I grunden handlar allt om människosyn och hur man tolkar
sitt uppdrag. På många håll är uppdraget att minska på utgifterna läs
försörjningsstödet, men detta ger mycket marginella besparingar. Lösningen
ligger i att se kunden, dvs. den medmänniska som för stunden behöver samhällets
hjälp och stöd. I att se kunden ligger just uppdraget. Man skall hjälpa kunden
ur svårigheterna. Och det går i de allra flesta fall. Många av bidragstagarna
både vill och kan bidra med sitt arbete om de bara ges en chans. Och här ligger
den stora potentialen till besparing. Hushållandet ligger inte i att skära
bidraget för den dagliga födan från 55 kr till 53 kr. Kraften ligger att få
bort 55 kronan.
Den svaga utfallet av socialtjänsternas arbete hänger samman
med att ledningen beskuret personalens alla frihetsgrader. Man kan inte
åstadkomma resultat och man får inte åstadkomma resultat. Det uppskattas inte om rullstolsburna Anna
får hjälp att skaffa ett arbete i det stora företagets växel och försörjer sig
själv. En socialtjänsteman får inte arbeta på detta sätt. Det ingår inte i
arbetsuppgifterna. Så jobbade man förr. Nu skall Anna själv ta sig i kragen och
ta ansvar för sitt liv och skaffa arbete. Den hjälp socialtjänsten kan erbjuda
är en kurs på arbetsförmedlingen hur man skriver ett CV.
Men det Anna verkligen behöver hjälp med, nämligen att
beskriva sin förmåga och kompetens, det får hon inte hjälp med. Många
arbetsgivare har en rädsla för funktionsnedsättningar med mera och här ligger
de stora hindren. Problemet är således inte Annas förlamning i benen utan
arbetsgivarens egen förlamande rädsla. Och denna kan en erfaren socialarbetare
informera bort. Problemet för Anna är inte att skriva ansökningar utan i allt
väsentligt samhällets attityder och rädslor. Socialtjänsterna måste börja
arbeta kundorienterat.
2 kommentarer:
Hej Sten!
Jag håller med dig i mycket, jag arbetar själv på socialtjänsten och vi har väldigt många begränsningar. Jag skulle inte tro att vi socionomer generellt har kass människosyn, jag tycker mig snarare se det tvärtom, vi är humanister som vill hjälpa. Vi som arbetar på socialtjänsten tycker faktiskt om andra människor. Dessutom så vet vi att det finns studier som visar att det människan oftast känner sig hjälpt av är det där "lilla extra" som ligger utanför vad vi egentligen får göra. Problemet är för det första att som du skriver, det är politiker som beslutar om våra ramar och regler. Politiker som inte alls arbetar med människorna. Och eftersom vi måste arbeta enligt de lagar och regler som finns för att det ska vara kvalitet i arbetet men även etiskt(det ska gå att granska) samtidigt som vi ska hinna med alla ärenden så är det svårt att göra det där lilla extra. Tyvärr. Och de som utreder om ekonomiskt bistånd har allra minst marginaler att tänja på reglerna. När det handlar om pengar ska varje beslut tas upp med chefer och nämnd. Hur mycket en handläggare än vill göra något extra så finns risken att förlora sitt jobb. Det handlar många gånger om den enskildes rättssäkerhet.
På socfrågan.se kan du om du har frågor eller funderingar skriva in så svarar vi på dem bäst vi kan.
Mvh Ida -socfrågan
Hej Ida, och tack för inlägg.
Jag håller med dig om att personalen på socialtjänsterna inte har en kass människosyn. Men deras handlande formas av den kultur som de verkar inom. Och den arbetskultur som råder på vissa socialförvaltningar lämnar en del i övrigt att önska.
Men det är normalt inte personalen som sätter kulturen eller odlar den. Det görs uppifrån. Finge jag bestämma skulle politikens inflytande dämpas och servicetänkandet ökas. De förtroendevalda skulle behöva jobba i en hotellreception en vecka. Bara för att lära sig en ny syn på kunden!
Skicka en kommentar