fredag 28 september 2012

Funktionsnedsättning – Tänk om vi alla kunde åka på bussemester!

Idag kan många av oss åka på bussresor i Sverige och ut i Europa. Det är både bekvämt och relativt billigt. Tänk att kunna få se och besöka såväl Kolmården, som Nordkap och Capri. Men denna möjlighet står inte till buds för alla. Personer med funktionsnedsättning i form av rörelseproblem eller synskada (med flera) är så gott som uteslutna. De förra kommer inte ens upp på bussen och de senare har svårt att få med ledsagare till rimligt pris. Och skulle man mot alla förutsättningar lyckas krångliga sig upp på bussen så finns det i alla fall inte några säten anpassade för personer med rullstol eller på annat sätt rörelsenedsatta.
 
Nej, långfärder uti Europa eller vårt eget land är inte lika enkelt för alla. Visst finns det särskilda resor och tom resebyråer som företrädesvis är inriktade på funktionsnedsättningar. Men utbudet är begränsat och kostnaderna är avsevärt mycket högre än för andra resor. Men låt mig direkt få säga – Heder åt dessa researrangörer. Jag lyfter på hatten för alla goda banbrytare. Men jag tycker det är synd att de vanliga bussresorna inte är skyldiga att ha handkappanpassning. Eller åtminstone av egen kraft såg till att påbörja en utveckling vid upphandling av bussar eller entreprenör. Det handlar inte om några oöverstigliga kostnader.

Följande saxas från Handisams hemsida ” I ett tillgängligt samhälle kan alla människor delta jämlikt oavsett funktionsförmåga. Det är målet för den svenska handikappolitiken. Det är en bit kvar till målet.” Och i dessa två utsagor kan man oreserverat instämma. Samhället handlar om oss alla och vår lika rätt att finnas till och verka. Och som sagt – det är långt innan vi alla på jämlika villkor kan åka på bussemester. Jag har inget emot kategoriresor, men som funktionsnedsatt skall jag själv kunna välja resform

Men handlar det bara om busstekniska hinder eller finns det något mer bakom? Ja, det är inte utan att man kan undra. Min misstanke är att de ledande bussresearrangörerna inte vill ha med personer med funktionsnedsättning. Visst säger man oftast att personer med funktionsnedsättning är välkomna, men sen kommer reservationerna. Hotellen klara inte kraven. Inte heller bussarna. Det är svårt att följa med på utflykterna. Toaletterna på bussen är små och trånga. Två får inte plats. Du bör ta med en egen ledsagare. Man kan inte boka en särskild plats. Rullstolen får inte vara större än resväska i hopfällt tillstånd. Ja, inte är det många rörelsenedsatta som kan ge sig ut och resa med alla dessa förbehåll.

Måhända någon ser det som ett lyxproblem att bussresorna inte är tillgängliga för alla. Särskilt då som många inte ens kan komma in kommunhuset eller försäkringskassans lokaler i sin egen hemort. Men när det gäller handikappolitiken måste det arbetas på bred front. Det gäller att göra ständiga landvinningar inom alla områden. Semesterresan skall inte behöva stå tillbaka för att kommungubbar och – gummor inte förmår att sopa rent i sin egen farstu.

4 kommentarer:

Ingvor sa...

Håller helt med dig och många av oss, ca 500 000 tusen eller fler av oss som är doft- och kemikalieöverkänsliga=kemisk intolerans, kan absolut inte åka med bussar, färdtjänst, tåg eller inte ens med grannen på grund av allehanda doftande produkter som människor har på sig och dessa produkter "smittar" av sig.
Att ens hitta en bil som inte har en nydoft eller förra ägarens doft, och hur får man bort detta???

Ingvor
www.doftfri.se

Sten sa...

Hej, Ingvor och tack för kommentar.

Nja, någon lösning på din gigantiska fråga har jag naturligtvis inte. Men en tanke kom upp mitt huvud från flydda dar.

På sjuttiotalet hände det att man tog bort brand och röklukt med hjälp av ozon. Om detta görs idag eller om det finns särskilda risker med ozon är mig obekant. Skulle kanske kunna tillämpas på en bil tex.

Men din fråga är intressant. Här föreligger ganska välbeskrivna problemområden; det som saknas är lösningar. Och i den sista delen kan man sällan hoppas på politiken. Det blir att sätta sitt hopp till till forskning och andra som kan och vet.

När det både finns ett problem och en tillhörande lösning kan man hoppas på att få upp frågan på den politiska agendan. Eljest blir det till att skapa opinion.

Ingvor sa...

Hej Sten,

du må tro att jag skapar opinion både i egenskap av privatperson men också som medlem i Nätverket för Doft- och Kemikalieöverkänsliga, en gren inom Astma- och Allergiförbundet. Men det är trögt, mycket trögt att få människor att förstå att parfym är inte endast den sista lilla "dutten"/sprayen utan ALLA parfymerade produkter, egentligen doftande produkter.
Parfymer är ju kemikalier och de hör absolut inte hemma inom vården, hem- eller sjuk-, och att behöva känna oro huruvida personal använder dylika produkter i sitt arbete är mycket frustrerande. Att åka färdtjänst är detsamma som vilket kommunikationsfärdmedel som helst och detta innebär människor som är parfymerade. Jag känner stor oro inför min ålderdom och vad som kan hända då, om inte vårdpersonal har fattat vad som är fel i deras bemötande, komma in till mig och dofta från parfymerade produkter. Lär återkomma många gånger till min oro här på Omsorgsbloggen. Gillar vad du skriver! :-)

Sten sa...

Hej igen Ingvor, kul med dina synpunkter. Jag vet att du är en aktiv opinionsbildare på olika sätt. Och för detta är vi många tacksamma.

När det gäller parfym och parfymerade produkter inom hemtjänsten, hemsjukvården och de särskilda boendena delar jag särskilt dina insatser, eftersom jag oftast skriver inom dessa områden.

Tackar för att du gillar mina ord. Jag vill säga detsamma till dig. Läser med stort intresse.