Inom hälso- och sjukvården finns en lag om patientnämnder (tidigare kallade förtroendenämnder). När det gäller landstingens verksamhet är lagen så gott som allomfattande. Men när vi kommer till den kommunala äldreomsorgen blir det genast lite svårare. För kommunernas del omfattas hälso- och sjukvård i särskilt boende men även den hälso- och sjukvård i ordinärt boende som en kommun kan ha åtagit sig att utföra (hemsjukvård).
Ibland samverkar kommunerna med landstingen om en gemensam patientnämnd, ibland har uppgiften getts som tilläggsuppgift till en egen kommunal nämnd - I det senare fallet oftast utan något reellt nämndsengagemang. Sällan eller aldrig ges information till patienter, anhöriga och personal inom den kommunala vården. Kommunen uppfyller bara det formella med att ha en nämnd.
Den fråga man kan ställa sig är om det inte behövs kommunala patientnämnder som täcker hela omsorgssektorn och framför allt äldreomsorgsdelen i sin helhet? Skandalerna inom den kommunala äldreomsorgen har duggat tätt i många år. Jag är inte naiv och tror att heltäckande kommunala patientnämnder skulle ha förebyggt alla skandaler och missförhållanden, men det är min bestämda uppfattning att några fall hade kunnat avstyras om patienter och anhöriga hade haft en kunnig och engagerad patientnämnd att samtala med - på motsvarande sätt som inom landstingen.
Det är inte lätt att vara anhöriga med synpunkter på den kommunala omsorgen när det gäller ens nära och kära. Vart skall man vända sig? Att vända sig till socialstyrelsen eller länsstyrelserna är inte ett förstahandsval. Dessa instanser har inte vunnit allmänhetens förtroende. Försök själva ringa till dessa verksamheter. Du stupar i växeln och får ingen hjälp.
Ibland finns det kommunala avvikelserapporter eller andra kvalitetsdokument för lämnande av synpunkter. Men även här avskräcker tillämpningen. Det är inte många svar som ges. Och att vända sig till äldreomsorgen är lika med att ge ett frikort till ännu sämre behandling av den anhörige.
Om äldreomsorgen skall återvinna allmänhetens förtroende måste det inrättas en heltäckande kommunal patientnämndsverksamhet som är fristående och mycket kompetent. Och inte som det är idag på många håll – kommunala nämnder som ser som sin främsta uppgift att tona ner och fördröja. Det måste till kraftfulla kommunala förtroendenämnder som sätter patienten i centrum och som lyssnar på de anhöriga. En kommunal förtroendenämnd som verkar i samlevnad med landstingens motsvarande organisation är ett första bra steg. I ett andra steg kan man klä på med ansvar för hela omsorgssektorn.
fredag 3 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar