lördag 6 december 2008

Äldrevård: Servicehusens renässans? Vågar man hoppas?

De så kallade servicehusen inom äldreomsorgen har successivt mönstrats ut som boendealternativ för våra äldre. I många kommuner finns idag bara två alternativ. Antingen bor du hemma och får hemtjänst eller har du ett omfattande vårdbehov och då kan du få bo på särskilt boende. Något däremellan, såsom servicehusen, har under många år inte ansetts vara nödvändigt.

Jag vet inte vilket ord man skall använda för denna hållning – kanske urdumt. I vilket fall som helst har man inte lyssnat till de äldre. Många gamla vill gärna flytta till servicehus när krafterna tryter och man lever i tron att servicehus fortfarande är en realitet. Därför blir man grymt besvikna när man får klart för sig att servicehusen antingen är avvecklade eller omvandlade till reguljära särskilda boenden.

De gamla servicehusen var en fantastisk boendeform. Här kunde man bo i sin egen lägenhet men ändå få hjälp och service, samt vilket är mycket viktigt känna trygghet. Genom servicehusen erbjöds de äldre - dygnet runt -hemtjänstinsatser, hemsjukvård och tillgång till personal. Läkaren kom på besök minst en gång i månaden. Servicehusen hade ”larm” som gjorde att man kunde ringa efter hjälp om så behövdes. Ett och annat servicehus hade också en passiv övervakning genom att diskret larma personalen om den boende inte hade tänt en lampa eller spolat i toan på en viss tid. På våra servicehus fanns bra lägenheter med tillgång till gemensamma lokaler, aktiviteter och service såsom restaurang, hårvård och fotvård. Det fanns arbetsterapeuter eller motsvarande. Ja, det var till och med möjligt för makar att bo tillsammans.

Jag vet egentligen inte varför servicehusidén kom ur modet. Det mest framförda skälet var att vårdtagarna skall bo hemma så länge som möjligt. Men egentligen tror jag det handlar om kostnader. Det var svårt för kommunerna att få full kostnadstäckning via hyrorna på servicehusen. De gemensamma ytorna mm fick bekostas via skattsedeln.

Många äldre, som idag bor hemma och får hemtjänst, längtar efter trygghet och gemenskap. Man önskar, så långt möjligt är, att slippa färdtjänst och sjuktransporter. Man vill bo på ett ställe som svarar mot deras behov – ett modernt servicehus. Enligt min mening är det ett absolut måste att åter föra in servicehusen som en del i utbudet för de äldre. För många handlar det om en relativt lång boendeperiod – kanske något decennium. Och det bästa är att med servicehus minskar behoven av äldreboenden, som faktiskt är den dyraste boendeformen av alla. På ett servicehus kan man mestadels bo tryggt till livets slut.

6 kommentarer:

Helenaitea sa...

Hej igen!
Blev glad över att se att du skrivit något nytt. Jag blev jätte förvånad för jag trodde servicehusen fanns kvar. Eftersom jag inte jobbat på så många år i äldreomsorgen så visste jag inte det. Jag håller med dig om att det är ett jätte bra ställe och bo på om man behöver extra trygghet men ändå ett egen lägenhet och att makar kunde bo tillsammans. Hoppas att man återgår till detta mer och mer. Ser själv i mitt bostadsområde att många äldre blir ensamma i sina lägenheter. Som tur är har vi en bra grannkontakt och det märks att den kontakten är välkommen.

Sten sa...

Hej Helena, i många kommuner har servicehusen försvunnit helt, och i några finns de kvar. Men det är ändå inte "som förr". Av ekonomiska skäl har sjukgymnaster, arbetsterapeuter, fotspecialister, hårfrisörskor mfl tagits bort. Restaurangerna har stängts och brukarna får så kallad kyld mat serverad i lägenheten.

Många gemensamma utrymmen har stängts och lediga lokalerna hyrs ut till externa hyresgäster. Ja, det är till och med så att själva husen (fastigheterna) har kommunen ofta sålt till något privat bolag.

Det som finns kvar i många kvarvarande servicehusen är just bara att se som vanlig hemtjänst.

Ha det bra hälsar Sten.

Anonym sa...

Hej!
Jag håller nu på att skriva ut en del av dina tidigare inlägg.Jag kommer att ta med en del av inläggen till skolan som underlag i samtal/grupparbeten mm. Du fortsätter väl och skriva här. Du har ju bara hållt på i våras eller hur? Genombrottet kommer nog..för det här är så viktiga områden. Jag sprider information om den här bloggen till kurskamrater. Du har så mycket kunskap och engagemang så jag hoppas att vi får fortsätta och ta del av den.
/ Helena

Sten sa...

Hej igen, kul att du använder materialet i skolan. Nej, jag har inga planer på att lägga av med skrivandet. Än så länge sinar inte uppslagen. Och äldreomsorgen behöver verkligen diskuteras och belysas. Det är på min andra blogg - chefsbloggen- som jag känner en viss tveksamhet om nyttan. Men kanske mina funderingar beror av olika skrivfrekvenser. Här i omsorgsbloggen gör jag ett nytt inlägg i vecka. På chefsbloggen la jag ett nytt inlägg varje dag. Det var för mycket för mig. Kände en viss stress! Just nu har jag tagit time out i chefsbloggen. Vi får se hur det blir framöver.
Hälsning Sten

Anonym sa...

Hej!(kunde inte lämna kommentar på den sida där det stod om vårdbiträden)
Jätte intressant detta om kompetens och lämplighet i vårdyrket. Jag har själv känt att jag inte är ute efter att kunna alla komplicerade "åtgärder" utan mer kunna ge en bra omsorg och våga se till att personen får den professionella hjälp av medicinsk vård om det behövs. Våga slå larm när något är dåligt eller "haltar" i omsorgen. Jag tror att det då känns som en trygghet att ha lite medicinsk grundkunskap.
Jag håller helt med dig om att lämpligheten och personligheten är oerhört viktig i omsorgsyrken. Har förr arbetat med personal i barnomsorgen som bl.a inte hade problem med att låta barn stå och frysa när de hade dåliga kläder. Själv sprang jag in för att leta varmare skor, lånetröjor mm. Eller så gick man in tidigare med ett barn som var ledset. En del kollegor tyckte jag var "larvig". Vilken okänslighet man har mött många gånger det är sorgligt!! God jul och Gott nytt År till dig också! förresten vad intressant att man nu pratar så mycket om detta med omsorgen om våra äldre. Nyss var det ett radio program där man intervjuade äldre på ett boende i stockholm. Kände igen mkt som du skrivit om. Tack att du fortsätter skriva! Varma hälsn. Helena

Sten sa...

Hej Helena, tack för din kommentar och dina kloka och uppmuntrande ord. Ber också att få önska Dig en God Jul och ett Gott nytt år./Sten