Äldreomsorg - Hörselinstruktörerna behövs!

Idag tänkte jag slå ett slag för de kommunala hörselinstruktörerna. Många kommuner har idag hörselinstruktörer som hjälper till att underlätta för äldre personer så att de skall kunna bo kvar hemma trots hörselskador. Instruktörerna ger via hjälp till självhjälp tips om hur vardagen kan underlättas för personer med hörselnedsättning, ser till att hörseltekniska hjälpmedel fungerar och att de används rätt, tränar hörselskadade att använda nya hjälpmedel, informerar och tipsar om hörhjälpmedel, utbildar/informerar personal och närstående, hjälper till med kontakten med hörselvården och är en viktig samarbetspartner med landstingens hörcentraler.

Anledningen till att inte ”alla” kommuner inte har hörselinstruktörer eller vill införa instruktörer tror jag beror av den komplicerade gränsdragningen/samverkan med just Landstingens Hörcentraler. På Hörcentralerna finns hörselpedagoger anställda, som skall hjälpa hörselskadade med deras olika behov och problem. Och det gör att kommunerna känner tvekan att införa en ny instans med hörselinstruktörer. Och på sitt sätt kan man förstå detta. Den kommunala kassan är inte obegränsad.

Jag har inte sett några undersökningar eller utvärderingar av behovet av kommunala hörselinstruktörer men jag bär på en bestämd känsla att instruktörerna är såväl ekonomiskt som mänskligt motiverade. Det är kommunen som i huvudsak svarar för äldreomsorgen och det är grundläggande att många äldre skall kunna bo kvar i sina bostäder så länge som möjligt. Och då är det viktigt att bostäderna blir anpassade ur hörselsynpunkt. Ingen människa skall behöva bli isolerad i sin ”tysta värld” och tappa kontakten med radio/teve eller sina medmänniskor. Isoleringen kan ibland olyckligtvis av omgivningen ses som ett tecken på att man inte längre kan klara sig självt och så förbereds en ”onödig” flytt till ett dyrare äldreboende. Likaså händer det att en person med hörselnedsättning blir bli bedömd som dement när man ”bara” hör dåligt, och så förbereds en ”onödig” flytt till ett betydligt dyrare demensboende.

Då kan man väl säga att landstingens hörselpedagoger kan väl hjälpa till i dessa delar. De har normalt ”högre” utbildning än hörselinstruktörerna. Och visst kan de hjälpa till, men deras tid räcker på långa vägar inte till. Och jag är inte säker på att det är samhällsekonomiskt rätt att anställa fler hörselpedagoger på landstingen. De kommer för långt från de äldres vardag. Erfarenheten talar nog för att det behövs hörselinstruktörer i kommunerna, och jag vill se hörselproblematiken som en det i det kommunala folkhälsoarbetet. Det är också viktigt att äldre hörselskadade kan få ett bra bemötande genom att den nära personalen har kunskap om hörselproblematiken och kunskap om hur kommunikationen kan underlättas. Och detta kunskapslyft om hörselnedsättning mm sker bäst om instruktörerna är nära de äldre, personalen och verksamheterna.