Funktionsnedsättning – Mycket prat, lite verkstad

Den 11 oktober 2012 arrangerade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) konferensen "Tillgängligt för alla – vi kan bättre!" i Stockholm. Inför kursen sa man  - ”Kommuner, landsting och regioner arbetar aktivt för att öka tillgängligheten för människor med funktionsnedsättning, men än finns det mycket att göra och lära”.

Det är inte utan att man reservationslöst kan hålla med i orden - …än finns det mycket att göra och lära. Men det vore nog bra för att inte säga bäst om man la tonvikten vid att göra. Prat har vi haft nog av decennier nu. Och det blir inte mer legitimerat för att SKL sanktionerar pratet. Nej, vad SKL borde göra är att istället sätta press på kommuner och landsting så att de gör vad de skall. För kom inte och säg att kunskapsläget är dåligt. Det finns så mycket kunskap om problem och lösningar att det mer än väl räcker till. Nej, problemet är viljan. Kommuner och landsting med flera tar inte tillgänglighetsuppgiften på allvar. Man pratar hellre än att handla. Det blir billigast så!

Planer och dokument finns det gott om hos huvudmännen - Fina och välskrivna handlingar. Men det är genomförandet som fallerar. Jag tycker att SKL skulle ta och rangordna kommunerna och landstingen med hänsyn till hur man i verkligheten löst  (OBS tempus) tillgängligheten.

Förr (och kanske fortfarande) hade man inom verkstadsindustrin s.k. avsynare. De såg till att produkterna höll den kvalitet som underlaget angav. Det kanske vore nåt. Låt årligen kunniga människor komma och avsyna kommunerna ur ett tillgänglighetsperspektiv. Avsyning behövs för uppenbarligen verkar inte internkontrollen att fungera. Rangordna sedan kommunerna efter hur de skött sig. Skulle nog skapa mer verkstad än en konferens i Stockholm.