Äldrevård: Värdegrunden igen

När jag tänker på det nymodiga intresset för värdegrunder och företagens (felaktiga) strävan till likriktning kommer jag att tänka på några av mina "gamla" underställda chefer och deras sätt att vara mot kunderna. De var alla kunniga och erfarna, men hade var och en helt olika hållning i kontakten. Ett par exempel - Någon var saklig, någon skojfrisk och någon var mycket vänlig. Och alla hållningar fungerade i princip bra - Självklart med viss variation.

Men en sak är säker, cheferna skulle aldrig kunna byta hållning med varandra. Om den saklige skulle ta över den skojfriskes sätt skulle det bara bli plumpt! Om den saklige blev vänlig skulle det kännas påklistrat. Jag är övertygad om att hållningen till andra människor utgår från ens personlighet och därifrån måste man jobba med frågorna. Men det jag säger innebär inte att man skall låta bli att jobba med värderingar mm, bara att man inte skall likrikta utan tvärtom bygga på individen.

Det går inte att ha ett uppifrån pålagt anslag ifråga om bemötande eller värdegrund. Att tala om en för organisationen gemensam värdegrund, blir då detsamma som en strävan att "uppfostra medarbetarna". Och det är väl ändå tankar från en svunnen tid? Det fungerar inte att ha ett rätlinjigt och entydigt samband mellan styrdokument om värdegrund och den reella verksamhet. Samtal och utveckling i dessa ”normativa” frågor måste utgå från varje medarbetare. Det fordras i princip lika många anslag som det finns anställda.

Dessutom är det så att de som ovanifrån sätter innehåll i värdegrunden själva har största besvär med sin egen hållning. Det är deras oförmåga att sätta en bra kultur och rätt energiläge i organisationen, som skapar behovet av värdegrundsarbetet. Så innan man drar igång värdegrundsarbetet för de anställda bör man köra grundkurs A för cheferna. I chefskretsen finns det oftast ett stort förbättringsutrymme att arbeta med. När detta är gjort kan vi i det närmaste avveckla tanken på utbildning för personalen. De har nämligen mycket sällan problem med eget uppförande, när cheferna väl kan sitt jobb. Detta gäller särskilt inom äldreomsorgen.