Inom den kommunala äldreomsorgen kan det finnas många olika system för att hentera kvalitetsavvikelser. Det kan finnas ett övergripande system där medborgarna ges möjlighet att framföra ris och ros. Det kan finnas mera verksamhetsanknutna system där brukarna eller anhöriga ges möjlighet att lämna synpunkter och det kan finnas helt interna system där bara personalen kan rapportera avvikelser.
Vissa författningar såsom SoL och HSL ställer krav på avvikelsehantering, men i mångt och mycket är det sen upp till varje kommun att utforma och tillämpa sina egna system. Det man kan säga är att systemen blir trovärdigare ju längre ifrån verksamheten de ligger. Avvikelser som lämnas i ett kommunövergripande system blir mestadels omhändertagna och behandlade. Det kan ta lång tid och återkopplingen till ”den klagande” är inte alltid god. Men det finns trots allt en systematisering och uppföljning.
När det gäller system som är verksamhetsanknutna och till för brukarna brukar dessa fungera i delen att en klagande har möjligheter att uttrycka en uppfattning. Däremot är det mycket sämre med uppföljningen. Oftast händer ingenting. Det som möjligtvis kan hända är att en chef eller kvalitetsansvarig skriver på handlingen att berörda informerats och att åtgärder vidtagits. I praktiken blir inlämnade avvikelserna mer eller mindre ett slag i luften.
Värst är det med de interna systemen, för de uppfattas ofta som en procedur där personalen angriper varandra. På många håll verkar man inte förstå det goda syftet bakom avvikelserapporteringen. Syftet med att rapportera avvikelser är att lära sig av tillbudet eller händelsen för att successivt förebygga och förhindra att samma typ av felaktigheter inträffar igen. Vad händer med avvikelserna? Det vanligaste är att avvikelser aldrig skrivs. Skulle så ändå ske är det frekvent att rapporten försvinner på vägen. Det finns så många som har intresse av att rapporten kommer på avvägar, dvs. sorteras ut och slängs eller sätts in i pärm för ”senare” åtgärd - att man kan förundras.
Nu skall inte alla kommuner dras över en kam. En hel del sköter sig exemplariskt, men det finns alltför många som bara ägnar sig åt läpparnas bekännelse. Tråkigt nog finns det säkert, ett icke försumbart, samband mellan kommuner där s.k. skandaler inträffar och en avog inställning till avvikelser.
fredag 14 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar