fredag 21 juni 2013

Äldreomsorg – Synen på Demens

En gång på nittonhundrasjuttiotalet hade jag förmånen att arbeta på ett av våra större mentalsjukhus, som man sa på den tiden. Institutioner som sedan länge i det närmaste har gått i graven. Att jag nu gräver lite i minnet beror av att jag satt och bläddrade i en tidning som hade en artikel om demens. Den bärande tanken var att utgå från de demenssjukas verklighet. Och i detta vill jag instämma. Även om tanken inte är helt ny!
Från min tid en på sjuttiotalet minns jag särskilt en äldre man som hade haft ett stort ett stort lantbruk, men som sedan några år bodde/var inlagd på mentalsjukhuset. Mannen var senil som man då sa. Han var lite orolig och vandrade omkring och plockade på allt. Och han levde i sin värld som var ungefär åren 1930/40. Om man som personal tog sig tid och satte sig ner och talade med honom på hans villkor blev han lugn och fin. Beroende på årstid berättade han vad han nu skulle göra. Han skulle spänna för hästarna och plöja. Han skulle gallra betor och mycket annat. Och han älskade att berätta, ja närmast informera om hur man bedrev ett lantbruk. Traktorer mm kände han till, men det var inte bra för jorden!
Egentligen var allt frid och fröjd när man satt och samtalade med honom, men det var bara det att så fick man som personal inte göra. Snurriga människor skulle talas till rätta. Man skulle förklara noga vilken tid han/hon levde i och försöka få honom att förstå och acceptera. Sådana var den förhärskade behandlingskulturen och den var man som skötare skyldig att följa. Det var inte helt riskfritt att bryta mot den och ta sig egna friheter, som avdelningsföreståndaren sa.
Åter till artikeln som gladde mig. Nu har man på sina håll ändrat synsätt och utgår från demenssjukas verklighet och bekräftar den sjuke. Ingen sätter sig över den demenssjuke! Metoden kallas Validation. Ok, det kommer ständigt nya metoder och nya ord, men det intressanta är själva tanken bakom metoden att man accepterar den sjukes verklighet och oftast relaterande till en dåtid. Jag säger bara – Äntligen.

 
 

 

 

2 kommentarer:

p sa...

HEJ du är med i vår blogglista. Hoppas du fortfarande vill det. Om du har något tips på vad du vill att vi ska skriva om så kommentera bara.
Kram P

Sten sa...

Hej, jag står gärna kvar på er blogglista. Kommer jag på något skrivtips hör jag av mig.