fredag 14 januari 2011

Äldreomsorg – Det mest förbjudna inom äldreomsorgen

Äldreomsorgerna inom så gott som samtliga kommuner har någon form av reglemente eller fastställt dokument som tydligt beskriver hur personalen skall förhålla sig till patienterna/brukarna. Syftet är bland annat att förebygga misstanke om mutor och jäv, hos personal anställda inom verksamheten. Personalen får inte motta gåvor, förmåner eller vara delaktiga i testamenten. Inte heller får man låna pengar av eller låna ut till vårdtagare. Sanktionerna om man som personal bryter mot bestämmelserna brukar vara direkta och hårda. Mången personal har blivit skild från sin tjänst.

För de här ganska stränga reglerna tycks det finnas en samfälld enighet bland arbetsgivare och fack. Inte ens vid tillämpningen i ett konkret fall brukar det uppstå några större oenigheter. Det finns en samsyn om vikten av att sköta relationerna till brukarna på ett snyggt sätt.

Men hur ser det ut i vardagen. Vi tänker oss nu att vi har en personal som under fem års tid flera gånger per vecka har hjälpt en vårdtagare. Mellan vårdgivaren och vårdtagaren finns det en varm och uppriktig relation. Det förekommer inga otillbörlig belöning eller så. Kort sagt man tycker bara om varandra. En ganska vanlig situation.

Så närmar vi oss helgen före pensionsutbetalningsdagen. Vårdtagaren har tomt i kassan och inga cigaretter. Jag vågar påstå att i 50 % av fallen kommer personalen att låna vårdtagaren en femtiolapp till inköp av rökverk! Man gör det av hjärtat, men man vet också innerst inne att man begår ett formellt fel. Som chef måste man säga att detta är oacceptabelt om saken kommer på tal. Förmodligen bör man också driva frågan vidare för någon form av personalpolitisk korrektion om man ställs inför en reell situation. Men en sådan här sak kommer aldrig eller mycket sällan upp till ytan.

Denna form av ”hjälpsamhet” förekommer frekvent inomäldreomsorgen. Detta trots att reglerna är stränga och konsekvenserna för personalen kan bli allvarliga. Ändå förekommer det. Varför? Vad är det som tar över? Jag tror att denna typ av respons är av mycket elementär art. På samma sätt som vi respondera och svara om någon frågar vad klockan är, så responderar vi om någon vi känner väl vill låna en mindre summa av oss. Det sker närmast oreflekterat. Att inte låna ut femtiolappen fordrar en inskränkning i relationen som vi inte gärna vill vara med om. Vi vill inte att en frände skall uppfatta oss som negativa. Brukarna skall ju känna trygghet och få ett bra bemötande. Och ingen drabbas eller förlorar. Det är ett nollsummespel som under några dagar har en liten obalans. Det är allt. Vår karaktär tar över vår roll eller annorlunda uttrycket – De givna restriktionerna (rollen) sätts på undantag av vår egen socialitet (karaktären). Människan är godare än systemet? Vad tycker du?

2 kommentarer:

Jonny sa...

Min enda erfarenhet från området är en sommar inom hemtjänsten för över 20 år sedan när jag var ca 19 år. Fick ingen information om något och hade inte en tanke på att skilja mellan en yrkesroll och mig som människa. Man gjorde mycket extra som inte ingick - bakade sockerkakor, rullade köttbullar, fick fika och ibland även en större måltid. Har alltid haft svårt för att skilja på roll och människa. Det gjorde man i nazityskland och där kan man se hur det kan gå vid en strikt uppdelning mellan yrkesroll och människan. I bästa fall kan yrkesrollen utgöra en ram som håller människan i schack, men jag tvivlar ens på den nyttan.

Sten sa...

Hej Jonny, tack för inlägg. Kul vinkling och spännande reflektion. Väcker många tankar!