Funktionsnedsättning - Tillgängligheten för alla

Funktionshindrade riskerar att utestängas från vård och socialtjänst, sa socialstyrelse i pressmeddelande av 2010-05-06.

” Många socialkontor och vårdcentraler har så stora brister i tillgänglighet att personer med funktionsnedsättningar får svårt att söka vård och stöd. Människor riskerar i värsta fall att helt och hållet stängas ute.”

Nog blir man matt och dyster. Tänk att det fortfarande är på det här viset i samhället. Tänk på att det handlar om den offentliga verksamheten och betänk att det handlar om viktiga verksamheter för många personer med funktionsnedsättningar. Efter alla dessa år med särskilt inriktning på tillgänglighet för alla, är bristerna fortfarande jättestora. Man blir nästan ordlös. Men jag klämmer till med – Det är för bedrövligt.

Men än värre är att ovanstående pressmeddelande inte fick något större genomslag i media och så. Det liksom bara passerade. Och då kan man väl på goda grunder tro att problemen kommer bestå. Det minsta man kunde ha hoppats på, är att olika debatt- och insändarfora efterhand skulle varit fyllda med krav på åtgärder. Men icke. Den samlade handikapprörelsen är lika tyst som våra politiker på central och lokal nivå. Varför?

Det får man framöver sätta sitt hopp till att de lokala handikappråden tar tag i saken. Men som situationen ser ut i kommun och landsting är dessa samverkansorgan numera en perforerad kraft. På många ställen är råden avskaffade utan att vara ersatta av något annat. Men dock, där de finns borde åtgärder kunna initieras.

Ok, nu var jag lite ensidig! Trots allt anordnades tillgänglighetsmarschen den 29 maj 2010. En bra manifestation som fick stort genomslag i massmedia. Men sen? Ja, vad hände sen? Som vanligt ingenting! Vill man åstadkomma förändringar i samhället måste trycket vara större. Det fordras en genomtänkt strategi från den samlade handikapprörelsen. Och denna saknas idag.