Äldrevård: Rätten att hålla sig fräsch, även som gammal

Idag måste jag säga några ord om dusch- och badeländet inom äldreomsorgen. Vi kan då och då läsa om hur äldre människor som bor hemma, vägras få hjälp med en daglig dusch eller ett bad. Kommunerna skyller oftast på ekonomiska förhållanden, dvs. det behövs personal att utföra uppgiften eller på arbetsmiljöskäl, dvs. det behövs tekniska hjälpmedel att utföra uppgiften.

I vart fall den senare ursäkten är mycket sällan giltig. Det finns teknisk utrustning så att alla kan få bada eller duscha. Det är bara att anskaffa utrustningen. För att ta ett exempel, vissa liftar är så små och nätta att man faktiskt kan de dem med på en resa. Det är mycket, mycket sällsynt som det är så trångt att duschning inte kan utföras. Men då går det oftast att lösa genom att duscha någon annanstans, tex. på ett särskilt boende

Visst går det åt personal att duscha en äldre. Det behövs normalt två personer under en halvtimme. Men duschen kan förläggas när det är s.k. mellantid – sen förmiddag eller tidig eftermiddag. Då finns det schematekniska möjligheter. Sen är det också så att en äldre person skall, så långt möjligt är, kunna leva det liv man levde innan krafterna började avta. Om en brukare duschade varje dag tidigare så har hon eller han rätt till samma levnadsvillkor även som äldre. Annan hållning är misstolkning av socialtjänstlagen.

Men egentligen är problemen inte störst i det egna boendet utan i de särskilda boendena. Där är det nästan så att man får vara glad om man får duscha någon gång per månad. Och att bada är det inte tal om. Att detta inte uppmärksammas mer beror av det sällan fattas ”riktiga” biståndsbeslut som anger omsorgsbehovet, utan den äldre blir bara ”inskriven” på boendet. Den service och hjälp som ges, följer av varje boendes tradition. Och det kan minst sagt skilja sig från ett ställe till ställe. Det syns inte på papper att den gamle inte får hjälp med dusch eller bad. Anhöriga tar för givet att omsorg om hygienen ingår. Men det kan man verkligen inte göra. Så gott det går, måste man följa upp hur det ser ut i verkligheten

Vad kan man göra om man som äldre inte får bada eller duscha i normal omfattning. Ja, det första är att inte okritiskt acceptera s.k. kommunala riktlinjer. Kommunen må skriva vad man vill i sina riktlinjer, men socialtjänstlagen gäller alltid. Därför skall man som brukare – antingen man bor i eget boende eller på särskilt boende - alltid ansöka om dusch eller bad i den utsträckning som man vill ha. Därför efter skall man kräva ett biståndsbeslut. När kommunen får lite motstånd händer det att man ger med sig.

Om inte kommunen ändrar position , gäller det att förbereda ett överklagande och bulla upp med skäl för att man vill duscha – skälen kan vara medicinska, sociala, psykologiska, hygieniska, trivselskäl, egen praxis, samt valda citat ur förarbetena till socialtjänstlagen mm. Ett lämpligt citat från berörd minister brukar också hjälpa upp läget. Med hjälp av intygen och egna beskrivande ord låter man sedan överklaga kommunens biståndsbeslut. Inte alltför sällan får den överklagande rätt i nästa instans. Visst innebär överklagandet merarbete. Men vad är alternativet när kommunen trotsar den gamles rätt? Det positiva är att andra brukare kanske slipper ta fighten.