Äldrevård: Stöd i vardagen för brukarna och personalen

En äldre person, som känner att krafterna börjar avta, kan ansöka hos kommunen om att få hjälp av hemtjänsten. Vederbörande blir då utredd och utfrågad på längden och tvären och får berätta sitt livs historia. Många äldre upplever detta ögonblick som förödmjukande och till och med kränkande. Jag önskar att dokumentationen runt en ansökan kunde läsas av allmänheten. Att handlingarna skulle kunna vara en s.k. offentlig handling. Jag vet att det inte går, men om man leker med tanken och lät det vara möjligt, skulle alla kunna få en inblick i vad det frågas om och vad som nedtecknas. Biståndshandlingar är alltför ofta en föga munter läsning. Tomma dokument med en massa floskler, lösa antaganden och bisarra påstående. Gemene man tror, på orätta grunder, allt för gott om dessa s.k. biståndsbeslut.

Varför görs utredningarna? Jo, de skall vara underlag för att bedöma insatsbehoven, men även tjäna som beställning till utförareorganisationen. Som jag i tidigare inlägg sagt klarar sig utförareorganisationen utmärkt utan dessa akter. Både chef och personal i utförareleden är tillräckligt kompetenta att både bedöma, besluta och handla omkring en brukare.

För i praktiken är det sällan besluten följs till punkt och prickar. De ligger oftast fel redan i beslutsögonblicket och sedan växer avvikelsen efterhand. Därtill att kommer de dagliga avvikelserna/variationer i insatsbehoven kan vara stora. Det räcker att vårdtagare mår lite illa, snubblar och faller eller känner sig gravt ledsen. Det finns många anledningar till att behoven kan gå upp eller. Därtill kommer att även personalantalet kan fluktuera. Någon kan bli plötsligt sjuk eller ha vård av sjukt barn. På ett eller annat sätt klarar personalen upp vardagen trots alla svårigheter. Undersköterskorna och vårdbiträden är fenomenala på att reda upp dagen.

Och här vi det paradoxala i situationen. Man har en utförandehandling från biståndsenheten som är av föga värde - Inte ens en normal dag kan den följas. Och när det kör ihop sig, ja då står man utan all vägledning. En sak vet man säkert - skulle något gå snett en överstressig dag, trots alla goda ansträngningar – ja, då kan chefen mfl vara säker på att bli kritiserade.

För min del skulle jag gärna se att man tog tid från personalen på biståndsenheten och lät göra upp en riktig prioriteringslista, som kan tillämpas i den dagliga gärningen. Hur skall personalen göra vid resursbrist eller vid en plötslig behovsökning eller behovsändring! Detta är ett stöd som behövs i vårdens och i personalens vardag. Och samtidigt blir det en trygghet för brukaren att veta man får god vård även när det kör ihop sig för personalen.