fredag 19 november 2010

Äldreomsorg – En verksamhet med svår chefskultur

Från tid till annan kommer det i media fram uppgifter om vanvård och andra missförhållanden inom äldreomsorgen. Det är ju inte utan man undrar hur det är ställt inom denna samhällsverksamhet. Saknas det vanligt sunt förnuft, eller? Frågan är berättigad.!

En sak kan nog slås fast direkt! Det finns boenden och hemtjänster som fungerar bra. Men det finns också ställen som är för bedrövliga. Vi har läst om dem i tidningen och vi kommer framöver att få ta del av nya skandaler. Var så säkra! Man kan undra om det är fel på enhetscheferna eller personalen eller något annat. Kanske är det fel på politiken. Svaren kan naturligtvis variera, men ett kännetecknande drag inom problemverksamheterna är förekomsten av en besvärlig förvaltningskultur. Och för denna är förvaltningschefen ansvarig. Jag tror inte det finns någon kommunal verksamhet, där man ibland låter förvaltningskulturen spåra ur så fullständigt som inom äldreomsorgen.

Den lokala chefen på ett boende eller så vill, men kan inte vara chef och ta sitt ansvar. Han eller hon sitter fast i förvaltningsledningens klor eller i administrationens fasta grepp. Det finns inga frihetsgrader för egen handling. Enhetscheferna och personalen är mentalt fastlåsta i en tvångströja. Enhetschefens hela fokus ligger uppåt för att vårda och bekräfta förvaltningsledningens egenbild och -fixering. Till vårdtagarna och verksamheten finns det inte tid och ork. Där denna narcissistiska kultur råder, där kommer det att uppstå grund för vanvård.

Förvaltningar som hamnat i detta förlamande läge kan inte komma ur det av egen kraft. Socialstyrelsen och internrevisionen kan skriva hur många rapporter som helst. Det blir ingen ändring. Problemen består. Nej, i detta läge finns bara en lösning – Det måste rensas på högsta chefsnivå. Minst fem av de centrala cheferna, inklusive förvaltningschefen, måste ges respass. De skall bort från verksamheten och helst från kommunen. Sedan kan man börja om och bygga upp en ny och normalare företagskultur. Och det märkliga är att när cheferna försvinner ändrar hela organisationen sin inställning och hållning i stort sett momentant. Enhetscheferna och personalen blir helt plötsligt normala i sitt omvårdnadstänk!

2 kommentarer:

Alex Hirschi sa...

Hej!
Jag blir väldigt glad när jag läser ditt blogginlägg.
Det är väldigt lätt att skylla på en enskild chef. Du sätter huvudet på spiken. Det handlar ofta om värderingsfrågor och förvaltningskulturen. Det en verksamhet INTE bör lägga krutet på är organisationsfrågor med att rita rutor utan på att bygga en sund värdegrund där kritiskt tänkande, kreativitet och förslag uppmuntras.
Som jag ser det har enhetschefen två roller:
1) att representera arbetsgivaren och ledningen
2) att finnas till för och stötta medarbetarna samt lyfta deras synpunkter vidare

Den andra delen är viktig att värna om och något som tyvärr ibland tenderar att hamna i skymundan. Det är viktigt att påminna sig om att utan medarbetare hade jag inte behövts som chef.

Sten sa...

Hej Jim-Alex, tack för kommentar och dina vänliga ord. Jo, nog ritas det för mycket linjer och fyrkanter i våra organisationer. Det är inte allt för många verksamheter som är uppbyggda efter uppgiftens bästa. Mången organisation är suboptimerad pga andra hänsyn.