Satt och bläddrade lite i Jordemodern, nr 4, 2010, som denna gång hade temat Funktionsnedsättning. Jordemodern är Svenska Barnmorskeförbundets tidskrift. I tidskriften finns ett knappt tiotal artiklar som från olika utgångspunkter behandlar födande och funktionsnedsättning. Det kan handla om att få barn med funktionsnedsättning eller att som förälder med funktionsnedsättning få barn.
Det som slog mig när jag läste artiklarna var hur lite den allmänna handikappolitiken och handikappsamtalen handlar om dessa frågor. Det verkar finnas en nästan total tystnad i frågan. Om nu min iakttagelse är korrekt – vad beror tystnaden av - okunskap, ovilja eller rädsla eller något annat? Kanske det är en könsfråga. Och varför är alla handikappförbunden så tysta? Ja, frågorna är många. Och inte har jag några svar. Men kanske det finns någon i läsekretsen som kan bidra med kunskap. Varför behandlas inte födande och funktionsnedsättningar mer?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag kan ha fel, men en tanke som jag har hört och bollat med lite själv är att det finns lite av en hierarki inom handikappdiskussionen. I denna hierarki är fysiska funktionshinder vida mer uppmärksammade än de psykiska. Dubbeldiagnoser och personer med missbruk och psykiska funkstionshinder straffas och så vidare. Ja, det är ett intryck och för egen del låter jag väl det stanna vid det tills att jag har större kunskaper.
Hej, och tack för inlägg. Många gånger har jag, och många med mig, varit inne på motsvarande funderingar. Så jag talar inte emot dina tankar.
Det man kan säga är att handikappråden med flera är medvetna om situationen och brukar bevaka rättviseaspekterna. Ingen grupp får eller skall systematiskt förfördelas.
Skicka en kommentar