Hur är det med juridiken för äldre då? Under ett helt liv kan vi fundera på att skriva ett testamente eller åtminstone söka upp en jurist och sätta oss in i olika frågor. Men blir det gjort medans vi är pigga och rörliga? Nej, alltför sällan. Vi hinner liksom inte med. Men när vi kommit upp i åren tränger dessa frågor på. Den äldre vill få ordning på det juridiska innan det är för sent. Men får många detta? Nej, man sluter sina ögon med en gnagande oro. Och tankarna dessförinnan är många. Hur skall jag göra på bästa sätt. Bara dom/barnen inte bråkar. Jag borde sagt min mening. Hur ser jag till att mitt testamente inte ”försvinner”? Den gamles funderingar ger upphov till mycken inre oro och ångest.
Men att säga sin mening eller sätta sig in i juridiken på äldre dar är minsann ingen enkel uppgift. Ok, det går så länge du är rörlig och hyfsat pigg, men sedan då? När du är isolerad i hemmet eller bor på särskilt boende? Kan man få hjälp då? Generellt sett är svaret nej. Det går inte. Juridiken har i praktiken övergett våra äldre gamla. Man gör inga hembesök. Varför ser vi/samhället inte till att den gamle ges en möjlighet att få säga sin mening innan det är för sent? Jag bara undrar ..
Visst kan någon måhända klandra alla äldre som inte klarat av sina juridiska frågor i tid. Men till vad nytta? Livet är en pågående process där olika frågor och problem tar upp vår vardag. Och att lämna livet är kanske inte den mest pockande frågan i yngre dar. Men tankarna omkring detta faktum växer till efterhand. Och till slut är de högst påtagliga och påträngande. Men då finns oftast inte möjligheten att kunna få juridisk hjälp. Många äldre sitter ensamma och funderar sina tankar utan att bottna i klarhet.
Sorg och stöd när någon anhörig till en äldre gått bort är en verksamhet som finns i vissa kommuner. Oftast via äldreomsorgen eller mera den övergripande sociala omsorgen och dess kuratorer. Men i övrigt är det ganska klent ställt, men behovet är lika stort för det. De praktiska och juridiska frågorna är många. Och det handlar om äldre människor där de kognitiva funktionerna såsom minne, tanke och koncentration inte är som förr, och där personen har svårt att fatta ”egna” kloka beslut. Sen tidigare har de flesta äldre inte en upparbetat kontakt med jurist för rådfrågning och man kan inte ta sig till advokatkontoret eller motsvarande. Den gamle vänder sig då till hemtjänsten eller personalen på äldreboendet och råden blir därefter. Professionell rådgivning kring arv, testamente, nya ekonomiska levnadsvillkor borde därför, enligt min mening och erfarenhet, finnas lätt tillgängligt för äldre och dessutom till en rimlig kostnad.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar