Inom kommunerna har man från tid till annan en kostnadsjakt. Förvaltningarna måste sänka sina kostnader med si eller så många procent - En ganska sund nödvändighet. Även kommunerna måste ha någon form av naturlig effektivisering och vardagsrationalisering. Men ibland hamnar kommunerna helt fel i sin spariver – ett sådant område är inkontinensskydden inom äldreomsorgen.
Inkontinens är ett ofrivilligt urinläckage hos både kvinnor och män. Och det är både ett socialt och hygieniskt problem. Urininkontinens kan behandlas med träningsprogram för bäckenbotten och blåsa, eller med hjälp av fysikalisk behandling, kirurgisk behandling eller läkemedel. Men när det gäller äldre människor är hjälpmedel den vanligaste åtgärden absorberande produkter eller externa uppsamlingssystem.
För ett tiotal år sedan upptäckte man inom kommunerna att kostnaden för inkontinensskydd började skjuta i höjden. Istället för att analysera varför kostnaden ökade och hur den stod i relation till den totala kostnadsbilden, utgick man ifrån att det förekom en kategorisk överförskrivning eller tom felförskrivning. Vårdtagarna/brukarna fick helt för mycket hjälpmedel och för dyra hjälpmedel. Kostnaden måste tvingas ner genom att det användes färre och billigare hjälpmedel. Särskilt riktades fokusen på de särskilda boendena där åtta av tio använder inkontinensskydd.
Den verkliga anledningen till kostnadsökningen var bland annat att kostnadsansvaret för inkontinenshjälpmedel år 1997 flyttades från staten till kommun och landsting. Samt att man i samma veva nästan helt slutade med att använda katetrar.
Kostnadsjakten på äldreboendena fick helt absurda konsekvenser. Alla som hade lätta inkontinensbesvär blev av med sina skydd. Istället fick de ibland ligga blöta när personalen inte hann med. Följden blev att det behövdes bytas lakan mm desto oftare. Men detta drabbade ett annat konto. Äldre som verkligen behövde hjälpmedel fick billigare och mindre skydd. Och vad blev resultaten i den personalsnåla äldrevården - Mycket läckage till sängen. Men effekter drabbade ett annat konto. Det sammanlagda resultatet av jakten på inkontinensskydden blev en kraftig komfortsänkning för brukarna, förhöjda arbetsinsatser för personalen, samt ökande kostnader inom hela vårddelen. Men kontot för inkontinensskydd minskade. Byråkraterna hade löst sin uppgift.
fredag 19 mars 2010
Äldreomsorg - Inkontinensskydd, ett tragiskt besparingsområde
Etiketter:
Ekonomi,
Hjälpmedel,
Särskilt boende
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar