Äldreomsorg – Kaffe- och äggransonering eller tomma tunnor skramlar

Visst är det ett tag sedan vi kunde läsa och höra det i medierna. Några kommuner hade börjat ransonera kaffe till de äldre i ett fall och frukostäggen i ett annat. Nja, i det senare fallet var det inte ransonering. Det var totalförbud. Reaktionen i media blev snabb och omfattande, kommunerna tvingades backa. Men inte hederligt, utan bakom dimridåer. Allt var en missuppfattning. Så hade man absolut inte menat! Visst skall de äldre få både kaffe och ägg, säger äldreomsorgscheferna. Situationen måste bero av missförstånd!!

Men i all sin simpelhet visar exemplen på tillståndet inom äldreomsorgen. Jag undrar om det finns någon samhällsektor som är så full av suboptimeringar som just äldreomsorgen. Cheferna inom denna verksamhet har inte susning om pengaflödet. De stora pengaflödena tittar man aldrig på. Nej, det är småstrilarna som ses och som fångar allas uppmärksamhet. Och aldrig, aldrig ser man på saken utifrån vårdtagarnas perspektiv. Byråkratseendet är det förhärskande perspektivet. Hellre ta bort de äldres kaffe än att minska sin egen kafferast till vettig nivå. Och att ta bort det egna kotsnadsfria fikakaffet är en tanke som man aldrig ens tänkt. Kostnadsfritt? Inte för komunen direkt!

Följande saxas från Wikipedia - ”Lean Production är en filosofi om hur man hanterar resurser. Syftet med Lean är att identifiera och eliminera alla faktorer i en produktionsprocess som inte skapar värde för slutkunden. Enkelt uttryckt handlar det om 'Mer värde för mindre arbete”.

Nog verkar väl detta vara något för de kommunala byråkraterna inom äldreomsorgen. Man vill spara och man kan lära sig att spara på rätt sätt. Det är väl bara att skicka iväg några byråkrater på kurs. Tror du ja!

Nej, så enkelt är det inte. Skall en anställt gå skall alla gå. En orubblig regel inom äldreomsorgen. Och vem skall få gå först? Svåra frågor att ta ställning. Och det tar sin tid att utreda och resultatet blir omfattande. Ja, kursen riskerar bli så dyr att det kommer att ta tre år att spara in den. Vi måste finna nya vägar istället, säger nämnden. Vi får skjuta lean på framtiden. Och nästa år är gamla tankar som nya igen. Det lätta besparingsförslaget tas fram. Man drar nu in skorporna till eftermiddagskaffet för brukarna. Man slänger också ut hårfrisörskan och fotspecialisten från äldreboendet. Lokalerna är lämpliga som konsultutrymmen och skulle kunna hyras ut på marknadsmässiga villkor - åtminstone i teorin. Det var årets sparbeting.

Hoppas att inte media får nys om det bara, säger äldreomsorgschefen när han/hon tillsammans med nämnden avnjuter en god måltid efter avslutat hårt budgetarbete. Vi löste uppgiften som alltid säger man unisont Någon som vill ha avec?

Omsorg – Tack socialstyrelsen för att ni skärpte tonen

Saxat ur socialstyrelsens pressmedlande 2011-03-07

”Kommun riskerar böter efter brister i omsorg av gravt funktionshindrade . Socialstyrelsen har upptäckt allvarliga missförhållanden i en gruppbostad för vuxna med grav utvecklingsstörning och autism. Nu riskerar Nynäshamns kommun att få betala 600 000 kronor i böter. Socialstyrelsen har vid två olika tillfällen - i november 2010 och februari 2011 - gjort oanmälda inspektioner vid gruppbostaden. LSS ska bland annat garantera att personer med omfattande och varaktiga funktionshinder har goda levnadsvillkor och får den hjälp de behöver i det dagliga livet. Målet är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra. Men vid inspektionerna upptäcktes en rad allvarliga missförhållanden och brister i omvårdnaden av de boende”

Min kommentar är kort – Tack socialstyrelsen för att ni skärpte tonen. Fortsätt på den inslagna vägen. Minska er tidigare vurm för stora hänsynstagande till verksamhet och personal. Ni, liksom alla andra aktörer inom omsorgerna, är till för brukarna och patienterna. Sätt alltid brukarnas perspektiv i främsta rummet. Som ni själva säger - Människor som behöver vård och omsorg ska få de insatser som de har behov av och som lagen ger dem rätt till.

Missbrukarvården och äldreomsorgen är andra områden som är i skriade behov av ökad tillsyn. Intensifiera snabbt era oanmälda besök och skriv tydliga rapporter utan dimridåer. Vårdpersonalens yrkes- och ansvarskänslan har tappats under resans gång.Många vårdtagare far mer illa idag än de någonsin gjort.

