Äldreomsorg – Här är det roligt men farligt att jobba

”Hur vi än vrider och vänder på saken är det roligt att jobba inom äldreomsorgen. Det kan tidvis vara tungt både fysiskt och psykiskt. Men det finns knappast något yrke som ger så mycket tillbaka som att få jobba med äldre. Och när det gäller tyngden är det en arbetsgivarfråga att minska och eliminera denna. Jag vet att det går! Fram med blåslampan.”

Det ovanstående är ett citat från ett av mina tidigare inlägg. Och jag står självklar kvar vid min uppfattning om det fina med äldreomsorgen. Att jobba med äldre är något fantastiskt. En ynnest i livet. Men det finns en baksida som är allt annat än munter. Det kan vara ett tungt och fysiskt slitsamt arbete. Ett arbete där belastnings- och arbetsskadorna ligga nära. Alltför många av den nära personalen får problem med nacke, rygg, och axlar. Skador som i många fall är irreparabla och livslångt plågsamma.

Men det behöver inte vara så. Det finns tekniska hjälpmedel och det går att utveckla mycket mer. Men det sorgliga är att det inte finns något intresse från arbetsgivarna. Men låter skadehjulet rulla på. Ja, det är till och med så grymt att när problemen kommer blir vederbörande uppsagd. Detta har blivit en strategi. Ansvaret är ditt eget - Du har valt fel yrke, har fel kroppskonstitution, arbetat fel och gjort något annat teoretiskt påvisbart fel. Kort sagt du är själv skulden till din arbetssjukdom och är därmed olämplig för jobbet.

Men har man inte hjälp av våra trygghetssystem med sjukskrivningar, rehabilitering, arbetsskadeförsäkring, trygghetsförsäkringar, livränta med mera. Nja, trygghetssystemen vid olycksfall och arbetssjukdom har blivit abstrakta system som allt emellanåt får utsprång som dramer i tillvaron. Du och möjligtvis facket är en part och alla andra är din motpart. Jobbar du inom vården är du så gott som chanslös i denna ojämna kant. Din motpart är både sakförare och motpart i en och samma person. Du kommer nära på aldrig att få dina besvär klassade som arbetsskada. Glöm det!

Att vara vårdbiträde, undersköterska, sjuksköterska eller paramedicinare inom äldreomsorgen är att leva ett arbetsliv utan trygghet. Du saknar i praktiken försäkringsskydd och du löper risk att bli uppsagd när kroppen börjar säga ifrån.

Denna situation är självklart oacceptabel. Något måste göras. Och de enda som i praktiken kan göra något är facken. För politiken sover räv. Facken och all personal inom äldreomsorgen måste gå till frontalangrepp mot den dåliga fysiska arbetsmiljön. Man måste kräva åtgärder av politiken och statens centrala ämbetsverk. Sätt igång och handla. Det måste komma fram bättre arbetshjälpmedel, bättre arbetsmetoder, bättre rehabiliteringsmetoder, bättre trygghet vid arbetsskador. Det måste ställas större krav på arbetsgivarna i arbetsmiljöhänseende. Ingen ung kille eller tjej skall löpa en femtioprocentig risk att ha ådragit sig svåra arbetsskador vid fyrtio års ålder.

Jag ställer en sista fråga. Kan du eller jag med gott samvete rekommendera våra barn eller barnbarn att utbilda sig till undersköterska i äldreomsorgen. För min del blir svaret ett ledsamt Nej, åtminstone tills vidare. Det svider i själen, men de fysiska riskerna är alltför stora. Trots att det är roligt att jobba inom äldreomsorgen!