enstaka gång. Men skall du varje dag äta någon av de tjugo rätter som bjuds så blir maten till slut en plåga. Den står dig upp i halsen. Och som gammal äter du mindre och mindre. Med den effekt det får på ditt allmänna välbefinnande. Gamla behöver riktig mat och god mat. Om det är någon i samhäller som behöver goda måltider är det våra gamla. En god måltid sätter guldkant på dagen och lägger liv till åren.
Nej, det behövs en ordentlig uppryckning i fråga gemenskap och ansvar. Detta är en allmän politisk fråga för den är allmänt mänsklig. Äh, det hjälpte inte. Jag är fortfarande arg. Ja, ja - bristen på klok politik finns ju kvar. Så det är bara att fortsätta .. och va arg.
fredag 3 februari 2012
Äldreomsorg – Doftfri personal önskas
Jag vet inte riktigt hur stort problemet, men jag vet i alla fall att det är ett verkligt problem från tid till annan, nämligen att hemtjänstpersonalen doftar parfym. Och för många brukare är just parfymdoft något som gör vardagen besvärlig. Personer med sensorisk hyperreaktivitet och många personer med astma och allergi lider svårt i miljöer med olika dofter. Symptomen kan vara andningssvårigheter, nästäppa, rinnande ögon, tryck över bröstet med mera. Starka dofter kommer inte bara från parfym utan även från andra produkter såsom schampo, balsam, deodorant och hudlotion. För att inte tala om tobaksbruk!!
Normalt är det inga problem att upprätthålla den doftfria miljön. Många arbetsgivare har på olika sätt förebyggande informerat sin personal om problemet och vad konsekvenserna kan bli för brukarna. Längst verkar man ha kommit inom sjukvården. Därefter kommer äldreboendena. Men inom hemtjänsten verkar det finnas ytterligare några steg att ta.
Häromdagen kom jag i kontakt med en kommun där det kört ihop sig rejält mellan några brukare och personalen. Konflikten gällde personalens rätt att använda parfym och brukarnas krav på doftfri personal. Lösningen i sig är enkel. Personalen skall vara doftfri. Det svåra är vägen dit. Det gäller att informera personalen så mycket att de själva inser det olämpliga med parfym, utan att känna sig kränkta och tillrättavisade. Svårt men inte omöjligt!!
Visst är det mycket som hemtjänstpersonalen skall informeras om och utbildas i. Skall man leva upp till alla krav fick väl verksamheterna stängas under några år. Men fullt så dyster behöver man inte bli eller vara. Det går utmärkt att lägga upp en långsiktig utbildningsplan och avsätta en timma i veckan för kompetensutveckling. Det uppskattas av personalen som plötsligt känner att man är värd att satsas på. Men bryt den gamla föreställning att det är de egna sjuksköterskorna som skall vara utbildare för allt och alla. Ta in experter som är pedagoger och sakkunniga. När det doftfri miljö rekommenderas kontakt med Astma- och Allergiförbundet eller deras lokalavdelningar.
Normalt är det inga problem att upprätthålla den doftfria miljön. Många arbetsgivare har på olika sätt förebyggande informerat sin personal om problemet och vad konsekvenserna kan bli för brukarna. Längst verkar man ha kommit inom sjukvården. Därefter kommer äldreboendena. Men inom hemtjänsten verkar det finnas ytterligare några steg att ta.
Häromdagen kom jag i kontakt med en kommun där det kört ihop sig rejält mellan några brukare och personalen. Konflikten gällde personalens rätt att använda parfym och brukarnas krav på doftfri personal. Lösningen i sig är enkel. Personalen skall vara doftfri. Det svåra är vägen dit. Det gäller att informera personalen så mycket att de själva inser det olämpliga med parfym, utan att känna sig kränkta och tillrättavisade. Svårt men inte omöjligt!!
