Person som har omfattande funktionsnedsättningar och behöver hjälp för att klara vardagen har rätt till personlig assistans. Vid funktionsnedsättningar uppkomna före 65 års ålder skall man, enligt socialtjänstlagen med flera lagar, tillförsäkras ”goda” levnadsvillkor. Behöver man hjälp max 20 timmar per vecka är det kommunen som beslutar om ersättning. Har man ett grundläggande hjälpbehov av mer än 20 timmar i veckan är det försäkringskassan som beslutar om assistansersättning. Är man beviljad assistans får man behålla hjälpen även efter det att man har fyllt 65 år, under förutsättning att man inte bor på vårdinstitution eller liknande. Man har också rätt att under valfrihet anställa nästan vem som helst som personlig assistent utan brukaravgifter.
Så långt är det bra eller i vart fall hyfsat bra. Men vad händer om funktionsnedsättningarna kommer efter sextiofemårsdagen? Ja, fortfarande gäller socialtjänstlagen men nu tillämpas andra paragrafer. Nu ses funktionsnedsättning som en del i åldrandet och man har bara rätt till ”skälig” levnadsnivå. Och enligt praxis innebär detta ingen rätt till personlig assistans. Nu får man istället hjälp får via hemtjänsten. Som äldre skall man också betala en avgift för sin omsorg och man är dessutom oftast hänvisad till en enda kommunal utförare.
Vi har sålunda två helt olika system för brukaromsorg beroende på om funktionshindret uppstått före eller efter vårdtagarnas 65-årsdag. Visst måste det finnas gränser och regler, men när det gäller funktionsnedsättningar blir det så ofta fel. Även efter 65-årsdagen vill man kunna leva ett självständigt liv och kunna delta i hushållsarbete, matlagning, handling, utöva fritidsaktiviteter och i övrigt delta i samhällslivet. Sannolikt det behövs en översyn av lagstiftningen. Men intill dess är, en enkel om än inte helt kostnadsfri, åtgärd att mildra praxis för personer över 65 år. Det man kan göra direkt är att öka tillämpning av den redan existerande möjligheten till så kallad ledsagning. Bara en sån liten åtgärd skulle betyda så mycket för så många!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Instämmer helt! 65-års gränsen är åldersdiskriminering!
Ett tillägg bara. En som har fått personlig assistans före 65 år har rätt att behålla den. Däremot kan hjälpen inte utökas. Detta innebär att när en äldre anhörig som kanske tagit hand om en stor del av hjälpen åt den assistansberättige inte orkar eller faller bort, finns inte möjlighet att utöka assistansen. Det blir då kommunens hemtjänst som ska ta den delen, med allt vad det innebär med t.ex planering. Jag har svårt att se vad samhället tjänar på detta.
Hej, och tack för din kommentar.
Bra att du gjorde detta tillägg. Det visar än mer på behovet av översyn av gällande regelverk.
Skicka en kommentar