Äldrevård: Vem vikarierar för vem inom äldreomsorgen

I ett tidigare inlägg framförde jag tanken att äldreomsorgen är lite av ett kvardröjande klassamhälle. Den gången hade jag samverkan i fokus. Idag tänkte jag beröra vikarieordningen inom äldreomsorgen.

När det gäller undersköterskor och vårdbiträden är vikariefrågan i stort sett inget problem. Är någon sjuk eller vid semestrar eller så, är det många personer som både kan och vill hoppa in och arbeta när det behövs. Det är bara mitt under sommarsemesterperioden som det kan köra ihop sig, men inte ens då har det varit reella problem under de senaste åren.

Inte heller vikariefrågan för legitimerad personal är något egentligt problem. En ordentlig semesterplanering, dvs nyttjande av tre semesterperioder, samt förflyttning i tiden av vissa arbetsuppgifter och nyttjande av bemanningsföretag löser sommarproblemen. Under året i övrigt finns det inga problem.

Nej, den svåra knuten är enhetscheferna. Här råder en kultur som är tidsfrånvänd. På normala arbetsplatser låter man mestadels någon underställd medarbetare få hoppa upp och vikariera när chefen är borta rimligt lång tid. Ett sådant system har många fördelar varav de viktigaste är att man behåller kunskapskontinuiteten i verksamheten. Den som får förtroendet att vikariera kan verksamheten och har därmed lättare att fatta de nödvändiga besluten. Därtill kommer en icke oväsentlig faktor nämligen att medarbetarna får en insikt chefens vardag och verksamhet. Det bidrar till en ökad förståelse mellan chefens värld och medarbetarnas värld.

Men så gör man inte inom äldreomsorgen. Här slår alla parter vakt om positioner; Inget gränsöverskridande här inte. När chefen skall vara borta kopplar man ihop enheten med någon annan enhet eller så tar man in en vikarie. Och till skillnad mot vårdpersonalen står det inte lämpliga och kunniga personer i kö precis. Oftast tar man praktiskt taget in någon från gatan, om än med lämplig utbildning, men med total avsaknad av kunskap och erfarenhet. Och när man kopplar ihop två avdelningar brukar den främsta effekten bli att man stressar liver ur en enhetschef som skall bära dubbla bördor.

Jag vet inte varför det är som det är inomäldreomsorgen, men jag skulle kunna tro att det är en kvarleva från ett svunnet klassamhälle. Man skall bli vid sin läst. Det finns många duktiga sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster oh undersköterskor med flera som skulle kunna hoppa in och vikariera. Till gagn för verksamheten och till gagn för den anställde som får möjlighet att göra nya erfarenheter. Och bland dessa personer har man sedan en fantastisk rekryteringsbas till olika chefsprogram. Äldreomsorgen måste ta steget in i en modernare värld och tid. Om verksamheten vill utvecklas och överleva.