Visst är det mycket som hemtjänstpersonalen skall informeras om och utbildas i. Skall man leva upp till alla krav fick väl verksamheterna stängas under några år. Men fullt så dyster behöver man inte bli eller vara. Det går utmärkt att lägga upp en långsiktig utbildningsplan och avsätta en timma i veckan för kompetensutveckling. Det uppskattas av personalen som plötsligt känner att man är värd att satsas på. Men bryt den gamla föreställning att det är de egna sjuksköterskorna som skall vara utbildare för allt och alla. Ta in experter som är pedagoger och sakkunniga. När det doftfri miljö rekommenderas kontakt med Astma- och Allergiförbundet eller deras lokalavdelningar.
fredag 27 januari 2012
Äldreomsorg – Kaffe- och äggransonering eller tomma tunnor skramlar
Visst är det ett tag sedan vi kunde läsa och höra det i medierna. Några kommuner hade börjat ransonera kaffe till de äldre i ett fall och frukostäggen i ett annat. Nja, i det senare fallet var det inte ransonering. Det var totalförbud. Reaktionen i media blev snabb och omfattande, kommunerna tvingades backa. Men inte hederligt, utan bakom dimridåer. Allt var en missuppfattning. Så hade man absolut inte menat! Visst skall de äldre få både kaffe och ägg, säger äldreomsorgscheferna. Situationen måste bero av missförstånd!!
Men i all sin simpelhet visar exemplen på tillståndet inom äldreomsorgen. Jag undrar om det finns någon samhällsektor som är så full av suboptimeringar som just äldreomsorgen. Cheferna inom denna verksamhet har inte susning om pengaflödet. De stora pengaflödena tittar man aldrig på. Nej, det är småstrilarna som ses och som fångar allas uppmärksamhet. Och aldrig, aldrig ser man på saken utifrån vårdtagarnas perspektiv. Byråkratseendet är det förhärskande perspektivet. Hellre ta bort de äldres kaffe än att minska sin egen kafferast till vettig nivå. Och att ta bort det egna kotsnadsfria fikakaffet är en tanke som man aldrig ens tänkt. Kostnadsfritt? Inte för komunen direkt!
Följande saxas från Wikipedia - ”Lean Production är en filosofi om hur man hanterar resurser. Syftet med Lean är att identifiera och eliminera alla faktorer i en produktionsprocess som inte skapar värde för slutkunden. Enkelt uttryckt handlar det om 'Mer värde för mindre arbete”.
Nog verkar väl detta vara något för de kommunala byråkraterna inom äldreomsorgen. Man vill spara och man kan lära sig att spara på rätt sätt. Det är väl bara att skicka iväg några byråkrater på kurs. Tror du ja!
Nej, så enkelt är det inte. Skall en anställt gå skall alla gå. En orubblig regel inom äldreomsorgen. Och vem skall få gå först? Svåra frågor att ta ställning. Och det tar sin tid att utreda och resultatet blir omfattande. Ja, kursen riskerar bli så dyr att det kommer att ta tre år att spara in den. Vi måste finna nya vägar istället, säger nämnden. Vi får skjuta lean på framtiden. Och nästa år är gamla tankar som nya igen. Det lätta besparingsförslaget tas fram. Man drar nu in skorporna till eftermiddagskaffet för brukarna. Man slänger också ut hårfrisörskan och fotspecialisten från äldreboendet. Lokalerna är lämpliga som konsultutrymmen och skulle kunna hyras ut på marknadsmässiga villkor - åtminstone i teorin. Det var årets sparbeting.
Hoppas att inte media får nys om det bara, säger äldreomsorgschefen när han/hon tillsammans med nämnden avnjuter en god måltid efter avslutat hårt budgetarbete. Vi löste uppgiften som alltid säger man unisont Någon som vill ha avec?
Men i all sin simpelhet visar exemplen på tillståndet inom äldreomsorgen. Jag undrar om det finns någon samhällsektor som är så full av suboptimeringar som just äldreomsorgen. Cheferna inom denna verksamhet har inte susning om pengaflödet. De stora pengaflödena tittar man aldrig på. Nej, det är småstrilarna som ses och som fångar allas uppmärksamhet. Och aldrig, aldrig ser man på saken utifrån vårdtagarnas perspektiv. Byråkratseendet är det förhärskande perspektivet. Hellre ta bort de äldres kaffe än att minska sin egen kafferast till vettig nivå. Och att ta bort det egna kotsnadsfria fikakaffet är en tanke som man aldrig ens tänkt. Kostnadsfritt? Inte för komunen direkt!
