Motståndet måste
brytas, annars hamnar kunskapsinhämtande alltför lång efter. Läget är illa nog
som det är idag och ytterligare eftersläpningar kommer att medföra att andra
aktörer så småningom tar över. Inte bara utbildningen utan hela verksamheter. Man förstår att ekonomiskt tolka uppdraget.
Många
webbutbildningar är interaktiva. Då är det både enkelt och roligt att sätta sig
in i olika omsorgsfrågor. Och den stora fördelen är att man kan ”studera”
precis när man själv vill. Man är inte bunden till bestämda föreläsningstider.
Och man kan ta det i sin egen takt.
Innehållet kan
anpassas både till vad personalen vill ha och behöver. Den som anordnar
webbutbildningen kan också på ett enkelt sätt genom ett antal kontrollfrågor
förvissa sig om att deltagarna tagit in relevant mycket av
utbildningsinnehållet. En trygghet för alla parter. Inte minst för alla äldre
som behöver välutbildad personal.
Det finns mycket att
göra med hjälp av webbutbildningar – Det är bara för kommunerna att komma igång
och börja använda detta. De privata aktörerna är redan på g. Webbutbildningarna
är nämligen kostnadseffektiva. Varför är motståndet så stort? Bryr de kommunala utförarna sig varken om ekonomi eller brukare? Jag bara undrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar