Äldreomsorg – Vart tar omsorgstiden vägen

Varannan timme går förlorad inom äldreomsorgen. I Socialstyrelsens rapport ”Tid för vård och omsorg” (2008) redovisas att inte mer än 60 procent av den beviljade tiden för vård och omsorg verkligen utförs. De tjänster som utförs i minst utsträckning är sådana som skall ge omsorgen och vårdtagarens liv ett socialt innehåll. Och när SoS säger 60 % av den beviljade tiden betyder detta i praktiken att mindre än 50 % av personalens tid ges till de gamla. Det som ytterligare faller bort är personalens tid för utbildningar och möten mm. Alltså, av dagens åtta arbetstimmar används högst fyra timmar till uppgiften att ge vård och omsorg. Jag tror att detta är mycket sämre än vad de flesta väntar sig. En vanlig uppfattning är att 80 % av tiden går till de gamla. Men detta är inte med sanningen överensstämmande.

Men hur kan det vara så här? En förklaring är att personalen inte bryr sig om innehållet i de beviljade insatserna. Man tycker sig begripa bättre än biståndsbedömarna. En annan förklaring är att allt som har med vård och sjukvård har högre status än omsorgsinsatser. De senare blir lätt satta på undantag. Och en tredje är att vardagen tvingar personalen till omprioriteringar. Men tar tid från en vårdtagare för att den av olika anledningar behövs bättre hos någon annan. Den senare kan ha fallit eller gjort ner sig. Men tiden som ”stjäls” lämnas aldrig tillbaka! En fjärde förklaring kan vara den invecklade kedjan med politiska beslut, förvaltningschefer, avdelningschefer, biståndsbedömare, enhetschefer, till personalen som utför vård- och omsorgsuppdraget hos den äldre. Ingen har ett helhetsgrepp. En femte förklaring kan vara att all delegation från den legitimerade personalen inte åtföljs av någon beviljad tid. Uppgiften skall fixas ändå! En sjätte och icke oväsentlig förklaring är ett orationellt arbetssätt. Äldreomsorgen är en omogen bransch.

Men visst är rapporten en väckarklocka. Så slösaktigt får inte en skattefinansierad samhällsverksamhet arbeta. Men ledde rapporten till något annat än sura kommentarer? Till exempel sa Föreningen Sveriges socialchefer att rapporten var ett misslyckande. Och det kan man hålla med. Men det är inte socialstyrelsen som misslyckats utan just Sveriges socialchefer! De verkar inte kunna sköta jobbet. Nej, rapporten möttes med tystnad. Till och med från politiken. Besynnerligt!