Äldreomsorg – Några grundläggande funderingar

Hallå socialstyrelsen är Maslows behovshierarki kanske bekant eller betraktar ni detta tänkande som passerat? Kolla annars gärna på trappa 2 - Behov av trygghet. När socialstyrelsen gör sina enkäter ut i äldreomsorgen så undrar man hur de tänkt? Eller ens om man tänkt!

 Har du haft förmånen att på ett djupare plan få samtala med en äldre människa så är det tre områden som den gamle ständigt återkommer till nämligen religion, relation och juridik. Här finns tankarna och funderingarna. Men avspeglar detta sig i socialstyrelsens enkäter och i kommunernas beslut om insatser. Ack, nej. Dessa brännande områden håller myndigheterna intresset borta ifrån. I sina enkäter blundar socialstyrelsen och inga frågor ställs! Men vad handlar saken om då?

När vi blir äldre förändras våra tankar. Ungdomens existentiella frågor väcks åter till liv. Men nu kan vi sätta tankarna i relation till all livserfarenhet. Och hur är det, finns något bortom livet? Tidigare, när äldreomsorgen till stor del skedde på långvård och på sjukhus så fanns kyrkan närvarande. Det fanns mötesplats för olika tankar. Men hur är det idag när en stor del äldrevården sker i hemmet? Finns kyrkan där? Nej, det verkar som kyrkan inte varit närvarande de senaste tjugo åren och upptäckt förändringen i samhället. Man fortsätter med den fina sjukhuskyrkan, men där finns inte de äldre. De är hemma och får hjälp av hemsjukvården! När det gäller äldre och religionen finns det utvecklingspotential. Och när jag säger kyrkan så menas all religion och olika trossamfund.

Hur är det med juridiken då? Egentligen på ett likartat sätt. Under ett helt liv kan vi fundera på att skriva ett testamente eller åtminstone söka upp en jurist och sätta oss in i olika frågor. Men blir det gjort medans vi är pigga och rörliga? Alltför sällan skulle jag vilja säga. Men när vi kommit upp i åren så pockar och tränger dessa frågor på. Och den äldre vill få ordning på det juridiska innan det är för sent. Men får många detta? Nej, man sluter sina ögon med en gnagande oro. Bara dom/barnen inte bråkar. Jag borde sagt min mening. Varför ser vi inte till att den gamle ges en möjlighet att få säga sin mening innan det är för sent?

Och så till slut några ord om relationer. När man talar med en äldre människa och en öppning sker så kommer den nästan alltid via funderingar om relationer. Oftast gäller det kontakten med barnen, men också kontakten med den egna barndomen. Varför blev det som det blev. Det borde ha blivit bättre. Vad gjorde jag för fel i uppfostran? Varför kommer barnen så sällan och hälsar på. Och varför var jag inte själv snällare mot mina föräldrar? De som var så uppoffrande. Frågorna och funderingarna är många. Men finns det kontaktpunkt för att hantera dessa? Nej, och åter nej. Det finns inte. Men det borde finnas! I hemmen sitter många äldre och gråter för man tror sig ha gjort fel. Men så är det sällan eller aldrig. Man behöver oftast bara tala om saken.

I inlägg framöver återkommer jag till vart och ett av det tre ovanstående områdena. Det finns en hel mer att säga.  Funderingar om religion, relation och juridik kan inte behandlas med psykofarmaka etc. Här behövs mänskliga samtal.