Äldrevård: I vissa delar var det bättre förr

Jag har i ett tidigare inlägg nämnt att jag en gång i tiden arbetade på ett av våra större mentalsjukhus -som man på den tiden sa. Om denna tid finns mycket att berätta – Det mesta är kanske lite dystert, sett med dagens ögon. Men det finns också ett och annat guldkorn som faktiskt var bättre förr. Men det måste sägas att till det dystra hörde den fullständiga bristen på respekt för individen. Patienten var landstingets, och innan landstingens övertagande statens, egendom. Överheten bestämde i alla delar och makten visste alltid bäst.

En positiv sak kommer upp i mitt minne. Det fanns åldringsavdelningar där patienterna varje morgon fick duscha. Alltså – även sängliggande patienter fick hjälp att duscha varje morgon. Bäste läsare! Jämför detta med dagens situation på de särskilda boendena där brukaren kanske bara få duscha en gång i månaden. Framåt har det inte gått i alla hänseenden.

Ett mentalsjukhus kunde ha många olika avdelningar. Det fanns avdelningar som närmast kan betraktas som dagens korttidsboende. Dock med den stora skillnaden att det inte handlade om avlastning för organisationen. Det handlande om avlastning för den enskilde. När ångesten eller alkoholmissbruket blev övermäktigt la man in sig för en tids uppbyggelse. Sedan kunde man gå ut i samhället igen och utföra sina sysslor, som inte sällan var lika med ett riktigt arbete.

Men det intressanta var att antingen det handlade om en åldringsavdelning eller en mera öppen avdelning så utgick rutinerna från den enskilde. Alla patienter skulle t.ex. få daglig frisk luft. Detta var påbjudet. Sängliggande hjälptes ut på balkongen eller på terrassen. De som kunde gå, fick ta sig en promenad. Oftast ledsagade av någon personal. En gång om året åkte de patienter som kunde ut till havet. Inte främst för att bada, utan för att få vara med om en upppiggande upplevelse. Men badning var förstås tillåten. Omkring detta fanns ingen byråkrati. Avdelningen lånade en mindre buss och personalen körde själva. Händer detta på dagens särskilda boenden? Alltför sällan i alla fall.