Omsorg – Ensamhet finns även på äldreboenden

Jag har i några tidigare inlägg från olika utgångspunkter tagit upp den ensamhet som kan finnas i kombinationen kvarboende och hemtjänst. Den egna bostaden kan i vissa fall bli rena fängelset för den gamle. Och då skulle man ju kunna tro att det särskilda boendet skulle vara den bra lösningen. Man får då vistas i en verksamhet med ständig personalbemanning och i samvaro med andra hyresgäster.

Men ensamhetsproblematiken kan vara nog så påtaglig även på ett äldreboende. I vardagen kan det gå rutin i sysslorna för personalen. Man utför det dagliga utan att se omsorgstagarna. Visst säger man några få ord i samband med insatserna på ”rummet”. Men orden är inte många. Det är som om allting redan är sagt och att ett tilltal endast leder till en förlängd insats. Och denna tid stjäls från en begränsad tillgång av minuter. Och inte är det bättre vid måltider eller så. De gamla sitter snällt och tysta närmast uppradade vid bordet. Inte är det många ord som sägs i någon riktning. Som utomstående upplever man med rätta detta deprimerande.

Man kan då tycka att de gamla kan tala med varandra i dagrummet eller så. Men det är minsann inte lätt. Många har nedsatt hörsel och man uppfattar med svårighet vad någon annan säger. Det är också att majoriten av vårdtagarna är så pass sjuka till kropp och sinne att man svårligen kan kommunicera.

Men det finns brukare som är mentalt pigga och som längtar efter kontakt. Och dessa pigga brukare finns så gott som på varje boende. En man eller kvinna som längtar efter att få tala med någon. De lider svårt av ensamhetsproblematiken. De söker kontakt med personalen. Oftast utan framgång. De söker kontakt med andra vårdtagares besök. De söker kontakt med vaktmästaren när denne visar sig. Dessa vårdtagare blir inte sedda. Och därmed inte bekräftade. Sån är verkligheten bortom alla de fina orden om äldrevårdens målsättning. Tänk om vi kunde få färre högstämda politiska ord och mer känsla, handling och nära ord inom äldreomsorgen. Men ytligheten har nog kommit för att stanna, dessvärre! Eller?