Funktionsnedsättning – Socialtjänstens oförmåga

Jag har många gånger funderat på varför socialtjänsten gör ett så dåligt arbete. Och jag tror det beror på en felaktig arbetskultur. Man ser inte människor som människor utan som objekt. Något som man har att handskas med. Och när man talar om kostnaden för socialtjänstverksamheten nämns aldrig kostnaden för organisationen utan bara kostnaderna för försörjningsstöd.

I grunden handlar allt om människosyn och hur man tolkar sitt uppdrag. På många håll är uppdraget att minska på utgifterna läs försörjningsstödet, men detta ger mycket marginella besparingar. Lösningen ligger i att se kunden, dvs. den medmänniska som för stunden behöver samhällets hjälp och stöd. I att se kunden ligger just uppdraget. Man skall hjälpa kunden ur svårigheterna. Och det går i de allra flesta fall. Många av bidragstagarna både vill och kan bidra med sitt arbete om de bara ges en chans. Och här ligger den stora potentialen till besparing. Hushållandet ligger inte i att skära bidraget för den dagliga födan från 55 kr till 53 kr. Kraften ligger att få bort 55 kronan.

Den svaga utfallet av socialtjänsternas arbete hänger samman med att ledningen beskuret personalens alla frihetsgrader. Man kan inte åstadkomma resultat och man får inte åstadkomma resultat.  Det uppskattas inte om rullstolsburna Anna får hjälp att skaffa ett arbete i det stora företagets växel och försörjer sig själv. En socialtjänsteman får inte arbeta på detta sätt. Det ingår inte i arbetsuppgifterna. Så jobbade man förr. Nu skall Anna själv ta sig i kragen och ta ansvar för sitt liv och skaffa arbete. Den hjälp socialtjänsten kan erbjuda är en kurs på arbetsförmedlingen hur man skriver ett CV.

Men det Anna verkligen behöver hjälp med, nämligen att beskriva sin förmåga och kompetens, det får hon inte hjälp med. Många arbetsgivare har en rädsla för funktionsnedsättningar med mera och här ligger de stora hindren. Problemet är således inte Annas förlamning i benen utan arbetsgivarens egen förlamande rädsla. Och denna kan en erfaren socialarbetare informera bort. Problemet för Anna är inte att skriva ansökningar utan i allt väsentligt samhällets attityder och rädslor. Socialtjänsterna måste börja arbeta kundorienterat.