Omsorg – Öka valfriheten inom handikappomsorgen

Inom äldreomsorgen kan man som brukare (normalt) själv välja sin utförare. Driftsformen kan vara privat eller kommunal. Detsamma gäller ibland även valfrihet i fråga om äldreboenden. Valfriheten inom äldreomsorgen är således mera påtaglig och den kommer säkert att öka på olika sätt.

Men när vi kommer till handikappomsorgen är inte situationen lika ljus. Människor som har en funktionsnedsättning kan inte själv välja vårdgivare eller boendeform. Den enda valfrihet som idag existerar gäller val av personlig assistent. I övrigt gäller att man som brukare är utan inflytande. Och det är väl tveksamt om detta rigida system har framtiden för sig. Man kan inte säga att handikappomsorgen på många årtionden har kännetecknats av utveckling och vilja att ta till sig ny kunskap eller nya idéer. Detta antingen det gäller medicinska framsteg eller nya omsorgstankar. Systemet har varit och är fastlåst. Och fastlåsta system stänger inte bara in personalen och verksamhet i fasta bås, de är också en boja för brukaren, som inte kan finna något utrymme för eget initiativ.

Den springande punkten brukar alltid vara vinstintresset och i denna del kan man ha olika uppfattningar. Men oavsett om man förordar det ena eller det andra är en än viktigare fråga kvaliteten. Och att fortlöpande kontrollera kvaliteten! Oberoende av om utföraren är privat eller kommunal skall de ställas tydliga krav på kvalitet och kvalitetsuppföljning. Och brukarna måste få ett ord med i laget. Vissa av kraven måste per definition utgå från brukarnas krav och önskemål. Detta ställer krav i form av beställarkompetens hos kommunerna. De kommunala eller privata utförarna skall visa på sin förmåga att leva upp till ställda krav innan de blir antagna som utförare. Det är dags för en valfrihetsreform även inom handikappomsorgen

Äldreomsorg – Driv inte individualiseringen för långt

Utvecklingen inom äldreomsorgen gör mig ibland något betänksam. Till exempel finns det idag nya "moderna" korttidsboenden som inte har några gemensamma ytor. De så kallade dagrummen är borttagna. Det finns inga ytor för gemenskap. Istället finn det teve på varje rum. Ja, till och med platteve.

Nästa steg blir väl att de gemensamma rummen som dagrum med mera tas bort från ordinarie äldreboenden. Eller att maten börjar serveras på rummen för alla. Denna utveckling skulle inte förvåna mig ett endaste dugg. Den har förresten redan börjat! Äldreomsorgens företrädare verkar inte förstå att människan är en social varelse. Många äldre vill inte sitta och uggla på sina rum. De vill ut och tala med andra. Vi vill umgås, få intryck, få lära in och ut. Skratta och vara glada i andras sällskap.

Men människan vill också ha sin privata sfär. Men denna får inte överbetonas. Det är så lätt att gömma krassa ekonomiska överväganden i den fina omtanken om den enskilde. I den goda omsorgens namn kan mycket dumt hittas på såsom att gemensamma ytor tas bort så att brukarna inte normalt kan umgås på boendena. Man vill stärka den enskildes boendesituation. Men även den starka fokuseringen på hemtjänsten kan ifrågasättas. Kvarboendeprincipen och Hemtjänsttanken kan drivas så långt att hemmet blir ett fängelse den gamle. Han eller hon träffar aldrig andra personer än vid hemtjänstens minst sagt snabba besök. Av dygnets tjugofyra timmar är den gamle ensam i tjugotre timmar.

Jag har sagt det förr och säger det än en gång – äldreomsorgen måste back to basic. Idag sysslar vi mest med suboptimering av andra faktorer än de som är väsentliga för den gamle. Äldreomsorgen måste byggas upp från grunden, det vill säga utifrån de äldres behov och önskemål.

Äldreomsorg – Är äldreomsorgen av godo?

Många äldreomsorger fungerar alldeles utmärkt. Och de vård- och omsorgstagare som har möjligheten att välja dessa är gratulera. Men det finns också alltför många omsorger som man verkligen inte vill att någon skall drabbas av. De närmast omyndigförklarar sina omsorgstagare. När man som äldre hamnar i dessa omsorgers klor är man utan inflytande. Allt utgår från organisationens vilja och förmåga eller personalens nådiga vilja till handlande. Som brukare är man utan inflytande. Detta antingen vi talar om särskilt boende eller hemtjänst.

Bäste läsare tänk dig att inte själv få bestämma när du vill stiga upp eller gå lägga dig. Tänk dig att inte få bestämma när du skall äta frukost eller lunch. Inte vad du skall äta eller ha för kläder på dig. Andra bestämmer över huvudet på dig. Ena dagen får du frukost kl åtta, nästa dag kommer personalen halv tio. Aldrig några fasta rutiner eller kända rutiner. Det blir som det passar organisationen.

