Äldrevård: Äldreomsorgen är lite av ett kvardröjande klassamhälle

Mycket inom äldreomsorgen är old fashioned. Man kan fråga sig om det idag finns någon verksamhet i Sverige där gruppkillnaderna är så tydliga som inom äldreomsorgen. Och detta utan att det skiljer särskilt mycket i utbildningsnivå. Inom äldreomsorgen finns sällan eller aldrig några grupper med högre akademisk examen. De personalkategorier som finns är sjuksköterskor (Ssk), sjukgymnaster, socionomer m.fl. Därtill finns en stor grupp med gymnasieutbildning såsom undersköterskor (Usk) m.fl. Men villkoren för grupperna är olika. Och det handlar om just skillnader mellan grupperna. För det är ganska sällsynt att de skilda personalkategorierna är sammanförda i en gemensam enhet som gemensamt hjälper vårdtagarna, även om detta vore det mest verkningsfulla. Nej, man är splittrade i olika enheter. Var kategori för sig.

Några exempel på hur vardagen kan skilja. Sjuksköterskor, som jobbar kväll och gör besök hos äldre vårdtagare i deras hem, arbetar nästan undantagslöst två och två. Man går i par, oavsett om det behövs eller inte. Men vårdbiträdet eller undersköterskan som jobbar i hemtjänsten arbetar normalt ensam på kvällen. Behöver man vara två för att tex. vända på en brukare får man ringa efter någon kollega. Ett tungrott system som går ut över vårdtagarna. För tiden måste stjälas från annan vårdtagare.

Sjuksköterskorna har nöjet att köra tjänstebil av klass medelstor till stor, medan biträdet/Usk kommer per egen cykel eller i tjänstebilmodell mindre. Eller än värre, kör egen bil mot milersättning. Sjuksköterskan har arbetsunderlättande IT- faciliteter som gör att man kan dokumentera direkt i sin handdator. Biträdet/Usk får göra ett dubbelarbete och först anteckna på papper och skriva in på datorn vid senare tillfälle. När den är ledig, för 15 personer delar ofta på en dator. Ssk har var sin.

Sjuksköterskorna bestämmer och lägger själva upp sitt arbete. Undersköterskan måste följa arbetsscheman och biståndsbeslut till punkt och prickar. Hur snett det än kan vara med hänsyn till vårdtagarens aktuella situation. När sjuksköterskan kommer tillbaka efter sin bilrond så väntar en fin och fräsch lokal med all utrustning. När Usk lätt svettig cyklar tillbaka efter sitt pass till hemtjänstlokalen, oftast belägen i källarplanet, så finns det inte ens en dusch. Där tvingas man pga. trångboddhet förvara inkontinenshjälpmedel.

Så har vi det här med arbetskläder. Uskarna får själva hålla sig med arbetskläder och därtill tvätta dem själva. (Trots att det är klart olämpligt att ta hem och tvätta kläder) Ssk har fria arbetskläder såsom byxor, väst och ytterkläder. Man behöver inte ens tvätta dem själva. Sen skall vi inte tala om budgeten för vidareutbildning. För Uskarna är den noll. För Ssk kan den uppgå de till tusentals kronor per person.

Man blir ledsen när man ser på verkligheten! Äldreomsorgen måste, för vårdtagarnas skull, reformeras från grunden. Allt för mycket energi försvinner i arbetets inre motstånd, dvs. främst revirbevakning från olika personalgrupper och dess företrädare. Som i sin tur hämtar kraft och inställning i en förlegad syn på jobb och samverkan inramad i en nattstånden organisation.