måndag 23 juni 2008

Äldrevård: Brist på pengar eller kultur

Ibland sägs det att omsorgernas största problem är behovet av pengar. Måhända att det kan vara så någon gång. Men jag tror att framförallt äldreomsorgens med fleras största problem är dess kultur. På något sätt har en människonära hållning successivt bytts ut mot en mer teknokratisk syn. Och det har skett utan någon större eftertanke. Synen bärs av cheferna och sprider sig sedan som ringar på vattnet ut i organisationen.

Glappet mellan vad cheferna i ord säger och vad man i handling uppmuntrar har blivit för stort. Det goda dagliga goda görandet har ersatts av talade och skrivna ord och policydokument. Cheferna har alltid ryggen fri när något händer. Man hänvisar till något skrivit eller talat ord. Men cheferna ser inte och vill inte se den dagliga verkligheten. Man blundar och håller sig undan.

En undersköterska som lägger ner sin själ i jobbet med de äldre kan inte räkna med någon uppskattning. Tvärtom. En undersköterska som gör något fel kan inte räkna med något stöd. Tvärtom. Den kultur som växt fram har således lett till en dubbel obalans.

Den som har en anhörig på ett äldreboende kan nog vidimera situationen med den frånvarande chefen. Många äldreboenden har en chef på pappret, men i praktiken är verksamheten chefslös. Vill man som anhörig tala med chefen blir det svårt. Först måste man få tag i någon. Sedan skall det vara rätt person. Oftast skiljer man mellan s.k beslutsansvar och utförande. Bara uppdelningen i sig ger alla möjligheter till undanflykter. Problemen i äldreomsorgen är inte pengar. Det är kulturen!

Nu är det förstås inte illa överallt. Den finns riktigt bra äldreboenden, hemtjänster och handikappomsorger som orkar stå emot kulturen. Men de blir färre.

Inga kommentarer: