Äldrevård: Personal i äldreomsorgen slutar i förtid

Den faktiska pensionsåldern för vårdbiträden och undersköterskor i äldreomsorgen är under 60 år. Och man kan undra varför samhället slösar bort mer än 10 % av arbetslivslängden hos kompetenta människor.

I många fall tror jag kroppen säger ifrån. Kvinnorna, för det är till 99 % kvinnor, orkar helt enkelt inte med vardagsslitet. Men detta skall inte tolkas som om vårdpersonalen inte kan eller vill arbeta. Det man inte klarar är vardagsslitet i åtta timmar om dagen, efter 40 år i den dagliga produktionen. Kort sagt har man fått känning av för många yrkesskador. Men viljan att arbeta är oftast bruten. Att det förhåller sig så är väl känt. Annars är det bara att fråga någon i äldreomsorgens personal som är påväg att sluta. Det är sällan någon vill gå i förtid. Man skulle gärna vilja vara kvar om bara det funnits en möjlighet.

Man skall heller inte tro att det saknas arbetsuppgifter inom äldreomsorgen. Det finns en mängd angelägna arbetsuppgifter som inte blir utförda, t.ex. matlagning och promenader. Och det finns en uppsjö av vårdtagarbehov som inte tillgodoses såsom läsning och samvaro. Och skulle vi framöver få mer arbetsplatsanknuten ”lärlingsutbildning” har vi bland 60 plusarna ett helt gäng sakkunniga mentorer. Detta kan vi för resten börja med redan idag. Låt personalen som är 60+ slussa in yngre nyanställda i arbetslivet. Alla är kanske inte lämpliga som handledare, men de allra flesta klarar uppgiften galant.

Problemet inom äldreomsorgen är, att arbetsgivarna inte tar hand om sin personal på det sätt som anständigheten bjuder - dels vägrar man att skapa sysselsättning som passar den äldre arbetskraften, dels vägrar man att inse att den äldre arbetskraften är en tillgång. Det här energilösa tillståndet smittar av sig på personalen som självmant på olika sätt glider ut ur arbetslivet. Inte vill den enskilde vara kvar i ett arbetsliv när man börjar att uppfattas som en börda.

Ytterst handlar det inte om att skapa en gräddfil för den äldre arbetskraften utan för arbetsgivaren att leda och fördela arbetet utifrån var och ens förmåga - En vardaglig och normal uppgift i arbetslivet. En undersköterska som är 60+ kan utföra normala vardagliga arbetsuppgifter, men kanske inte åtta timmar om dagen. Det gäller att skapa en mix som också inrymmer arbetsuppgifter som inte sliter hårt på kroppen. Och sådana finns det som sagt i massor utan att de är tillskapade eller onödiga.

Men ibland händer det att någon 65 åring trotsar arbetsgivaren och jobbar kvar. Man trivs så bra med jobbet, vårdtagarna och arbetskamraterna, att man ”går över”. Heder åt dessa kvinnor som följer sin inre kompass. Men det största och viktigaste steget är ändå att se till att det finns rimliga möjligheter att stanna till 65 årsdagen. Ett inte helt orimligt önskemål, men det är arbetsgivaren som sitter på nyckeln lösningen.