Äldreomsorg – Mera om Godmanskapet

Myndigheterna verkar missbruka rättsinstituten förvaltarskap och god manskap.  Absolut långt ifrån frekvent, men alltför ofta för att saken inte skall uppmärksammas. Jag har skrivit om problemen tidigare, men har efterhand  jag blivit alltmer uppmärksam på oskicken.

En god man eller förvaltare hjälper eller företräder en person som saknar rättslig handlingsförmåga eller på något sätt är hindrad att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller ta hand om sig själv. Det är kommunens överförmyndarnämnd som ansöker hos tingsrätten att en god man eller förvaltare utses.

 Det missbruk som förekommer är att anhöriga vill ha ett tingsrättsbeslut på något på någon form av institut, eller att en utförarorganisation vill ha det, eller att socialförvaltning eller sjukvård önskar detta. Bevekelsegrunderna är olika men syftet är alltid att från någon punkt underlätta för sig själva i det egna arbetet. Syftet är inte den enskildes bästa som lagstiftaren tänkt sig. Syftet är alltför ofta att kväsa aktiva anhöriga som ställer krav, oftast rättmätiga krav. Eller anhöriga som vaktar det framtida arvet.

Men kan man som enskild person få en god man eller förvaltare så där rakt upp och ner? Ja, faktiskt! En organisation som tex. hemtjänsten kan anmäla till överförmyndarnämnden behovet av god man. Sen behövs bara ett läkarintyg, som överförmyndarnämnden beställer, och som beskriver personens hälsa och oförmåga att ta vara på sig själv. Och saken är nästan klar.  Jo det är sant, tingsrätten skall besluta, men det är en transportsträcka. Visst skall tingsrätten kontakta personen ifråga och söka samtycke, men står det i ansökningshandlingarna, och stöd ges i läkarintyget, att personen tar skada av en kontakt så kan ett förordnande komma utan att personen vet något.

Syftet är självklart gott med denna ordning, men systemet kan missbrukas. Och så görs också. När tingsrätten väl fattat ett beslut är det nästan stört omöjligt att få ett förordnande upphävt. I vart fall fordras det mycket arbete. Som självklart den aktuella personen inte orkar med. Personen får lida utan att kunna ta tillvara sin rätt. Om man inte har krya närstående och så.

Lösningen på detta problem är nog inte ändrad lagstiftning utan att tingsrätterna skall vara betydligt uppmärksamma på det faktiska behovet. Och inte blint lita på de uppgifter som kommer fram i ansökan. Men det viktigaste av allt är överförmyndarnämnden inte låter sig styras av andra organ i kommunen. Nämnden skall vara saklig i sitt arbete. Man jobbar för den enskilde. Inte för kommunala arbetskamrater eller andra ovidkommande intressen. Överförmyndarnämnderna är inte fullt ut kompetenta på sina håll, som det verkar.