Äldreomsorg – Är trossamfunden även till för äldre?

I ett tidigare inlägg berörde jag hastigt den inte helt enkla frågan om äldres rätt till sin religion. Idag tänkte jag säga några ytterligare ord i saken!  Grunden är att även äldre människor skall få ha sin tro ifred, men att man skall kunna få stöd och vägledning av det samfund man tillhör. Detta oavsett vilken religion man tillhör eller inte tillhör.

Detta inlägg handlar således inte primärt om relationen vårdare – vårdtagare och den ömsesidiga påverkan som där kan förekomma eller om de det multikulturella samhället med alla olika religioner, utan om det grundläggande behovet av att på äldre dar få tala med någon om djupare ting som vi kan kalla andligt stöd och vägledning. Många äldre har funderingar om livet och om livets mysterium och man önskar i sitt inre att få stöd och hjälp av någon med sina tankar. Många äldre är också smärtsamt medvetna om att de befinner sig i slutet på sin livsresa. Och man funderar över om de levt livet på bästa sätt och man gjort rätt i livet. Många får skuldkänslor. Man får tid att tänka på mycket som man inte hunnit med under sin mera aktiva del av livet. Kort sagt man gör en summering! Men kan kyrkan eller andra religioner möta de äldres behov? Vi måste betänka att många äldre i dag lever och slutar sina liv i det egna hemmet. Men starkt beskuren möjlighet till att förflytta sig och många gånger mycket isolerade.  

Jag är absolut ingen ”expert” på äldre och religion utan bygger/funderar utifrån det jag på olika sätt kommit i kontakt med. Vi har alltså på några årtionden fått en stor förändring som innebär att mänskor idag inte lever och slutar sina dagar på sjukhus, sjukhem eller ålderdomshem. Många får istället alla vård i hemmet och man somnar också in där efter sin livsgärning. Sjukhuskyrkan m.fl. fyller en viktig funktion i den slutna vården, men hur ser det ut för alla äldre som vistas sina hem? Har vi någon ”Hemkyrka”?

Jag tror i och för sig att religionernas engagemang i äldre människors behov och är starkt, men att man inte lyckats utveckla nya tankemönster och arbetsformer. Så svaret på min fråga om hemkyrkan finns blir således nej. Några/Många församlingar har uppsökande verksamhet för att ge stöd vid sjukdom och vård i hemmet och för att bryta ensamhet och isolering. Denna verksamhet bärs upp som en frivilligverksamhet av många församlingsmedlemmar. Även diakoner med flera andliga ”sakkunniga” gör sociala insatser för de äldre. Men när vi når till prästerna eller motsvarande synes insatserna vara mera blygsamma.

 Ibland får jag ett intryck av att kyrkan och andra trossamfund idag betonar den sociala verksamheten mycket större än den andliga. Visst finns det mycket nöd och isolering bland de äldre och visst sviker samhället många av sina äldre medborgare och i dessa lägen är religionernas frivilliginsatser av största värde. Men trossamfunden får inte glömma att många äldre har en andlig törst som inte låter sig släckas av en blomma på nittioårsdagen. Äldre vill tala om sina liv. Och man vill tala med kompetent personal som kan sin sak. En kompetent person, som förstår att lyssna och ta tag i det sagda och det icke sagda, kan öka en äldres livskvalitet många snäpp. Ja, mycken ånger och oro kan vårdas och minskas med några bra samtal. Även äldre behöver bekräftelse i vardagen. Visst behöver religionerna sin frivilligverksamhet, men det behövs också ett ökat engagemang för de äldre bland präster, diakoner och andra utbildade företrädare för olika trossamfund. Trossamfunden och dess företrädare behöver lämna det slutna rummet och söka sig ut bland människorna.