Äldreomsorg - Konkurrens är nog bra

Jag vill inte säga att offentligt utförd äldrevård skulle vara sämre eller bättre än alternativa privata. Eller vice versa. På många håll fungerar den offentliga verksamheten utmärkt. Men ändå vill jag tro att konkurrens är nyttigt. I vart fall har det varit så i de fall jag kommit i kontakt med. Om vi till exempel ser på en kommunal hemtjänstgrupp så händer det mycket när man står inför en konkurrenssituation. Förhållandet skulle säkert vara detsamma om det var ett privat alternativ som fick konkurrens.

I en mångfaldssituation kommer helt plötsligt vårdtagaren i centrum på ett nytt sätt. Enhetschefen som tidigare, sällan eller aldrig besökt vårdtagarna börjar helt plötsligt att intressera sig för kundernas väl och ve. Chefen börjar göra hembesök och talar med de gamla och fråga hur de har det och om det är något mer som man kan göra. Innan mångfalden brydde sig chefen inte om de gamla. Han eller hon vara bara till för personalen. Tala om suboptimering!

Men det händer mer! Enheten börjar ta fram informationsfoldrar om sin verksamhet, och beskrivandeblad om personalen som arbetar där. Genomförandeplanen som tidigare bara var en dammsamlare fräschas upp och ges ett relevant innehåll. Ett, tu, tre börjar det också anordnas våffelkvällar för de vårdtagare som själva kan ta sig till hemtjänstlokalen. Denna lokal som bara för några månader sedan sågs som personalens egen slutna tillhörighet. Men nu går det bara att sambruka den. Till helgaftnar och så ordnas det lite extra i hemmet för de brukare som inte har någon släkt eller vänner som kommer på besök.

Men det kanske viktigaste är att de insatser som är beslutade också kommer att genomföras i verkligheten. Ett exempel - Brukaren som är beviljad utevistelse, men som tidigare inte ens kom ut på balkongen, kommer nu mera regelmässigt ut när vädret och klädseln tillåter!

Alltså fram för ökad mångfald, men utan osund prisdumpning i upphandlingsskedet. Men det senare är en annan diskussion.