Följande saxas från Wikipedia - ”Lean Production är en filosofi om hur man hanterar resurser. Syftet med Lean är att identifiera och eliminera alla faktorer i en produktionsprocess som inte skapar värde för slutkunden. Enkelt uttryckt handlar det om 'Mer värde för mindre arbete”.
Nog verkar väl detta vara något för de kommunala byråkraterna inom äldreomsorgen. Man vill spara och man kan lära sig att spara på rätt sätt. Det är väl bara att skicka iväg några byråkrater på kurs. Tror du ja!
Nej, så enkelt är det inte. Skall en anställt gå skall alla gå. En orubblig regel inom äldreomsorgen. Och vem skall få gå först? Svåra frågor att ta ställning. Och det tar sin tid att utreda och resultatet blir omfattande. Ja, kursen riskerar bli så dyr att det kommer att ta tre år att spara in den. Vi måste finna nya vägar istället, säger nämnden. Vi får skjuta lean på framtiden. Och nästa år är gamla tankar som nya igen. Det lätta besparingsförslaget tas fram. Man drar nu in skorporna till eftermiddagskaffet för brukarna. Man slänger också ut hårfrisörskan och fotspecialisten från äldreboendet. Lokalerna är lämpliga som konsultutrymmen och skulle kunna hyras ut på marknadsmässiga villkor - åtminstone i teorin. Det var årets sparbeting.
Hoppas att inte media får nys om det bara, säger äldreomsorgschefen när han/hon tillsammans med nämnden avnjuter en god måltid efter avslutat hårt budgetarbete. Vi löste uppgiften som alltid säger man unisont Någon som vill ha avec?
fredag 20 januari 2012
Omsorg – Tack socialstyrelsen för att ni skärpte tonen
Saxat ur socialstyrelsens pressmedlande 2011-03-07
”Kommun riskerar böter efter brister i omsorg av gravt funktionshindrade . Socialstyrelsen har upptäckt allvarliga missförhållanden i en gruppbostad för vuxna med grav utvecklingsstörning och autism. Nu riskerar Nynäshamns kommun att få betala 600 000 kronor i böter. Socialstyrelsen har vid två olika tillfällen - i november 2010 och februari 2011 - gjort oanmälda inspektioner vid gruppbostaden. LSS ska bland annat garantera att personer med omfattande och varaktiga funktionshinder har goda levnadsvillkor och får den hjälp de behöver i det dagliga livet. Målet är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra. Men vid inspektionerna upptäcktes en rad allvarliga missförhållanden och brister i omvårdnaden av de boende”
Min kommentar är kort – Tack socialstyrelsen för att ni skärpte tonen. Fortsätt på den inslagna vägen. Minska er tidigare vurm för stora hänsynstagande till verksamhet och personal. Ni, liksom alla andra aktörer inom omsorgerna, är till för brukarna och patienterna. Sätt alltid brukarnas perspektiv i främsta rummet. Som ni själva säger - Människor som behöver vård och omsorg ska få de insatser som de har behov av och som lagen ger dem rätt till.
Missbrukarvården och äldreomsorgen är andra områden som är i skriade behov av ökad tillsyn. Intensifiera snabbt era oanmälda besök och skriv tydliga rapporter utan dimridåer. Vårdpersonalens yrkes- och ansvarskänslan har tappats under resans gång.Många vårdtagare far mer illa idag än de någonsin gjort.
