Äldrevård: Kommunala pensionärsrådet

Idag tänkte jag säga några ord om de Kommunala Pensionärsråden (KPR). Jag har i ett tidigare inlägg kort berört de Kommunala Handikapprådens verksamheter. Handikappråden är aktiva, har vilja och tar många initiativ till förbättringar. Medlemmarna är kunniga och känner sig sitta på mandat av alla dem/oss som har funktionsnedsättningar av olika slag. Handikappråden driver sina frågor och kan normalt inte uppfattas vara passiva. Handikappråden har genom sitt energiska arbete vunnit mitt hjärta!

När man tittar på de Kommunala Pensionärsråden så nickar man inte bifall lika lätt. I bästa fall uppfattas KPR av kommunerna som en remissinstans. Men i alltför många fall ses KPR bara som ett forum där man pliktskyldigt överlämnar information. Olikheten mellan handikapprådens och pensionärsrådens sätt att vara och verka handlar inte om en gradskillnad. Det handlar om en artskillnad. Medlemmarna i KPR verkar vara passiva och utan visioner. Man synes inte uppfattar sig sitta på ett mandat av eller för de äldre utan uppdraget utövas på personliga grunder.

Tänk efter - Hur ofta hör du ett KPR uttala sig i media? Jämför med hur ofta handikappråden brukar höra och synas.

Det som är lika mellan handikappråden och pensionärsråden är den organisatoriska uppbyggnaden. Båda innehåller politiska företrädare samt representanter från brukarorganisationer. Inte heller brukar det vara några stora skillnader i de kommunala stadgarna för de båda råden. Men trots likheterna är det stor skillnad på var råden uträttar och hur uppgiften uppfattas.

En förklaring till skillnader i resultat skulle kunna ha sin utgångspunkt i de personer som sitter i de båda råden. KPR bemannas på traditionellt sätt av etablerade politiker samt med äldre män och kvinnor som representanter från olika intresseorganisationer. Handikappråden verkar också ha etablerade politiker, men därtill är de intresserade av handikappfrågorna. Därjämte kommer intresseorganisationernas representanter, som har en blandad åldersstruktur, men där alla har ett brinnande intresse.

En sannolikare och rimligare förklaring är dock att äldreomsorgen är en tung gigant som är sig själv nog. Den låter sig inte påverkas eller ta intryck av någon eller några utanför den innersta styrande kretsen. Man är helt enkelt inte intresserad av nya influenser; man vill främst uppfylla det formella, dvs. informera i rådet och hoppas på att både frågor och svar uteblir. Och i en sådan situation är det inte konstigt att KPR:s glöd falnar.