Äldrevård: Friskvård och äldrecentraler

I ett tidigare inlägg lyfte jag fram den den mycket knaggliga möjligheten för äldre vårdtagare att få tillgång till god och kvalificerad sjukvård. Är man kund i kommunernas äldreomsorg ser man som vårdtagare sällan eller aldrig till en läkare. Man får nöja sig med sjuksköterskor som kan ha allehanda inriktningar i sin vidareutbildning. Någon är ögonsköterska, någon kan vara barnsjuksköterska, en annan kan vara distriktssköterska och där till kommer en mängd andra variationer och specialiteter. Utbildning i geriatrik har i princip ingen numera. Och när det gäller friskvård för äldre, då lyser kunskapen än mer med sin frånvaro. Den är i stort sett obefintlig.

Tro det eller ej, men i äldrevården disktuteras friskvård för personalen oändligt mer än friskvård för de äldre. Självklart står inte frågorna emot varandra, men nog finns det utrymme för kraftiga ambitionshöjningar när det gäller friskvård för de äldre.

När sjukvård för äldre diskuteras fastnar frågan alltid i det eviga huvudmannaträsket. Lägg denna fråga åt sidan och tänk istället hur vi skall kunna göra friskvården och sjukvården bra för de äldre. Oavsett om huvudmannen är den ena eller den andra. Och oavsett om utföraren är privat eller offentlig.

Tänker vi utifrån de äldre skall vi självklart bygga verksamheten omkring dagens utmärkta vårdcentraler. Allt för kontinuitetens skull. I början av livet har vi tillgång barnavårdscentralerna och i slutet skall vi förstås ha vårt stöd och hjälp i äldrevårdscentraler. Äldrevårdscentraler som både kan sjkuvård, friskvård och omvårdnad. Vilken dröm!

Tänk så klokt och smidigt det vore om man som 60+ besökare på en vårdcentral eller motsvarande fick tips om hur man bäst sköter sin hälsa och vilka risker man framöver kan stå inför . Tidig friskvård är inte bara till gagn för den enskilde, det är också till gagn för samhället, då hemtjänstinsatser och sjukvårdinsatser dels blir färre, dels skjuts framåt i tiden.