Duscha idag? Inte tal om. Du duschade för en vecka sedan. Gå ut när det är fint väder? Inte tal om. Sitta på balkongen? Ja, om du kan ta dig in själv. Ta ett bad i karet? Helt uteslutet. Få känna doften av hemlagad mat? Helt uteslutet. Klippa naglarna? Hinner inte idag. Lägga håret? Hinner inte. Hjälp med stödstrumporna? Nja, du får försöka själv först. En tårtbit till kaffet på födelsedagen? Hinner inte. Gå till optikern? Vi får se längre fram. En flaska vin till födelsedagen? Vet hut. Här super vi inte.

Tänk dig att inte få vara med och bestämma något i din egen vardag. Du är helt utlämnad till organisationens gottfinnande och personalens godtycke. Ditt liv är en ständig väntan på att någon liten del av dina önskningar i nåder skall bli uppfylld. Du är ständigt beroende av vilket humör personalen är just den dagen. Eller att alla är i tjänst. Är någon sjuk eller föräldraledig blir det du som får betala priset med lägre vård och omsorg. Detta är vardagen för många äldre. Tvi vale!

Äldreomsorg – Aktivare äldrehälsovård önskas

Det finns säkert mycket att säga om dagens skolhälsovård, men den verkar trots allt fungera bättre än äldrevården. Eleverna erbjuds normalt hälsobesök tre gånger under grundskoletiden samt en gång i gymnasiet. Hälsobesöken omfattar bland annat kontroll av längd, vikt, syn och hörsel. Några gånger under skoltiden har skolsköterskan också hälsosamtal med eleven.

Något motsvarande finns inte inom äldreomsorgen. En vårdtagare kan bo på ett äldreboende i tio år utan att träffa en läkare. Det samma gäller äldre personer med eget boende. Några hembesök av läkare är det då inte tal om. Den gamle får i så fall själv släpa sig till vårdcentralen.

Men en lite ljusning kan likväl skönjas. Vissa, framförallt privata vårdcentraler, erbjuder hembesök. Det finns också vårdcentraler som har läkare inriktade på äldre. De har kanske inte geriatrisk specialistkompetens, men ändå kunskap och intresse för äldre. Så borde vara på fler ställen.

Den här frånvaron av läkarkontakt får konsekvenser. Det finns hälsoproblem som inge bryr sig om idag. Till exempel frågor som är kopplade till det ortopedtekniska området. Många äldre lider av halgus valgus, sneda ryggar, olika längd på benen mm. Hjälp finns att få. Men det verkar inte gälla våra äldre! För utan läkarkontakt och hälsokontroller får den gamle lida på med sina krämpor.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen- Äldrehälsovården måste reformeras från grunden. Dagens lösning och tillämpning är en skamfläck. Vården är till för de äldre, inte tvärtom!

Funktionsnedsättning – Musik och tal ger problem

Det är inte alla förändringar som gör det lättare för personer med funktionsnedsättningar. Idag tänkte jag ta upp kombinationen tal och bakgrundsmusik i teve och radio. Något som ökat kraftigt de senaste åren. I de flesta teve och radiokanaler är det numera vanligt att talade inslag mixas eller inramas med bakgrundsmusik eller effektljud. Det är flashigt och säkert från vissa utgångspunkter både kommersiellt och publicistiskt klokt och riktigt, men det är sannerligen till förfång för personer med hörselnedsättning. Ibland kan det vara helt omöjligt att höra vad som sägs. Inte ens bakgrundsmusiken kan man lyssna till. Det vore i alla fall en liten tröst. Nej, det blir bara gröt av alltsammans. Problemen har tilltagit i alla media och kanaler, fast P1 och P2 är än så länger inga stora syndare. Men det är väl bara en tidsfråga. Jag måste också nämna programmet Da Capo i P4 som en god förebild.

När det gäller tevekanaler kan man sätta på texten, när den finns tillgänglig, och på så viss inte förlora alltför mycket talad information. Men det är ingen riktigt god lösning. Ögonen fixeras vid undertexten och så missar man så mycket annat i bilden. Och när det gäller radio är denna hjälp med undertext inte möjlig. Det finns på marknaden också vissa tekniska hjälpmedel som man kan använda i kombination med hörapparat, om man nu har en sådan. Trådlösa system som sänder en signal från TV direkt in i din hörapparat eller så kallade slingförstärkare från teve till hörapparat. Det ät jättefint med alla nya produkter. Men de verkar inte vara riktigt hundraprocentiga. Problem kan kvarstå.

