Inom handikapprörelsen sägs ibland att personer med funktionsnedsättningar skall vara delaktiga efter sina förutsättningar eller att alla skall ges förutsättningar att kunna vara delaktiga i samhället utifrån sina villkor. Ställningstagandet kan uttryckas på dessa två sätt eller med hjälp av andra ord med samma innehåll.
Jag har ”grunnat” på dessa olika formuleringar. Jag tror mig förstå vad som avses, men känner ändå en disharmoni inför formuleringarna. Och det jag känner problem med är den restriktionssvans som orden ”efter sina förutsättningar” och ”utifrån sina villkor” utgör. Visst är det så att en funktionsnedsättning leder till begränsningar, men ger den i verkligheten alla de begränsningar som tillskrivs den? Är det inte så att det är det omgivande samhället som mestadels är begränsande?
Och om man då ”köper” denna ståndpunkt om att det är samhället som begränsar, är det då rätt att lägga restriktionen på den enskilde genom orden ”efter sina förutsättningar” och ”utifrån sina villkor”?Jag tycker det är en felsyn. Begränsningarna är ett kollektivt samhällsproblem, snarare än ett individuellt medicinskt eller socialt problem.
Jag tycker inte man skall kapitulera inför situationen i samhället. Begränsningarna är främst miljöbetingade och skall inte uppfattas vara en egenskap hos personer med funktionsnedsättning. Problemen blir påtagliga när man som funktionsnedsatt vistas i en miljö som inte är tillgängliggjord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Börjar med att skriva att jag tycker det är jätte bra att du tar upp dessa frågor som många i samhället inte ens vill diskutera och förnekar! Har i många år arbetat med funktionshindrade och utvecklingsstörda! Är helt med på argumentet att det är när de hamnar i en ej anpassad och tillgänglig miljö för alla som det uppstår begränsningar! Tycker att samhället är för oss alla! Har under ett år varit funktionshindrad efter en bilolycka och först då märker man att det uppstår problem i vissa miljöer som det inte gjorde innan skadan! Ha det bra!
Jag kommer av någon besynnerlig anledning att tänka på att vid årsskiftet ska åtskilliga människor utförsäkras ur sjuksystemet eftersom de varit sjukskrivna
De ska som det så fint heter stå till arbetsmarknadens förfogande Ursäkta en som inte förstår så bra
Om man fått en alvarlig sjukdom eller skada som gör att man inte kan ex lyfta tungt eller måste vila mycket
Kanske behöver omfattande vårdinsatser för ett drägligt liv Vilka möjligheter har denna person att få ett arbete som de kan sköta "efter sin förmåga o sina förutsättningar" när vi dessutom befinner oss i en samhällskris...
Denna kris har ju dessutom drabbat både friska unga o arbetsföra vuxna utan några hinder alls
När arbetsgivare inte ens skaffar vikarier för den personal som är ordinarie under dennes semester Denna arbetsgivare skulle följdaktligen av bamhärtighetsskäl även ha människor som går o pular efter sin förmåga o förutsättningar
Dom som utförsäkras kommer enl uppgift att få söka socialhjälp allså vända ut o in på sin ekonomi o få sitt liv fingranskat i jakt på tillgångar som måste avyttras innan hjälp kan komma på tal Ärligt!
Ett handikappanpassat boende eller en bil är det en lyx?
Är bredband en lyx? inget av detta ingår nämligen i socialbidragsnormen
En arbetslöshetsbegäran innebär dessutom att man måste söka alla jobb o vara tillgänglig både fysiskt o psykiskt
Många ggr har dessa människor även anhöriga såsom barn o dyl som förutom den extra bördan de bär med ohälsa o dålig ekonomi dessutom nu kanske måste åse denna någons "flytt till annan ort" där anvisat jobb befinner sig.... Det kallar jag rehabilitering
Hej till en oskriven framtid. Tack för ditt inlägg. Och dina vänliga ord
Visst är det så att det finns mycket att göra i samhället för att tillgängligheten skall bli bra eller i vart fall bättre. Men just nu känns det som om omsorgsfrågor har låg prioritet både på det politiska riksplanet som på lokal nivå.
Själv är jag mest bekymrad för att kommunerna successivt monterar ner vissa nödvändiga resurser. Man tar bort handikappråden, handikappkonsulenten, tillgänglighetsrådgivaren, fritidspersonal i äldreomsorgen, personal i den dagliga verksamheten med mera. Dessa förändringar märks inte utåt för allmänheten, men det har mycket stor betydelse när det gäller omsorgsfrågorna.
Hej Birgitta och tack för dina synpunkter.
Jo, samhället har blivit annorlunda. Det finns inte mycket stöd när livet inte är glassigt eller när framgång av anledning plötsligt vänds till motgång. Då får var och en skylla sig själv. Och försöka ta vara på sig själv också.
Som enskild får man bilda opinion för ökad förståelse på de sätt som står till buds. Via politiken och via det offentliga.
Skicka en kommentar