Äldrevården har blivit sin egen fånge

Allt som oftast läser vi om problem i äldrevården. Problem som för en utomstående kan förefalla vara uppseendeväckande. Och självklart ställer gemene man sig frågan – Varför görs det inget åt alla problem? Svaret är enkelt – Att göra något är på gränsen till det omöjliga. Äldrevården har blivit sin egen fånge och det finns många som vaktar sina intressen och inte tillåter förändringar.

I främsta leden har vi socialstyrelsen och länsstyrelserna som på ett närmast häpnadsväckande sätt lyckat byråkratisera äldrevården. Från att ha varit en verksamhet karaktäriserat av faktiskt handlande nära den enskilde, har äldrevården blivit alltmer administrerande – Det skall bland annat göras riskanalyser, skrivas planer och dokumenteras. Tid och arbetsinsatser tas ifrån de äldre och som en konsekvens skalas allt fler insatser bort. Nu är vi faktiskt nere på Maslows behovstrappas första steg – det vill säga vi arbetar enbart med att sörja för de kroppsliga behoven.

Jag förstår om du som läsare hajar till, men det finns ju också problem med utevistelsen, och den personliga hygienen. Visst, så är det, men vad skall man kalla det. Maslows källartrappa? Vi är snart under den nivå som Maslows betraktade som den lägsta. Nog borde väl de som har ansvaret förstå att göra något. Men här har vi jätteproblem nummer två - och det är förvaltningsledningarna inom äldreomsorgen. Många ledningar har abdikerat från sitt tjänstemannaansvar. Man bortser från såväl sitt eget som det allmänna äldreomsorgskunnandet och låter genomföra åtgärder som brister både till innehåll och kvalitet. Ledningarna spelar med i spelet och är klädsamt passiva för att inte ta några personliga risker. Uppgiften – att ge de äldre gott stöd i vardagen - tynger inte mången högre tjänstemannasjäl. Ledningen skiter i allt utom sitt eget skinn och plånbok.

Äldrevården har blivit en verksamhet som närmast likformigt utvecklas över landet utan någon tanke på brukarnas behov eller att den kunskap, som finns hos såväl personal som äldrevårdsforskare, skall tillämpas. Äldrevården saknar någon som i praktiken står på brukarnas sida. Äldrevården skulle behöva en Björn Gillberg.