”Kommun riskerar böter efter brister i omsorg av gravt funktionshindrade . Socialstyrelsen har upptäckt allvarliga missförhållanden i en gruppbostad för vuxna med grav utvecklingsstörning och autism. Nu riskerar Nynäshamns kommun att få betala 600 000 kronor i böter. Socialstyrelsen har vid två olika tillfällen - i november 2010 och februari 2011 - gjort oanmälda inspektioner vid gruppbostaden. LSS ska bland annat garantera att personer med omfattande och varaktiga funktionshinder har goda levnadsvillkor och får den hjälp de behöver i det dagliga livet. Målet är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra. Men vid inspektionerna upptäcktes en rad allvarliga missförhållanden och brister i omvårdnaden av de boende”
Min kommentar är kort – Tack socialstyrelsen för att ni skärpte tonen. Fortsätt på den inslagna vägen. Minska er tidigare vurm för stora hänsynstagande till verksamhet och personal. Ni, liksom alla andra aktörer inom omsorgerna, är till för brukarna och patienterna. Sätt alltid brukarnas perspektiv i främsta rummet. Som ni själva säger - Människor som behöver vård och omsorg ska få de insatser som de har behov av och som lagen ger dem rätt till.
Missbrukarvården och äldreomsorgen är andra områden som är i skriade behov av ökad tillsyn. Intensifiera snabbt era oanmälda besök och skriv tydliga rapporter utan dimridåer. Vårdpersonalens yrkes- och ansvarskänslan har tappats under resans gång.Många vårdtagare far mer illa idag än de någonsin gjort.
fredag 13 januari 2012
Omsorg – Öka valfriheten inom handikappomsorgen
Inom äldreomsorgen kan man som brukare (normalt) själv välja sin utförare. Driftsformen kan vara privat eller kommunal. Detsamma gäller ibland även valfrihet i fråga om äldreboenden. Valfriheten inom äldreomsorgen är således mera påtaglig och den kommer säkert att öka på olika sätt.
Men när vi kommer till handikappomsorgen är inte situationen lika ljus. Människor som har en funktionsnedsättning kan inte själv välja vårdgivare eller boendeform. Den enda valfrihet som idag existerar gäller val av personlig assistent. I övrigt gäller att man som brukare är utan inflytande. Och det är väl tveksamt om detta rigida system har framtiden för sig. Man kan inte säga att handikappomsorgen på många årtionden har kännetecknats av utveckling och vilja att ta till sig ny kunskap eller nya idéer. Detta antingen det gäller medicinska framsteg eller nya omsorgstankar. Systemet har varit och är fastlåst. Och fastlåsta system stänger inte bara in personalen och verksamhet i fasta bås, de är också en boja för brukaren, som inte kan finna något utrymme för eget initiativ.
Den springande punkten brukar alltid vara vinstintresset och i denna del kan man ha olika uppfattningar. Men oavsett om man förordar det ena eller det andra är en än viktigare fråga kvaliteten. Och att fortlöpande kontrollera kvaliteten! Oberoende av om utföraren är privat eller kommunal skall de ställas tydliga krav på kvalitet och kvalitetsuppföljning. Och brukarna måste få ett ord med i laget. Vissa av kraven måste per definition utgå från brukarnas krav och önskemål. Detta ställer krav i form av beställarkompetens hos kommunerna. De kommunala eller privata utförarna skall visa på sin förmåga att leva upp till ställda krav innan de blir antagna som utförare. Det är dags för en valfrihetsreform även inom handikappomsorgen
Men när vi kommer till handikappomsorgen är inte situationen lika ljus. Människor som har en funktionsnedsättning kan inte själv välja vårdgivare eller boendeform. Den enda valfrihet som idag existerar gäller val av personlig assistent. I övrigt gäller att man som brukare är utan inflytande. Och det är väl tveksamt om detta rigida system har framtiden för sig. Man kan inte säga att handikappomsorgen på många årtionden har kännetecknats av utveckling och vilja att ta till sig ny kunskap eller nya idéer. Detta antingen det gäller medicinska framsteg eller nya omsorgstankar. Systemet har varit och är fastlåst. Och fastlåsta system stänger inte bara in personalen och verksamhet i fasta bås, de är också en boja för brukaren, som inte kan finna något utrymme för eget initiativ.
