Omsorgen: I det tysta är omsorgen satt under press

Utan tvekan sker det stora förändringar i samhällets när det gäller omsorgsfrågorna, både i fråga om inställning, som utförande. När det gäller de ändringar som sker via rikspolitiken, måste man säga att de försiggår i all fall öppet och därmed kan de bli föremål för diskussion och granskning.

Värre är det med allt som sker på lokal nivå. Här sker successiva förändringar, som knappt uppmärksammas av någon. Förändringarna adiminsteras av tjänstemännen utan att politiken behöver skylta utåt. Några exempel - Kommunerna skär i det tysta ner på fritidspersonalen inom omsorgerna och särskilt äldreomsorgen, man tar bort stödet till frivilligorganisationerna, handikappråden läggs ner, tillgänglighetsrådgivarna och handikappkonsulenterna återbesätts inte vid vakanser, utvecklingspersonalen inom omsorgerna avvecklas, rehabiliteringen i hemmen av äldre går på sparlåga, och allt fler kommuner går över till s.k kyld mat - även i de särskilda boendena. Detta är bara några exempel. Verkligheten rymmer mycket, mycket mera.

Det händer som sagt oerhört mycket på omsorgssidan, och allt sker utan någon som helst till debatt eller insyn - Möjligen matfrågan undantagen. Egentligen borde pensionärsorganisationer, och handikappförbunden med flera ställa sig upp och ryta till i en gemensam lokal manifestation. Inte mot politiken, för den hanteras i allmänna val, utan mot de faktiska försämringarna. Det handlar inte om partipolitik och hållning till samhällsfrågor. Det handlar nu om vanlig medmänsklighet som står över ideologier. Så illa håller det på att bli.

Vi är på väg mot en nivå där människor far illa och där den goda utvecklingen för ett tillgängligt samhälle stannat upp. Se bara på alla stolta proklamationer om att samhället skulle vara tillgängliggjort till år 2010. Av detta blev pannkaka, och vad värre är - ingen bryr sig om situationen. Hur har man på politisk nivå tänkt sig fortsättningen när inte ens de uppsatta tillgänglighetsmålen nåddes. Och vem skall tänka utveckling på lokal nivå när man tar bort många drivande tjänstemannakrafter.

Som ytterligare ett exempel kan nämnas de så kallade äldreombuden på länsstyrelserna som tillskapade för några år sedan i det goda syftet att stärka tillsynen av den kommunala äldreomsorgen. Vad gör dessa tjänstemän idag? Jo, de handlägger mest vanliga ärenden. För när äldreombuden kom som en skänk från ovan passade länsstyrelserna på att inte återbesätta de normala socialkonsulenttjänsterna. Tillsynen över kommunerna hinner man som vanligt inte med!

Jag vill inte vara konspiratorisk, men katten vet om inte samhället nöjer sig med omsorgsläget som det är här och nu, ja, kanske man tom skulle kunna tänka sig en snäpp lägre tillämpningsnivå och därmed i teorin lägre kostnader. Det kan ligga en medveten och allomfattande politisk hållning bakom dagens svåra läge. Det gör ont i många, inklusive mig, när samhället slutat se det faktiska omsorgsbehovet och låter den starke diktera villkoren. Det leder till ett för oss alla ovärdigt samhälle, både i samtid och i framtid.