Äldrevård: Vapen - ett annorlunda problem för hemtjänsten

Det kan vara svårt att tro, men skjutvapen kan någon gång vara ett problem i äldreomsorgen och främst då för personal inom hemtjänsten. Många äldre har helt legalt kvar sina vapen och licenser trots att det var bra många år sedan man hade användning för vapnen.

Oftast är vapnen inga problem när de är inlåsta i vapenskåp eller undanstoppade längst in i garderoben. Jodå, den sistnämnda förvaringen förekommer än! Problem uppstår när den gamle av någon anledning får för sig att han – för än så länge är det oftast män– måste ha vapnet tillgängligt. Till exempel att ha en pistol på nattduksbordet om någon skulle bryta sig in. Och än värre är när brukaren tar sig för och hota med vapnet.

Reaktionerna hos personalen blir skiftande - allt från inre obehag till rädsla och vägran att sätta sin fot i det hemmet. Självklart innebär ett gripbart och synligt vapen problem för personalen. Och ingen skall heller behöva arbeta i en vapenmiljö. Så långt är alla överens, men hur kommer man bäst åt problemet. Genom anmälan till polisen? Kanske, men polisen bryr sig inte eller arbetar mycket saktfärdigt. Vapen hos en gamling bedöms inte som ett överhängande hot eller risk. Ett sätt att skynda på, är anmälan via den behandlande läkaren. Men distriktsläkarna var tidigare mycket ovilliga att skriva intyg. Det ansågs vara en uppgift för en specialistläkare i psykiatrin. Och där står du som chef och har fastnat med skägget i brevlådan och undrar hur du skall lösa detta arbetsmiljöproblem!

Men nu har socialstyrelsen i oktober månad, 2008 kommit nya föreskrifter (SOSFS 2008:21) om anmälan av patienter som av medicinska skäl är olämpliga att inneha skjutvapen. I ett särskilt meddelandeblad redogörs närmare för de nya föreskrifterna. Och en av nyheterna är att alla läkare nu omfattas av anmälningsplikten. Polisen, skall efter anmälan från läkare, kunna göra kontroll mot vapenregistret, återkalla tillståndet samt eventuellt omhänderta skjutvapnet. En annan nyhet är att anmälningsplikten omfattar alla patienter och alla typer av medicinska tillstånd. Tidigare gällde det endast psykiska störningar.

Socialstyrelsens nya föreskrifter sätter vapenproblemet på kartan och därigenom kanske läkarna och polisen kan förmås att ta sig an problemet mera allvarsamt. Sannolikt blir det enklare i framtiden att hantera situationen med vapen i hemmen. Men som oftast saknas det enkla och konkreta råd från arbetsmiljöverket, socialstyrelsen, kommunförbundet, polisen m.fl. myndigheter och organisationer hur man som chef och antälld bäst hanterar situationen med vapenrisk hos äldre. Personalen i hemtjänsten får nog sätta sitt hopp till att någon pigg student på en socialhögskola eller liknande tar sig an ämnet och skriver en uppsats med bra råd.