Äldrevård: Länge leve vårdbiträdena

Jag har i ett tidigare inlägg framfört att det behövs mer personal med högre akademisk examen inom äldreomsorgen och för den delen också inom handikappomsorgen. Kanhända lite överraskande och paradoxalt vill jag också i omsorgerna ha mer vårdnära personal gärna med särskild vårdutbildningen, men framför allt med gott handlag och hjärtat på rätta stället. Hellre duktig så kallad outbildad personal än utbildade som är olämpliga för yrket.

Förmodligen kan det liknas vid att svära i kyrkan, men det ständigt upprepade kravet på undersköterskeutbildning inom äldreomsorgen har inte i alla delar varit av godo. Jag tror nästan det skapat fler problem än det löst! För det första är inte USK-utbildning någon trygghet för en naturlig lämplighet att ge äldre personer vård och omsorg, och för det andra är USK-utbildningen kunskapsmässigt en felinriktad utbildning. Måhända den passar den vanliga sjukvården, men i fråga om äldrevård och handikappomsorg ligger utbildningen fel. Utbildningen gör att äldreomsorgen blir övertung i sjukvårdsdelen. Det blir liksom finare att på delegation lägga om ett mindre sår än att kunna lugna en vårdtagare som plågas av dödsångest eller som är ledsen för att barnen aldrig kommer och hälsar på. Inom handikappomsorgen har man ännu inte nått till USK-kravet och där fungerar verksamheten förvånansvärt hyggligt med mestadels "outbildad" personal. Eller som jag ibland tror, just därför! Detta nu inte sagt med udden riktad mot alla duktiga undersköterskor i äldreomsorgen utan som en vilja att lyfta fram äldrevårdens viktiga kärna nämligen omsorgen.

Bra vårdgrupper, som jag kommit i kontakt med, har många gånger rymt personer med utländsk härkomst - från Chile, Spanien, Vietnamn, Iran, Thailand med flera länder. De hade ingen "svensk" vårdutbildning och behärskade inte språket till fulländning, men de kunde på ett naturligt sätt ge god vård och omsorg. Kort sagt - De var älskade av vårdtagarna. Att kunna sköta ett jobb borde trots allt vara det viktigaste.

Dessa personer med ickesvenskt ursprung var fullständigt befriade från det mischmasch av fina men tomma ord som bara förvirrar vardagen för den nära vårdpersonalen. De utlandsfödda personer hade inte en aning om orden värdegrund, mål, analys, process, strategi, inriktning, kompetensutveckling eller vision med mera och med flera! Men de kunde sköta sitt jobb och de lät sig inte hämmas av den svenska organisationskulturen.

Det är dags, för att inte säga hög tid, att tänka om i utbildningsfrågan. Efter alla dessa år som kommunerna nu haft ansvar för äldreomsorgen borde tiden vara mogen att ta fram en utbildning som reellt svarar mot uppgiftens behov. Men det finns ljus i tunneln. Det verkar hända något på utbildningsfronten. En "statlig utredare" föreslog en treårig gymnasieutbildning till ett helt nytt omsorgsyrke. Det nya yrket föreslogs heta äldreassistent. Utbildningen skall bland annat innehålla värdegrundsfrågor, lagar och regler, kunskap om åldrande samt själslig och kroppslig omsorg. Jag säger bara - Äntligen ett initiativ i rätt riktning! Om man nu inte vill uppfinna hjulet på nytt kan utbiuldningsplanererna säkert lära mycket av den gamla
(mental-)skötarutbildningen. Den var inte så tokig.