Den springande punkten brukar alltid vara vinstintresset och i denna del kan man ha olika uppfattningar. Men oavsett om man förordar det ena eller det andra är en än viktigare fråga kvaliteten. Och att fortlöpande kontrollera kvaliteten! Oberoende av om utföraren är privat eller kommunal skall de ställas tydliga krav på kvalitet och kvalitetsuppföljning. Och brukarna måste få ett ord med i laget. Vissa av kraven måste per definition utgå från brukarnas krav och önskemål. Detta ställer krav i form av beställarkompetens hos kommunerna. De kommunala eller privata utförarna skall visa på sin förmåga att leva upp till ställda krav innan de blir antagna som utförare. Det är dags för en valfrihetsreform även inom handikappomsorgen
fredag 16 december 2011
Äldreomsorg – Driv inte individualiseringen för långt
Utvecklingen inom äldreomsorgen gör mig ibland något betänksam. Till exempel finns det idag nya "moderna" korttidsboenden som inte har några gemensamma ytor. De så kallade dagrummen är borttagna. Det finns inga ytor för gemenskap. Istället finn det teve på varje rum. Ja, till och med platteve.
Nästa steg blir väl att de gemensamma rummen som dagrum med mera tas bort från ordinarie äldreboenden. Eller att maten börjar serveras på rummen för alla. Denna utveckling skulle inte förvåna mig ett endaste dugg. Den har förresten redan börjat! Äldreomsorgens företrädare verkar inte förstå att människan är en social varelse. Många äldre vill inte sitta och uggla på sina rum. De vill ut och tala med andra. Vi vill umgås, få intryck, få lära in och ut. Skratta och vara glada i andras sällskap.
Men människan vill också ha sin privata sfär. Men denna får inte överbetonas. Det är så lätt att gömma krassa ekonomiska överväganden i den fina omtanken om den enskilde. I den goda omsorgens namn kan mycket dumt hittas på såsom att gemensamma ytor tas bort så att brukarna inte normalt kan umgås på boendena. Man vill stärka den enskildes boendesituation. Men även den starka fokuseringen på hemtjänsten kan ifrågasättas. Kvarboendeprincipen och Hemtjänsttanken kan drivas så långt att hemmet blir ett fängelse den gamle. Han eller hon träffar aldrig andra personer än vid hemtjänstens minst sagt snabba besök. Av dygnets tjugofyra timmar är den gamle ensam i tjugotre timmar.
Jag har sagt det förr och säger det än en gång – äldreomsorgen måste back to basic. Idag sysslar vi mest med suboptimering av andra faktorer än de som är väsentliga för den gamle. Äldreomsorgen måste byggas upp från grunden, det vill säga utifrån de äldres behov och önskemål.
Nästa steg blir väl att de gemensamma rummen som dagrum med mera tas bort från ordinarie äldreboenden. Eller att maten börjar serveras på rummen för alla. Denna utveckling skulle inte förvåna mig ett endaste dugg. Den har förresten redan börjat! Äldreomsorgens företrädare verkar inte förstå att människan är en social varelse. Många äldre vill inte sitta och uggla på sina rum. De vill ut och tala med andra. Vi vill umgås, få intryck, få lära in och ut. Skratta och vara glada i andras sällskap.
Men människan vill också ha sin privata sfär. Men denna får inte överbetonas. Det är så lätt att gömma krassa ekonomiska överväganden i den fina omtanken om den enskilde. I den goda omsorgens namn kan mycket dumt hittas på såsom att gemensamma ytor tas bort så att brukarna inte normalt kan umgås på boendena. Man vill stärka den enskildes boendesituation. Men även den starka fokuseringen på hemtjänsten kan ifrågasättas. Kvarboendeprincipen och Hemtjänsttanken kan drivas så långt att hemmet blir ett fängelse den gamle. Han eller hon träffar aldrig andra personer än vid hemtjänstens minst sagt snabba besök. Av dygnets tjugofyra timmar är den gamle ensam i tjugotre timmar.