Det man önskar sig är en teknisk lösning där konsumenten själv kan bestämma balansen i ljudet. Då kan personer med hörselnedsättning ta bort bakgrundsljudet och även förstärka de frekvenser som är bekvämast. Men intill dess får vi nog sätta vår tillit till medieföretagen att de i god samverkan med handikappförbunden tar fram en policy eller motsvarande för att nå till en genomtänkt strategi för bakgrundsmusik, effekter med mera allt i syfte att på bästa sätt få kvalitet på mixningen där sådan måste förekomma.

Funktionsnedsättning – Vardagliga problem

Enligt färdtjänstlagen kan personer med funktionsnedsättning och som har svårt att förflytta sig på egen hand få färdtjänst. Färdtjänstresorna görs oftast med taxibilar. Personer med funktionsnedsättning såsom nedsatt syn, rörelseproblem kan ha beviljad rätt till färdtjänst. Och detta ämne – färdtjänsten - tycks vara outsinligt när det gäller problem.

Idag tänkte jag hålla mig till personer som har färdtjänst och som blir förälder. I teorin skall detta inte vara något problem. Det är bara begära ändring/komplettering av beslutet så att även det lilla barnet skall få följa med. Men detta är i teorin. Verkligheten är inte lika enkel. Det finns många kommuner och färdtjänstansvariga som inte vill bevilja rätt för det lilla barnet att få följa med. Eller som segar med beslutet i hopp om att behovet skall sjunka undan. Det kan bli många samtal för den nyblivna föräldern att ringa.

Skulle man nu ändå få ett positivt beslut så småningom så är inte problemen över. Snarare eskalerar de nu. För de taxibolag eller så som just för stunden sköter färdtjänsten kan komma ha svårt att leverera tjänsten – transport med litet barn. Beställer du en resa och uppger behov av bilbarnstol kan du ge dig katten på att bilen kommer utan bilbarnstol. När du påtalar saken säger man att beställningen visst inte innehöll begäran om bilbarnstol. Och så blev det ingen resa. Andra försvar kan vara att den grundläggande beställningen från färdtjänsthuvudmannen inte innehöll krav att tillhandahålla bilbarnstol. Eller att man inte hunnit utbilda alla förare i regelverket än. Eller att du själv skall tillhandahålla bilbarnstolen!

Skulle taxibilen komma och ha med sig en bilbarnstol är inte problemen över. Stolen går ofta inte att fästa. Den är inköpt till en annan bilmodell. Eller kommer man med en bakåtvänd stol när en framåtvänd är beställd. Min undran är närmast försynt. Måste det vara så här krångligt? Det handlar ju ändå om en förhållande liten grupp och en synnerligen enkel prestation som taxibolagen borde klara av. Det funkar ju oftast med bilbarnstol när andra föräldrar åker taxi. Varför skall det var så krångligt när uppdraget är färdtjänst? Jag bara undrar!

Omsorg – Vård på bättre villkor

I två inlägg har jag behandlat huvudproblemet i vård och omsorg nämligen avsaknaden av hälsoekonomiskt tänkande. På det området finns mycket att göra. Kvalitetsjusterade levnadsår, eller QALY är ett mått med vilket man kan jämföra olika medicinska insatser mot varandra. Detta är ett bra instrument. Men här har vi ett problem. Äldrevårdens insatser är inte särskilt väl beskrivna i underlaget. Men det är absolut inget hinder. Det är bara att sätta igång och komplettera detta och det kan göras på nationell basis.

Idag tänkte jag dock att ge mig på nästa stora brist det vill säga avsaknaden av leantänkande. Lean är ett synsätt hur man i en organisation hanterar resurser. Målet med Lean är att hitta och ta bort sådana förhållanden i en produktionsprocess som inte skapar värde för slutkunden, eller annorlunda uttryckt - Mer produktion för mindre arbete.

Inom landstingsvärlden tror jag det är både möjligt och lämpligt att arbeta med leantänkande. Visst brister det hälsoekonomiska tänkande i sjukvården, men det bör inte lägga oöverstigliga hinder i vägen för att se på och förbättra olika produktionsprocesser med hjälp av Lean. Man kan nog arbeta med både hälsoekonomi och Lean samtidigt.

Men när vi kommer till den kommunala nivån blir jag mera tveksam, kan man så där rakt upp och ner utveckla äldreomsorgen och den kommunala sjukvården. När hela verksamheten är så felorganiserad från början. När det inte är ordning på de övergripande strukturer, lönar det sig då att arbeta med produktionsprocesserna? Ja, inte vet jag. Kanske, men det är liksom att börja i fel ända.

Det klokaste man skulle kunna göra med äldreomsorgen är att ta ett rejält utredningstag och sedan organisera efter ett hälsoekonomsikt tänkande. Därefter kan man klämma i med leantänkande på de olika produktionsprocesserna. Då skulle samhället få ut mycket mer verksamhet för de insatta resurserna. Till patienternas fromma! (Och till en lägre kostnad)