Professionaliseringstanken har ”legat rätt” i arbetslivsmun under ett antal år. Allmänt ses väl insatser i denna rikting som statushöjare och därmed i förlängningen som en lönedrivande omständighet. Så det är inte underligt att personalen inom äldreomsorgen, undersköterskor och biträden, också hakat på denna trend. Det man främst skjuter in sig på är att skilja bort vissa, som man tycker, okvalificerade arbetsuppgifter såsom städning, tvättning, bäddning, daglig hygien med mera. Det kan någon annan ta hand om. Och så har vi fått en konstlad uppdelning i sjukvård, omsorg och service. Ja, vi har tom en fjärde grupp och tom femte grupp som sköter inköp och matdistribution. Äldrevården har blivit fragmenterad. Med risk för att insatserna faller mellan stolar eller inte riktigt understödjer varandra. Vi har fått en verklighet där summan av delarna är mindre än vad den borde vara.
Men den viktiga frågan är om uppdelningen, som har grund i personalens egenintresse, är bra ur brukarens perspektiv och om är det bra ur ett arbetsgivarperspektiv. Ja, frågorna måste ställas. En vilja till ökad kompetens får inte leda till en konstlad uppdelning av arbetsuppgifterna. Så har nu blivit fallet inom äldreomsorgen och det är en mycket dyr utveckling. Inte för att lönerna eventuellt höjs utan för att det uppstår spilltid och lägre kvalitet på insatserna. Oredan ökar!
Om det inom äldreomsorgen skall göras förändringar skall de utgå ifrån verksamhetens behov, det vill säga brukarnas behov. Och analyserar man detta kommer man till en annan lösning nämligen att all sjukvård samlas i en enhet och alla service och omsorg i en annan. Den första, sjukvårdsenheten, bemannas med sjuksköterskor och specialutbildade undersköterskor. Den andra enheten, omsorgsenheten bemannas av undersköterskor och biträden. Med denna uppdelning får man naturliga arbetsflöden och att kompetenser och utbildningar tas tillvara på bästa sätt. Detta är den näst bästa professionalisering som kan göras inom äldreomsorgen.
Det bästa greppet är att ändra på förhärskande negativa attityder till jobbet och till de äldre som mången personal bär på och som förpestar åtskilliga arbetsplatser och som gör att de gamla får ren vanvård. Personalen måste bli professionella i attityden. Men det får vi ta en annan gång.
fredag 9 mars 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Först ska sägas att ALLA arbeten består av kvalificerade och mindre kvalificerade uppgifter. Både-och, däri ligger professionaliteten/kompetensen när en förstår det! Den ”fragmentisering”, som beskrivs här är inte önskvärd ur patientens/brukarens/vårdmottagarens sida. Jag tror att när den tiden är inne så vill jag ha kontakt med så få vårdare/omsorgsgivare (o, ord!) som möjligt./Gerd Forssell
Hej Gerd och tack för din kommentar.
Visst är det så att alla arbeten består av kvalificerade och mindre kvalificerade uppgifter. Och av roliga och mindre roliga sysslor. Men det som skall göras måste göras och då är det viktigt hur man väljer att uföra dessa. Personalens vilja kan inte vara den enda faktorn som skall beaktas. Nej, de främsta faktorerna torde nog utgå från brukarens behov.
Skicka en kommentar