Funktionsnedsättning: Tänk på den nära utemiljön för äldre och för personer med funktionsnedsättningar

Tänk på den nära utemiljön för äldre och personer med funktions-nedsättningar, och tänk snabbt. Som (nästan) alla känner till pågår det ett fortlöpande arbete för att tillgängliggöra samhället för personer med funktionsnedsättning. Om intensiteten kan man ha olika uppfattning och jag själv har i dessa spalter framfört kritiska synpunkter. Men hur man än vrider och vänder på saken så pågår det ett tillgänglighetsarbete som är både nyttigt och nödvändigt.

Men så här långt har intresset främst varit koncentrerat på centrumkärnor, kollektivtrafiken och kommersiella lokaler. I viss mån har enskilda bostadshus också kommit i fråga för åtgärder - Om inte annat så genom så kallad bostadsanpassning.

Men många kommuner har inte tagit steget fullt ut och börja se på bostadsområdenas närmiljö. Om man har en funktionsnedsättning kan det många gånger vara svårt för att inte säga omöjligt att ta sig till tvättstugan, affären, busshållplatsen, vårdcentralen med flera näraliggande besökspunkter. Huset där jag bor kan vara tillgängliggjort, besökspunkten likaså – men sträckan däremellan kan vara svårforcerad och hindren kan vara många.

Exempel på hinder är dålig hårdgörning av gångvägar, svåra trappor med och utan räcken, avsaknad av ramper, stora buskage, allehanda snubbelkanter, dålig kontrastmarkering av stolpar, avsaknad av bänkar, olämpligt placerade cykelställ med mera. Ja, listan kan göras lång.

Att arbeta med tillgänglighet i de stora bostadsområdena är en svår sak och tar lång tid. Men arbetet måste skyndsamt påbörjas. Vill man nå snabba resultat för en billig peng, kan kommunen ta till greppet att låta de äldre och personer med funktionsnedsättning själva till kommunen anmäla vad man vill ha åtgärdat i sin närmiljö. Sedan kan kommunen göra en enkel besiktning, föreslå åtgärder och lägga in det i planeringen. Då kan nödvändiga bristerna bli åtgärdade på ett år, vilket är supersnabbt i den kommunala världen. Låter man planeringen ha sin sedvanliga gång tar det minst två decennier innan kommunen betat av alla områden.

Någon kommun har redan valt att fråga vissa nyckelgrupper om råd om vad som behöver göras. Man kan även ta handikapporganisationer, pensionärsorganisationer m.fl. till hjälp i detta arbete. Det är inget stort arbete och det kan startas utan någon lång planeringsprocess. Dock måste en sak göras i tid. Kommunen och bostadsbolagen måste avsätta pengar så att det som anmäls kan bli åtgärdat. Om det inte avsätts särskilda medel stannar inventeringar vid förhoppningar i en blå pärm.