Äldrevård: Annorlunda konflikthantering

Inom äldreomsorgen har konflikthantering har varit på modet under en ganska lång tid. Den vinkling som förekommit mest är konflikter i personalgruppen. Och jag vill inte negligera detta perspektiv, men vi är på jobbet för att utföra ett arbete så nog kan den ensidiga inriktningen sättas ifråga.

Någon enstaka gång förekommer det diskussion inom främst sjuksköterskegruppen om hantering av sådana konflikter som kan uppstå i kontakten med anhöriga till patienter. Att förebygga och hantera konflikter är en viktig uppgift för all personal och särskilt för sjuksköterskorna. Oftast handlar det om närståendes dåliga samvete som gör att de riktar sin indignation och aggression mot personalen. ”Alla” inom äldreomsorgen känner till detta och man kan i de flesta fall ganska skickligt hantera uppkomna situationer.

Man kan nog säga att konflikthanteringen inom personalgruppen och mellan personalen och anhöriga är ganska väl belyst kunskapsmässigt och tillämpningsmässigt. Men det finns ytterligare en dimension som oftast glöms bort, trots att den är jättevanlig, och det är konflikter mellan anhöriga. Slitningar och strider mellan anhöriga och deras tillhörande falanger kan ställa till svåra problem för personalen. Dagligdags tvingas personalen på äldreboendena och inom hemtjänsten hantera konflikter som finns mellan anhöriga. Många gånger med inslag av svåra etiska dilemman. Inte alltför sällan ligger det oförrätter, som kan ha uppkommit årtionden tillbaka eller tankar om kommande arv, och skvalpar i den undre vegetationen. De olika falangerna försöker med de mest häpnadsväckande medel vinna personalen på sin sida.

När jag själv var aktiv inom äldreomsorgen sökte jag utbildningar inom området, dock utan att finna några. Jag sökte också på någon socialhögskola för att se om det fanns något publicerat i ämnet. Resultatet var dock ganska klent. Kanske det har blivit bättre på senare tid, men jag tror det inte. Inom äldreomsorgen vill man gärna undfly problemet.

Kontentan av orden ovan blir, att en lämplig uppgift för en socialhögskola vore att ta fram tankar om hur man kan förstå anhörigkonflikter och hur man som personal välbetänkt skulle kunna agera. Visst kan man göra det enkelt för sig och säga - Att som personal skall man både från Hälso- och sjukvårdslagen och från Socialtjänstlagen sätta brukarens/patientens vilja i centrum och göra det som är bäst för vårdtagaren. Men verkligheten fordrar kontakt med anhöriga. Och det är i kontakten som problemen finns och uppstår.