Äldrevård – Hon stal från de gamla

Hon var undersköterska på ett äldreboende men hon var också systerdotter till kommunalrådet i en norrlandsstad. Jag tar det från början.

 Undersköterskan som var strax under trettio år hade arbetat på boendet en drygt tre år. Kanske inte med de bästa vitsorden, men ändå acceptabelt. Ja, allt är relativt. I äldreomsorgsbranschen får man många gånger ta vad man får. Sån är verkligheten. Hon var lite butter och tvär mot de äldre. Men inte stötande på något sätt. Det var bara hennes personlighet. Visst, hon hade ett sannolikt skydd genom sitt släktskap. Hon visste att hon spelade i en egen division.

 Nåja, så småningom började vi upptäcka stölder på boendet. Enhetschefen med flera försökte vara så uppmärksamma som de kunde. Och polisen kopplades in, men man fick inga direkta uppslag eller misstankar. Det var kontanter och guldsmycken som stals. Men polisen hade varit med förr och begärde ut listor på dem som jobbade på boendet.

 Efter någon månad blev vi informerade om att de var något på spåret. Man hade hos pantbanken funnit smycken som inlämnade av en anställd. Lite väl enkel upplösning kan man tänka. Nja, så enkelt var det inte. Den person man var på spåret hade använd ett gammalt körkort att legitimera sig med. Ett körkort där namnet i ett tidigare äktenskap stod angivet. Men denna förslagenhet lurade inte polisen.

 Så småningom fick vi reda på namnet på personen och det visade sig vara kommunalrådets systerdotter. Hon kom också att så småningom bli dömd för stölderna. Men nu hade vi den arbetsrättsliga sidan att hantera. De interna föreskrifterna och gällande praxis var glasklar – Avsked är påföljden. Inte ens facket hade egentligen något att invända även om man pliktskyldigt hävdade annat.

 Men så var det förstås det här med släktskapet. Ganska snart fick jag propåer om att kvinnan inte borde avskedas. Vi borde söka förmildrande omständigheter. Några sådana stod inte enligt mitt tycke att finna. Snarare tvärtom. Det fanns synnerliga besvärande omständigheter. Men trycket fortsatte. Eftersom det låg på mig att förhandla begärde jag skriftligt besked om jag skulle inta annan hållning än som följer av regelsystemet och praxis. Jag erbjöd mig också att stiga åt sidan och låta någon annan ta förhandlingen. Det ville man inte. Det fick inte se ut som om kommunalrådet hade varit inne styrt i ärendet. Man förstod absolut riskerna i så fall. Men man ville ändå uppnå resultatet att kvinnan fick behålla sitt jobb. Hon var ju så bra enligt kommunalrådet. Det var ett tillfälligt felsteg hon hade gjort. Jag backade inte och resultatet blev att kvinnan fick sluta. Tack o lov.