Jag har sagt det förr och säger det än en gång – äldreomsorgen måste back to basic. Idag sysslar vi mest med suboptimering av andra faktorer än de som är väsentliga för den gamle. Äldreomsorgen måste byggas upp från grunden, det vill säga utifrån de äldres behov och önskemål.
fredag 9 december 2011
Äldreomsorg – Är äldreomsorgen av godo?
Många äldreomsorger fungerar alldeles utmärkt. Och de vård- och omsorgstagare som har möjligheten att välja dessa är gratulera. Men det finns också alltför många omsorger som man verkligen inte vill att någon skall drabbas av. De närmast omyndigförklarar sina omsorgstagare. När man som äldre hamnar i dessa omsorgers klor är man utan inflytande. Allt utgår från organisationens vilja och förmåga eller personalens nådiga vilja till handlande. Som brukare är man utan inflytande. Detta antingen vi talar om särskilt boende eller hemtjänst.
Bäste läsare tänk dig att inte själv få bestämma när du vill stiga upp eller gå lägga dig. Tänk dig att inte få bestämma när du skall äta frukost eller lunch. Inte vad du skall äta eller ha för kläder på dig. Andra bestämmer över huvudet på dig. Ena dagen får du frukost kl åtta, nästa dag kommer personalen halv tio. Aldrig några fasta rutiner eller kända rutiner. Det blir som det passar organisationen.
Duscha idag? Inte tal om. Du duschade för en vecka sedan. Gå ut när det är fint väder? Inte tal om. Sitta på balkongen? Ja, om du kan ta dig in själv. Ta ett bad i karet? Helt uteslutet. Få känna doften av hemlagad mat? Helt uteslutet. Klippa naglarna? Hinner inte idag. Lägga håret? Hinner inte. Hjälp med stödstrumporna? Nja, du får försöka själv först. En tårtbit till kaffet på födelsedagen? Hinner inte. Gå till optikern? Vi får se längre fram. En flaska vin till födelsedagen? Vet hut. Här super vi inte.
Tänk dig att inte få vara med och bestämma något i din egen vardag. Du är helt utlämnad till organisationens gottfinnande och personalens godtycke. Ditt liv är en ständig väntan på att någon liten del av dina önskningar i nåder skall bli uppfylld. Du är ständigt beroende av vilket humör personalen är just den dagen. Eller att alla är i tjänst. Är någon sjuk eller föräldraledig blir det du som får betala priset med lägre vård och omsorg. Detta är vardagen för många äldre. Tvi vale!
Bäste läsare tänk dig att inte själv få bestämma när du vill stiga upp eller gå lägga dig. Tänk dig att inte få bestämma när du skall äta frukost eller lunch. Inte vad du skall äta eller ha för kläder på dig. Andra bestämmer över huvudet på dig. Ena dagen får du frukost kl åtta, nästa dag kommer personalen halv tio. Aldrig några fasta rutiner eller kända rutiner. Det blir som det passar organisationen.
Duscha idag? Inte tal om. Du duschade för en vecka sedan. Gå ut när det är fint väder? Inte tal om. Sitta på balkongen? Ja, om du kan ta dig in själv. Ta ett bad i karet? Helt uteslutet. Få känna doften av hemlagad mat? Helt uteslutet. Klippa naglarna? Hinner inte idag. Lägga håret? Hinner inte. Hjälp med stödstrumporna? Nja, du får försöka själv först. En tårtbit till kaffet på födelsedagen? Hinner inte. Gå till optikern? Vi får se längre fram. En flaska vin till födelsedagen? Vet hut. Här super vi inte.
Tänk dig att inte få vara med och bestämma något i din egen vardag. Du är helt utlämnad till organisationens gottfinnande och personalens godtycke. Ditt liv är en ständig väntan på att någon liten del av dina önskningar i nåder skall bli uppfylld. Du är ständigt beroende av vilket humör personalen är just den dagen. Eller att alla är i tjänst. Är någon sjuk eller föräldraledig blir det du som får betala priset med lägre vård och omsorg. Detta är vardagen för många äldre. Tvi vale!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
