Omsorg – Kort om Personalfester

Idag skall jag försöka bli kort och i all enkelhet visa på skillnaden mellan orden och verkligheten och ta personalfetsen som utgångspunkt för detta.

Inom omsorgerna är alla överens att vi skall tänka på andra och varandra och visa omtanke och hänsyn. Det gäller mot brukarna och det i personalgruppen. Och budskapet upprepas som ett mantra i de mest skilda sammanhang. Men hur är verkligheten?

Tänk nu tanken att vi nu skall ha en personalfest av något slag. Företaget bjuder. Men som det ofta är i människonära yrken, kan inte alla var med – några måste faktiskt jobba. Och då tycker man att självklarheten bjuder att man som chef försöker ordna dels en bra personalfest, men också försöker göra något extra för dem som måste arbeta. Men har chefen inlevelseförmågan att känna hur det känns att arbeta när alla andra är på fest? Och sker det ofta att chefen också ordnar lite extra arbetande personal? Svaret på de båda frågorna är nej. De som jobbar blir alltför ofta utan delaktighet eller annan form av uppskattning. Skulle det vara en julfest kan man till och med bli utan en julklapp.

Men då kan man säga – Ja, men det här med att jobba när andra är på personalfest drabbar ju alla för eller senare. Men se det gör det inte. Vissa medarbetare synes ha en vidunderlig tur att slippa att arbeta, medan andra drabbas av arbete år efter år.

Då kan man tänka OK, det är kanske så, men vad gör det! Vi är på jobbet för brukarna. Och de drabbas ju inte i alla fall. Nja, det är väl kanske inte helt sant. För om vi så lätt kan åsidosätta en relationsfaktor i personalgruppen, hur enkelt är det då inte att även göra det mot brukarna. Det plägar vara bäst att först sopa framför egen dörr om man vill förhindra misskötsel, mobbning och diskriminering i ett vidare perspektiv. Chefens förmåga eller oförmåga till omtanke blir normsättande i arbetsgrupperna och då kan arbetskulturen i sämsta fall börja glida i utförsbacken. Och så har vi läge för översitteri och vanvård.